Mitt år 2012

Tänkte ta och berätta en lite saga för er, en kort historia om mitt år, år 2012. 
De började med tolvslaget, med min bästaste vän Elin, pigga och glada med inga bekymmer, två tjejer som fick spendera dom fösta timmarna med varandra. 
1:a januari, jag minns kvällen så väl, tårarna rann från ner för mina kinder, jag läste ett inlägg på en blogg men jag trodde inte de var sant, jag loggade in på facebook och inlägg efter inlägg stod det "vila i frid Ella" Först då förstod jag, inte helt, men att Ella var död, de var något riktigt overkligt för mig, en sån fin, glad och trevlig tjej, jag minns även att jag skrev med Johanna och tårarna bara rann. Jag tände ett ljus i mitt rum, för Ella och den natten hade jag väldigt svårt att sova. Och här började mörkret över året.
Januari tågade förbi sen, med skola, plugg och ännu mera plugg, samma gällde februari, de kom ett sportlov, där jag åkte mycket slalom. 
Även kylan kom och graderna sjönk mot under minus 30, på den bilden under, jag minns verkligen hur kallt de var, den dagen var det minus 35 grader, riktigt riktigt kallt. 
Mars gick och april kom, de vart påsklov och nationella proven hade börjat, jag minns inte så mycket av lovet en då, men påskafton spenderades i Bredåker med släkten på mammas sida, med en massa skoter körning och tolkning.
Sen toga april förbi och maj kom, jag for bort med jobbet (konfan) som jag var en av ledarna och käna lite pengar, sen fyllde jag även 17 år den 13 maj, sista dagen på lägret. Då fick jag även mina fina Iphone. 
Sen kom en dag, jag aldrig i hela mitt kommer glömma, de kom ett mörker över mig, den 15 maj, vakna jag upp och dagen förvandlades till en mardröm. Jag kommer ihåg att den dagen skrev jag detta "Jag har tappat ord, jag är tom hela jag är tom. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är helt borta, borta från världen, borta från allt. Jag vet inte riktigt vars jag är eller vars jag ska ta vägen. Jag är tom helt tom, tom på ord, tom på allt. Hade det så bra, var med Elin hade det roligt körde moppe osv, sen förstörde ett samtal allt."  
Ja plugget fick ligga åt sidan, jag gjorde de jag hann med och orka, jag bodde hos mormor och morfar då ett tag då. Jag mådde verkligen inte bra, och har inte gjort de sen dess. Skolan tog slut, sommarlovet börja och dom två första veckorna spenderades med att tjäna pengar, som konfaledare, många sena kvällar mycket skratt och foton. 
Sista dagen av skola↑ jobb↓



Sen fick jag åka till stockholm med min kusin Alicia, där jag var i några dagar, sen tillbaka till lule, tog mitt första dopp med Elin, var och fota med jojjan, sen tillbaka till stockholm med familjen, för att lämna av syrran som skulle på språkresa. Juli gick, de hände inte så mycket mer, även agusti kom och gick och skolan börja igen. 
Nu kom skolan igång, dagarna vart långa och jag hann flytta in till stan, mitt mående kan jag fortfarande inte säga var bra, september flöt på, med mycket plugg stök och städ i nya lägenheten. Oktober kröp sig även den med mycket plugg och en höstlov, som spenderades en hel del med Adde, de vart många fikastunder med fina vänner och många roliga kvällar med Johanna, ida och Adde med bastu bad. 

Det vart en hel del att gå ut å fota, november kröp sig fram, twiligt, breaking dawn vart aktuellt på schemat mellan allt slit i skolan, syrran fyllde år och sen kom allt som en bomb, en chock, jag sitter inte i lägenheten och skriver detta inlägg, för att just nu bor jag i pite. Att bli fosterfamilj placerad har tagit hårt på mig, allt jag behövt gå igenom och fortfarande gör, allt jag behövt berätta och vittna. De har verkligen slitit på mig, så mycket mer än vad man kan tro, vi är även inne i december nu, jag vill inte ens prata om skolan, men jag har kämpat dag ut och dag in för att orka.
Julen kom och med turen fick vi spendera den hos mormor och morfar, så den vart inte så tokig, men konstig. Han shoppa lite, fått en ipad, och kommit tillbaka till pite, mått inge vidare, och nu sitter jag här på nyårafton i soffan har just ätit och det är 3 timmar kvar till tolvslaget och då inleds 2013, mina planer för nyår sprack, men men. 
Nyårafton, jag avslutar här och återkommer år 2013. 

Att gå vidare är lättare sagt en gjort

Sitter soffan med ipaden, har just överfört första säsongen av gossip girl på den, så jag även kan kila på den, vilket funkar jätte bra. Känner mig ganska trött och taggar mer och mer upp inför nyår! Kommer nog bli en toppen kväll med Ida och Adde. Jag vet inte vad jag kan säga om allt, jag börjar ha slut på ord, men jag vet lite vad som kommer hända nästa vecka. De är verkligen för mycket som snurrar runt in mitt huvud, för mycket jag inte alls vill tänka på, inte nu. Jag gruvar mig, jag vet att jag måste sätta mig ned och plugga, de vet jag, men jag har jätte svårt att finns mig ro till det.


Senaste gången jag titta var jag endast halv

Skriver med min vän Adde och kommunicerar med vackra bilder på varandra. Underhållning på hög nivå, skriver nu för övrigt från min nya iPad mini som jag just fått av mamma. Har även fått andra saker i julklapp av henne idag, som högtalare till ipaden/mobilen som jag måste säga var riktigt bra, sen presentkort och lite annat, egg armband och sånt. Men har suttit större delen av kvällen nu och fått in lite bilder osv på den, nu är de bara lite avsnitt av gossip girl som jag försöker få in. Vart ett kort besök hemma, första gången på 4 veckor, de var alltså fyra veckor sen jag såg mamma sist.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/3838768/images/2012/pic_50de197d9606ee5a993b555a.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/3838768/images/2012/pic_50de1985ddf2b32cbb0096bf.jpg" class="image">


Jag tror jag aldrig kommer förstå

Vilken dag, har inte gjord något alls, vilket inte alls är bra, jag borde ha öppnat biologi boken och pluggat, men inte har jag gjort de, jag har inte funnit ron till att ens försöka. Det är mycket som dag ut och dag in snurrar runt i mitt huvud. De är så mycket saker jag inte förstår, de har gått fyra veckor imorgon, alltså en månad sen, jag kom till skolan utan någon kunskap om vad som skulle hända. Vid ögonblicket jag steg in i rummet, hände det så på en och samma gång, jag kommer ihåg nästan allt som sas den timmen jag satt där, men dom ord jag minns som bäst var "ni har omhändatagits, och ska flyttas till en familj i pite", med dessa ord så förändrades allt, hela mitt liv tog stopp. Allt vart kaos, sen den dagen, inget var sig längre likt, allt var en enda stor röra, med en massa frågetecken. Allt ser lika kaosit ut och lika rörigt ut nu, som för fyra veckor sedan, lika många frågetecken nu som då. Varje dag går jag runt och väntar, denna händesle, med allt sen tidigare och allt som händer, de har bara blivit för mycket för mig. 
 

The day after tomorrow

Har kommit fram till pite välbehållen och allt, ätit lite middag och hunnit packa upp lite, för över lite bilder från kameran min, till datorn och min hårddisk. Har idag även varit på besök hos farmor och farfar och fått mina julklappar av dom, har fått alla säsonger av Glee, en kofta, och en kokbok, samt en ljuslyckta av min faster och sockar av min kusin Emma. Sen annars har jag fått, smycken, en morgonrock, en klänning, massa presentkort 3 på makeup store oh ett på HM, sen har jag ett bio kort, schampo och balsam, body butter, ja tror de var de, tänkte fota och lägga ut bilder på allt senare. Nu ska jag avsluta med en väldigt rolig sak som jag fått veta idag! 
Ska få fara på bröllop i sommar, å vad jag längtar, de kommer bli så roligt!  Sist jag var på ett bröllop, ja de var 11 år sedan, ett minne av massa blod. Nu blir de att ta tag i och ta körtkort, för att kunna ställa upp som chauför. 
 

frågan jag aldrig vill ha ställd

Askungen rullar på, den tecknade så de blir riktig nostalgi, den filmen är som mysig tycker jag. Har hunnit se ett avsnitt av gossip girl och så, varit iväg en sväng på storheden, men annars har jag bara tagit det lugnt hela dagen. Hade det helt okej igår, de kändes konstigt och verkligen inte alls som julafton. Jag hade inte alls den där känslan som jag brukar ha på julafton. Men hade det ändå bra. Men var verkligen helt slut när jag kom därifrån. Imorgon blir det jullunch för i gammelstad, sen en sväng förbi farmor och farfar innan det bär av mot pite. Jag vet inte om vi får åka dit ens, men vi åker dit en snabbis och får våra julklappar i alla fall. 

Kalle ankas jul

En tradition att kika på, något jag har gjort i 17 år. Kalle börjar om 10 minuter och i soffan sitter vi packade i spänd väntan. Har öppnat lite julklappar och har fått många fina julklappar här! Efter Kalle blir det att åka till örnnäset till mammas faster, där julafton kvällen ska spenderas. Hoppas ni får en bra julaftons kväll, de ska jag med all styrka föröka ha! Har gjort mig i ordning, och är klar så sen är de bara att ta på dig skorna och åka för min del. Tänkte avsluta här och visa en bild på hur jag ser ut idag, klänningen fick jag i julklapp av min moster.


Jag önskar er alla en riktigt god JUL

Jag hoppas verkligen ni får en riktigt fantastisk julafton nu! Med era nära och kära. Hoppas ni får en glädje fylld jul, härliga minner och fina bilder. Jag ska med all min styrka och kraft, försöka göra denna julafton till något bra, med ett leende på läpparna, de får ta all den energi de vill, när jag kommer tillbaka imorgon till mormor och morfar, kan jag lika gärna poff somna, de gör inget, men jag ska försöka göra mitt yttersta. Det finns bara en sak som kan trubbla till allt. 
 
MEN GOD JUL PÅ ER!!! 

Maybe soon I will find the happiness

Efter att ha slått in en massa paket med syster och moster, sitter jag nu i soffan och tar det lugnt, har druckigt ett glas glögg nu på kvällen också, tog oss flera timmar att slå in alla julklappar, men nu är det klart och granen är full av klappar. Annars underdagen, har vi varit en sista tur på stan, träffat Helena och bytt julklappar, sen fortsatt vidare med det sista inköpen. Jag kan inte tänka mig att det endast är några få ynka timmar kvar till julafton. De känns inte som de, denna jul kommer vara så olik alla andra, så olik som jag aldrig skulle kunna tänka mig att den kunde bli. Just nu,  använder jag all min styrka för att få fram ett leende och försöka göra det bästa av läget, försöka ha kul, ta bort all smärta, de gör mig helt knäckt, förutom den dåliga sömnen och matvana, som tär på  mig nog och tar redan en massa kraft och ork av mig, så gör alla de ansträningar jag gör, för att vara glad mig helt slut i kroppen och trots det så kan jag ändå inte sova. En sak som känns bra, de är att vi med all tur, nu får vara hos mormor och morfar på julafton, de kändes riktigt bra för mig och betyder jätte mycket, de betyder så otroligt mycket, jag får vara med en del av de som är en familj för mig. 
Har även färgat håret idag, lite mörkare varrt det, men överskottsfärgen måste ju fara ut innan jag kan se de fullständiga reslutatet, men jag tror de vart bra. Tänkte lägga ut bild imorgon. 
 

Just pretend

Ligger i sängen och ser på gossip girl och tänkte försöka sova snart, ja får se hur de går, hade en mycket trevlig kväll, med Izza, Johanna och Sofia, hos Isabelle, de vart att prata och se på filmen the day after tomorrow, fast kan inte säga att jag såg så mycket av den, de vart mycket skratt och prat. Tänkte avsluta och bjuda på lite bilder.


Julen är här nu

Ligger i soffan, tar det lugnt, har just klätt granen, knäcken kokas, kolan väntas på att få tillverkas, sen är allt klart inför jul. Trodde inte jag skulle säga det här, men jag ser faktiskt fram emot julafton nu, trots allt så kommer den nu bli bra. Har varit och köpt klart dom sista julklapparna, vilket känns riktigt bra, nu är man då helt tom på pengar. Planen var att ta sig till sunderbyn för filmkväll, men ja då är ju allt som de är. Det kan bli så att jag dyker upp mitt i allt, men de vet jag inte, de kan bli en sen ankomst. 
 

På sekundens förändrande ögonblick

Tänk vad tiden går fort, de kändes som om de var nyss jag började tvåan, de har hänt enormt mycket i mitt liv, på bara dom få månader som har gått sen dess. Saker som varit bra, roliga osv, men även som som fått mig i chock, lett in mig i ett mörker, som jag sakta men säkert försöker ta mig ur. De går inte längre att veta, vad som nästa dag kommer ske. Det är alltid något nytt, något nytt jag får veta, de är sällan bra nyheter, utan alltid något dåligt. Jag skulle så gärna vilja ha mer bra saker som händer. Den största förändlingen som skett under denna termin, är nog de som har skett under dessa tre föregånde veckor. Den händelsen, var verkligen något jag alldrig trodde skulle ske. Ena sekunden från att bo i lule, få gå till skolan och vara där med sina vänner, till nästa sekund, bli förvlyttad till Pite, lämna allt bakom en, utan att ha en chans att säga något till sina vänner om vad som hänt och händer. De är inte lätt, de är så mycket svårare att ta sig till sina vänner och umgås med dom, de tar så mycket längre tid. Just nu har jag svårt att se ljus, de är bara mörker jag ser framför mina ögon. Just nu går all min energi till att vara i skolan, där nästan igen vet, där jag lossas som om ingen förändring har hänt, att allt är som de ska, som vanligt, det är dit min energi går, till allt lossas. Att behöva vara glad, den glada tjej jag var, le och skratta prata på som jag alltid gjort, dit går min energi, när jag sätter mig åter på bussen påväg söder mot pite, är jag helt slut i kroppen, egentligen vill jag bara somna, men om jag sover på bussen, så somnar jag inte förrän närmare 1/2 på natten, när jag är tillbaka har jag ingen energi kvar, all är borta, jag har svårare att lossas att jag mår bra, för de finns ingen ernergi till det. Jag önska jag kunde säga att jag mådde bra, men jag mår så långt i från bra som man kan nästan göra. Tyvärr. 
I skolan har jag spenderat mycket tid till att sitta i studion och plugga, kan säga att det är väldigt många timmar denna termin jag spenderat där, för att plugga, på hålen, sovmornar, efter skolan, ja all tid jag har haft över. Speciellt nu på sista tiden, om jag inte har jobbat med engelskan så har jag gjort historia, för att hinna jobba ikapp, det jag missat på sista tiden, många jobbiga men välbehövliga timmar. 
 

återvända utan återvändo

Har just kommit tillbaka till pite, efter att ha varit en snabb sväng i lule på skolan och skrivit ett historia prov, så nu är allt klart inför jul. Igår fick jag jullov, räknar inte denna dag riktigt som skola, ja menar de är egentligen ganska självklart att man åker in för att skriva ett prov innan jul, för att slippa skriva det efter, har ändå nog mycket till efter jul, som ett matte prov och biologi provet som jag missade att göra när jag var hos sjukgymnasten. Så det får räcka med att plugga till det nu under julen. Men idag, ska inge plugg göras. Å vart så glad igår, träffade upp linnea en snabbis innan jag var hos tandis. Hon var så gullig och snäll och gav mig en jätte fin julklapp, de gjorde verkligen allt, blev så himla glad! De går inte med ord att beskriva hur glad jag blev, ännu en gång tusen tack! 
 
Detta var det som var i paketet, något jag verkligen behövde, och förpackningen så fin. 

Ett leende av äkta glädje

Sitter på den populära pite bussen som har blivit en del av min vardag nu. Jag har börjat vänja mig att stiga upp halv sex fast oftast blir det lite senare, typ kvart i 6, de är lika jobbig varenda gång, men jag tar mig upp. Bussresan har jag börja vänja mig med och de kan vara ganska skönt att sitta på bussen i nästan en timme på morgonen, jag vaknar som mer upp då, eller så sover jag tills vi är i Lule, fördriver tiden med en bok, eller något liknande. Musiken följer alltid med mig och de gäller verkligen att jag har batteri i mobilen.

Var i går hos sjukgymnasten, de gick bra, fått veta lite varför jag är så spänd i nacken. Fått en övning dom jag minst måste göra en gång per dag i 2 min. Sen ska jag tillbaka dit efter julhelgen och få övningar jag ska göra på gymmet. Gårdagen flöt annars på i stort sett som vanligt, fått gossip girl av Izza plus de avsnitt av säsong 4 av glee som kommit och säsong 3 som jag sakna avsnitt av, så nu kan jag även fördriva lite tid med sånt. Fick veta en sak igår, som verkligen fick mig att le, ett äkta leende, de var väldigt länge sedan sist, som blandades med tårar.


Posts


Den eviga väntan

Sitter på busstationen i pite och väntar på att lokalbussen ska gå, har suttit här i en timme nu och insett att det inte är någon ide att ta kvart över tre bussen mot pite, för då måste jag ändå vänta där i en timme sen, sitter hellre i Lule å väntar än här. Har insett hur mycket vi egentligen har i veckan, de är en enorm mäng, nästan. Har gjort bort ett prov idag, i historia, har ett kvar i historia sen ett matte prov, biologi provet blir att göra efter jul, eftersom jag ska till sjukgymnasten på morgonen, så missar jag provet, vilket jag egentligen ute klagar på, för nu kanske jag får chansen att visa vad jag kan. Sen har jag även lite annat att göra förutom proven. Ja de gäller verkligen att hålla tankarna borta, glömma allt som händer och försöka så gått det går att plugga. Kämpa in till sista glöd.


Som om inget har hänt

Sitter på bussen mot pite, har läst lite för att fördriva tid, så jag inte somnar, för då tar det så länge sen på kvällen innan jag somnar. Igår var jag i Lule med syster på stan, köpte då ett par skor och en tröja. Även idag var jag i Lule, ganska självklart eftersom jag sitter på bussen påväg tillbaka, är typ i öjebyn eller något sånt...har varit i simhallen och sett på luciasim som mina simkompisar har haft, träffat dom och tränare, pratat och så, de var riktigt kul att se alla igen!


Ödets oförstående mening

Tänkte berätta om min fredag som var igår, den var väldigt bra trots allt, var i Lule ganska tidigt igår, mötte upp min fina vän Johanna, vi gick mot skolan, där vi åt lunch, sen satte vi oss i studion och plugga, innan vi tog oss mot bibblo för att ha historia. Efter skolan gick jag runt på stan köpte två tröjor, mötte upp Adde och Ida, vi gick runt, åt middag på Max, var lite normala satte oss sedan i kh prata tills dom stängde, sen parkera vi oss i smedjan till klockan 7 då vi styrde stegen Mot friends, dit kom även Izza och vi Alla fyra satt där och hade det jätte trevligt, de hade i alla fall jag. Halv 10 gick bussen mot pite som jag tog, var framme vid 11, slog på film och satt och såg på de, innan jag somna. Tänkte avsluta med att bjuda på några bilder.


11 nätter före jul

Ja då var de lucia, visste ni att...

Lucia är en högtid som firas den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet.

Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.

Den svenska traditionen har sitt ursprung i både förkristna och kristna seder. Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra.

Ska in till skolan och inta operation idastyle, vilket innebär att vi ska sätta oss å plugga i det kallaste klassrummet på hela skolan, i studion. Det är ett Lucia tåg nu på morgonen i lärkan, men de orkar vi inte gå på, eftersom man inte behöver det, så vi väljer att sätta oss och vara duktiga å plugga. Sen blir det lektioner som vanligt resten av dagen,


Jag önska jag visste vad jag skulle säga

Onsdagen, springer iväg och lider mot sitt slut. Är väldigt trött och ska ta och gå och lägga mig efter att jag skrivit klart detta inlägg. Skolan, har varit bra, trots allt, lugn och skön, vilket är bra. Har skrivit ett matte prov idag, så jag inte har en aning om hur de gick, kanske bra, kanske dåligt, men svårt var det i alla fall. Sen har den flutit på men svenska och studio häng med hanna panna innan vi styrde våra steg mot bibloteket där vi skulle ha historia. Den gick bra och har blivit lite klokare på vad jag ska göra där. Har även nu på kvällen suttit med historian och varit duktig. Tänkte att jag avlutar här med en bild på när jag var hos frissan tidigare idag. 
Ser lite halvt drogad ut på denna bild, men men bjuder på det. 
Trots allt som händer, runt om kring just nu, så springer tiden ändå iväg. Trots allt det overkliga och oförståeliga, så fortsätter tiden ändå att ticka, det känns så overkligt. Tänkte avsluta med med att skicka några värmande tankar till en underbar vän just nu. 

POST


The sound of your heart

Egentligen är det faktiskt väldigt skönt att sitta på bussen, typ halvsova i nästan en timme. De är egentligen inte så jobbigt. Musiken får sväva i öronen medan man filosoferar på allt möjligt mellan himmel och jord. Vet inte exakt vars jag är just nu, men snart svänger vi av mot bergnäset. Lyssnar på Jullåtar samt lite annat. Kanske ändå att detta blir en bra dag, jag vet inte riktigt, men halv 10 vet jag i alla fall att jag ska skriva matteprovet. Sen efter skolan ska jag och klippa mig, vilket ska bli skönt.


Väntan på något gott

Sitter på busstationen i lule, har varit hos min kusin i sunderbyn och firat han som fyller 13 år idag. Skolan har ändå varit bra idag, men känns som om kag varit lite över allt, men de har funkat. Blir en sen kväll och trots det en tidig morgon..som alltid då, börjar nästan vänja mig, men sover dock på bussen, vilket är väldigt skönt, må jag säga..måste försöka hitta på något ett tag medan jag väntar på bussen söm går om 45 min, känns som evigheter tills dess, vilket det är när man inte har så mycket att sysselsätta sig med, när man sitter på en hård träbänk. På väg till lule, vart det effektiv middag, vilket innebar Max mat på bussen mot Lule.


posts




Let it snow

Sitter på historia lektionen, och lyssnar på vad som händer i nästa fina arbete som vi ska skapa, som jag vill ha klart om två veckor. Just nu låter det även som om vi är lediga nästa fredag, vilket känns otroligt bra, vart glad när jag fick höra det, ingen historia, inge fysik, en dag tidigare jullov. Jag undrar vars jag befinner mig då..Nä de orkar jag inte ens tänka på nu. Jag får se vad som händer då, nu är nu och de får komma som de kommer. Sitter även med ena hörluren i med julmusiken spelande genom örat, för att lätta upp allt, jag vet inte men julmusiken gör mig på något vis lite gladare och allt blir lite lättare. 

Gåtans ovetande

 
Tar det lagom lugnt här i måttsund med Adelina. Blev att sova ytterligare en natt, men snart blir det att ta sig mot bussen som ska ta mig tillbaka mot pite. Igår såg vi på film och både före och efter marstonet så käkade vi alla tre chokladfonduyn som vi värmde upp, hur gott som helst! 800 gram kanske var lite mycket! Eller vad säger ni Ida o Adde? Men riktig gott! Mandarin och banan vart favoriterna. Igår var jag i alla fall helt slut efter två timmar zumba, men grymt kul var det! 

Varför aldrig sluta?

 
Sitter hos Adelina i öde måttsund där även ida är, vi tog oss hit med bussen, har hunnit ta det lugnt och lagat god kebab till hennes familj och oss. Vi käket godis och lever gott, vi tänkte ta oss ut och springa runt lite, leva livet innan vi kommer IOM och börjar med den efterlängtade chokladfondyn! Hur gott som helst! Kommer få en toppen kväll! Hade en väldigt chill tag i skolan med endast en lektion sen har resten av dagen i skolan bestått av flitigt plugg.  Och imorgon taggar vi upp för zumba!!
 

Julmusikens glada ljud

Sitter och pluggar för fulla muggar, inge vila här inte. Har haft en bra dag i skolan, sådär lugn och skön dag trots all stress med alla skolarbeten som ska in och alla prov. Efter skolan tog jag och Adde oss till ica, för att inhandla inför imorgon kväll, då jag, ida och Adde kommer ha en superduper mysig kväll i måttsund, som sedan på lördagen avslutas med zumba maraton i måttsund! Helt underbart, ska få spendera morgondagen med två så otroligt fina vänner! Längar! Nu ska jag i alla fall sätta igång och göra något vettigt. Juste var även med adde och fika på mat och prat medan vi vänta på bussen, vilket var riktigt gott! 
Två härliga bilder från dagen efter skolan!

-read all about it

Sitter och funderar och klurar, klurar på lite allt möjligt, försöker ta ett steg i taget och blicka frammåt. Inser hur mycket jag egentligen har att göra. Jag fattar inte alls hur jag ska hinna med allt detta, men de kommer säkert gå på något vis i alla fall. De är ju ändå bara tre veckor kvar till julov, men egentligen vet jag inte om det är bra eller dåligt. Jag borde sätta igång med historian nu i alla fall och försöka plugga in den lite. Tycker den här veckan är väldigt förvirrande, den är som konstig, de känns så fel att det är onsdag idag, de känns mer som tisdag, inte onsdag. När man är ledig såhär blir jag alltid förrvirrad, då blir allt omkastat. Men nu ska jag kila iväg och ta mig itu med lite historia plugg sådär lagom bra. 
Rudolf med röda fina mulen. Undra om jag inte ska slå på en julfilm ikväll och somna in till den, de låter ändå inte så tokigt, eller?

Att aldrig dämma och att aldrig glömma

Hej hur är det? Har för inte så länge sen pratat med mamma och de var så kul att höra hennes röst igen! Hon har äntligen fått tillåtelse att ringa mig och syrran. Ligger i sängen och gruvar mig för att stiga upp före klockan 6..men men de är bara att kriga sig upp. Jo om ni ville veta så har jag klickat hem en klänning som jag ska bära till julen och nyår. Tänkte att jag kunde visa en bild snart, måste gå och lägga mig tidigt idag och försöka somna då, sen blir det en härlig bussresa på en timme...nu ska jag prata med en fantastisk vän, så avslutar här med en bild på klänningen.



never give up

Ser på lite gamla avsnitt av Hannah Montana, vilket innebär en härlig nostalgi dag. Tog en liten tupplur på förmiddagen, men nu har jag just klivit ur duschen och väntar på att mitt hår ska torka. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra..Det känns väldigt konstigt att vara ledig en måndag av alla dagar, de är så ovanligt, konstigt. Oftast brukar det vara fredagar man är ledig på inte måndagar..men men de funkar också. Funderar på om jag ska slå på säsong 3 av GLEE sen för att få lite mera skratt i det hela, de skulle inte vara så tokigt inte. Men vi får höras för nu ska jag fortsätta se klart denna säsong, som jag snart sett igenom. Hoppas ni har det bra, de försöker jag ha så gott jag kan. Jag undrar egentligen hur denna vecka kommer vara, jag tror väldigt konstig om jag ska vara helt ärlig. Sen får jag väl se vad som händer, men jag får hoppas på det bästa. Jag ser fram emot morgondagen, välidgt väldigt mycket om man då bortser från det faktum att jag måste stiga upp typ fem..Men annars se jag fram emot en tisdag i skolan, där jag får vara med mina otroligt fina vänner, skratta och ha roligt, trots att de är skola, för vi har alltid rolig tillsammans! (ja okej, inte när det är prov men annars, för vem har roligt då? Läraren?) Ha de bra så får vi höras senare. 
Saknar vissa avsnitt och då får man göra det bästa av saken och kolla dom där ↑

Varför

Känner mig väldigt trött, har tagit en powernap på 3 h idag på eftermiddagen, åt middag till solsidan, men de har inte hänt så mycket mer idag. Sett på lite film och sånt, tagit det lugnt och försöker återhämta mig. Somnade någon gång efter två och vakna vid 8, så de kanske var bra med lite vila på dagen. De känns konstigt att vara ledig imorgon, ännu en till dag innan jag får träffa mina vänner som jag längtar efter att få se! Har öppnat andra luckan idag i min kalender och ännu mindre dagar kvar till jul. Just nu är de som jag mest vill bara träffa mina vänner och krama om dom, saknar dom så mycket!


I'll always remember you

Jag har kommit på en sak, de är första december, jag har helt glömt bort vad det är för dag, men men, de är 24 dagar kvar till julafton. Tills dess vill jag vara hemma. Att pendla mellan pite och lule är inte det lättaste, först måste vi ta oss med en lokalbuss här i pite till busstationen därefter hoppa på en buss mot lule. Bussen från pite busstation går klockan 7, vilket i vanliga fall är tiden då jag måste stiga upp. Eller snarare då jag steg upp, jag hade kunnat sova längre. Men i alla fall detta innebär att jag kommer behöva åka före klockan 7 härifrån för att komma in som inebär att jag kommer behöva stiga upp mellan 5 och halv 6..vilket jag inte alls ser fram emot. Är det mycket snö i lule? Här i pite är det faktiskt rätt så mycket allt gräs på marken är övertäckt tror det nästan är 10 cm snö här. Ni får ha det så bra! 

Vad är det som händer?

Tänkte berätta en historia för er, eller en händelse, vad man nu vill se det som. Jag hittade en låt, som passar in lite sådär halvt i den, så om ni vill, lyssna på den samtidigt som ni läser. 
Tänk att en dag kan börja så bra och sluta i kaos. Steg upp där kring halv 9, mamma ringde strax efter det, jag pratade med henne ett tag och inget visste jag då, att de kanske var det sista samtalet. Klockan 10 var jag i skolan, satt på plan, utan att veta något om vad som komma skall. Möte hade jag kallats till, jag bad min syter stanna hemma, för det kändes inte rätt, när även hon skulle. Där hade jag rätt, när jag kliver in på rektorns kontor, sitter två där och väntar på mig (och min syster såklart,men hon var inte där) Jag insåg direkt att detta vådar inge gott. Jag tvekade och gick in, jag hade rätt, de betydde ett helvete. Jag ville fly därifrån, springa, men jag hade ingen ork, mina ben orkade inte, jag visste att det var värdelöst. SOS var där, dom sa "vi ska flytta er, ni får inte bo hemme för tillfället" Jag vart i chock än en gång. Allt vart svart, jag fatta ingenting, jag ville inte flytta inte såhär! Jag tittade ner på mina skor, jag ville inte titta upp, tårarna började rinna, men jag ville dölja dom, de gick halvt som halvt. Jag satt där och lysnade halvt vad som sa, jag orkade inte, de gick inte, jag ville inte höra mer.  Jag och syrran vi kunde inte ens fly, de var omöjligt för vars vi än gick så hade vi någon efter oss. Jag smsade adde, de ända ord jag kunde få fram då "hjälp" Vi satte oss motvilligt i en bil som skulle leda oss till pite där vi är nu. Jag smsade johanna, jag grät, tårana bara rann, jag visste ingenting, vad som skulle hända. Jag ringde Ida, jag pratade med henne i mobilen, tills  hon skulle ta sig mot skolan, jag smsa med johanna och adde, ringde johanna och prata med henna, ett tag, tårarna bara rann ännu mer. Vi var nu nästan framme i pite när jag avsluta samtalet med henne, sen resten av resan satt jag bara tyst och lät tårarna falla. För jag orkade inte hålla inne dom de gick inte. Väl framme i Pite och tror de heter munksund där vi är, lite utanför pite påväg mot havsbadet. Där stannade bilen, allt smink hade farit ut, men torkade bara bort det svarta och gick ut. De vitt ute och snöade, de minns jag. Sen gick vi in till familjen som vi hade blivit placerade hos, det är en ensamstående mamma, som också jobbar med sånthär, samt en son som är 97 som bor där varannan vecka. Vi satte oss i soffan, jag hade inte mycket ork, men jag var vaken och försökte ta in information. De förklarade inte så mycket men lite, satt där och bara lyssna, sa något nån enstaka gång när jag fick en fråga. Men jag vill inte vara här, jag vill vara hemma. Men när sos har bestämt något är de nästan omöjligt att ändra på det. Tänk att samtalet på morgonen kan ha varit det sista samtalet på ja en obestämt tid. Satt på soffan, bara satt där i flera timmar, försökta förstå vad som hade hänt. Hur kan sos veta att detta är det bästa? att flytta på oss när vi precis fått i ordning allting så man kunde kalla det för hem. Nä de ska de komma och ta oss. Vad säger man? De finns inga ord, men en sak har jag förstått nu, minnst åtta dagar måste vi vara här, och jag hoppas på att vi får åka hem sen. Annars kan det dröja månder, år, nä de vägrar jag. I så fall är jag snart 18 och de är det jag som bestämmer vars jag ska bo. Jag vill inte det här. Kvällen gick, sakta fram, ringde ida och adde och pratade och svamlade med dom ett tag, de kändes skönt, vi tankar på annat en stund. Nu är vi tillbaka till idag. Jag är fortfarande i pite, men vi har varit till lule en snabbis och hemta våra saker, där hemma stod mamma och pappa. Jag gick in i mitt rum, tårar började rinna, jag ville inte det här, jag ville inte gå där ifrån, men packade mina saker, fick en julkalender av mamma, hörde pappa gråta, kramade mamma innan jag gick, jag ville inte släppa taget de var så jobbigt, jag vet ju inte när nästa gång är som jag får träffa henne. Tårarna rann hela bilresan tillbaka till pite. Jag ska kämpa och inte ge upp, men ingen får veta. Från en dag till en annan kan allt se så olika ut. De kan gå så fort. Jag saknar mina vänner, som har hjälpt och hjälper mig, klarar det aldrig utan er. Jag vill träffa dom och berätta hur mycket de betyder för mig. De var långt men jag behövde skriva och förklara, skriva av mig lite, de hjälper ofta för mig. Nu ska jag ringa min saknade vän Johanna. 
 

Vad är det som händer?

Tänkte berätta en historia för er, eller en händelse, vad man nu vill se det som. Jag hittade en låt, som passar in lite sådär halvt i den, så om ni vill, lyssna på den samtidigt som ni läser. 
Tänk att en dag kan börja så bra och sluta i kaos. Steg upp där kring halv 9, mamma ringde strax efter det, jag pratade med henne ett tag och inget visste jag då, att de kanske var det sista samtalet. Klockan 10 var jag i skolan, satt på plan, utan att veta något om vad som komma skall. Möte hade jag kallats till, jag bad min syster stanna hemma, för det kändes inte rätt, när även hon skulle. Där hade jag rätt, när jag kliver in på rektorns kontor, sitter två där och väntar på mig (och min syster såklart,men hon var inte där) Jag insåg direkt att detta vådar inge gott. Jag tvekade och gick in, jag hade rätt, de betydde ett helvete. Jag ville fly därifrån, springa, men jag hade ingen ork, mina ben orkade inte, jag visste att det var värdelöst. SOS var där, dom sa "vi ska flytta er, ni får inte bo hemme för tillfället" Jag vart i chock än en gång. Allt vart svart, jag fatta ingenting, jag ville inte flytta inte såhär! Jag tittade ner på mina skor, jag ville inte titta upp, tårarna började rinna, men jag ville dölja dom, de gick halvt som halvt. Jag satt där och lysnade halvt vad som sa, jag orkade inte, de gick inte, jag ville inte höra mer.  Jag och syrran vi kunde inte ens fly, de var omöjligt för vars vi än gick så hade vi någon efter oss. Jag smsade adde, de ända ord jag kunde få fram då "hjälp" Vi satte oss motvilligt i en bil som skulle leda oss till pite där vi är nu. Jag smsade johanna, jag grät, tårana bara rann, jag visste ingenting, vad som skulle hända. Jag ringde Ida, jag pratade med henne i mobilen, tills  hon skulle ta sig mot skolan, jag smsa med johanna och adde, ringde johanna och prata med henna, ett tag, tårarna bara rann ännu mer. Vi var nu nästan framme i pite när jag avsluta samtalet med henne, sen resten av resan satt jag bara tyst och lät tårarna falla. För jag orkade inte hålla inne dom de gick inte. Väl framme i Pite och tror de heter munksund där vi är, lite utanför pite påväg mot havsbadet. Där stannade bilen, allt smink hade farit ut, men torkade bara bort det svarta och gick ut. De vitt ute och snöade, de minns jag. Sen gick vi in till familjen som vi hade blivit placerade hos, det är en ensamstående mamma, som också jobbar med sånthär, samt en son som är 97:a som bor där varannan vecka. Vi satte oss i soffan, jag hade inte mycket ork, men jag var vaken och försökte ta in information. De förklarade inte så mycket men lite, satt där och bara lyssna, sa något nån enstaka gång när jag fick en fråga. Men jag vill inte vara här, jag vill vara hemma. Men när sos har bestämt något är de nästan omöjligt att ändra på det. Tänk att samtalet på morgonen kan ha varit det sista samtalet på ja en obestämt tid. Satt på soffan, bara satt där i flera timmar, försökta förstå vad som hade hänt. Hur kan sos veta att detta är det bästa? att flytta på oss när vi precis fått i ordning allting så man kunde kalla det för hem. Nä de ska de komma och ta oss. Vad säger man? De finns inga ord, men en sak har jag förstått nu, minnst åtta dagar måste vi vara här, och jag hoppas på att vi får åka hem sen. Annars kan det dröja månder, år, nä de vägrar jag. I så fall är jag snart 18 och de är det jag som bestämmer vars jag ska bo. Jag vill inte det här. Kvällen gick, sakta fram, ringde ida och adde och pratade och svamlade med dom ett tag, de kändes skönt, fick tankar på annat en stund. Nu är vi tillbaka till idag. Jag är fortfarande i pite, men vi har varit till lule en snabbis och hämta våra saker, där hemma stod mamma och pappa. Jag gick in i mitt rum, tårar började rinna, jag ville inte det här, jag ville inte gå där ifrån, men packade mina saker, fick en julkalender av mamma, hörde pappa gråta, kramade mamma innan jag gick, jag ville inte släppa taget de var så jobbigt, jag vet ju inte när nästa gång är som jag får träffa henne. Tårarna rann hela bilresan tillbaka till pite. Jag ska kämpa och inte ge upp, men ingen får veta. Från en dag till en annan kan allt se så olika ut. De kan gå så fort. Jag saknar mina vänner, som har hjälpt och hjälper mig, klarar det aldrig utan er. Jag vill träffa dom och berätta hur mycket de betyder för mig. De var långt men jag behövde skriva och förklara, skriva av mig lite, de hjälper ofta för mig. Nu ska jag ringa min saknade vän Johanna. 
 

Det ingen visste om

Ja nu har den dagen kommit, jag har skaffat lösenordskyddat min blogg, det finns tusen olika anledningar, men den största och de som avgjorde allt, de var de som hänt, jag vill nu hålla koll på vilka som läser, så därför valde jag att skydda den, för att slippa förmånga frågor om allt, för de orkar inte jag med. Kanske i framtiden att jag tar bort det, när jag är mer säker på vad som kommer hända och inte. HADEBRA! 
Känner att denna bild passar in så bra just nu, avslutar detta inlägg nu, men vi hörs snart.
De som skrivs här stannar här.

Möjlighetens omöjlighet

Ligger i sängen och allt snurrar runt, huvudet värker, men med en tablett ska jag försöka somna in, tänkte inte säga så mycket, men har inte alls haft tid till att uppdatera bloggen idag, får se till att bli mer imorgon.


RSS 2.0