elajnsan.blogg.se

ett år senare

Publicerad 2013-11-30 23:27:00 i Allt å Inget, Psykisk ohälsa,

Idag är det faktiskt ett år sen jag vart omedelbartomhändetagen från skolan, de var fredag den 30 november klockan 10.00. Det klockslagets förändrades allt, ja verkligen allt, jag visste de bara, inget skulle någonsin bli som förut ingen. Jag minns fortfarande allt som om de hände igår. Jag minns klumpen i magen som jag hade när jag satt där tio i tio och väntade på att mötet skulle börja, jag hade ingen aning om någonting, det enda jag visste var att jag skulle träffa kuratorn klockan 10. Så när kuratorn hämtade mig och vi inte skulle in på hennes kontor utan rektorns, jag stiger in där och jag ser två stycken från soc som satt där och tittade på mig när jag gick in och satte mig. De frågade mig vars syster var, jag sa "jag bad henne stanna hemma" Sen, kuratorn var tvungen och ringa henne och medan satt jag bara där, tittade ner på mina skor, med en rädsla för vad som skulle hända härnest. De började prata igen och de fråga mig om jag undrade varför de var där, jag visste nog egentligen, fast jag egentligen inte visste. men de sa sen "du och din syster kommer att bli omedelbartomhändetagna, du och din syster ska bli placerade i ett familjehem i pite" de var tyst en stund sen sa de igen "vi ska åka dit nu direkt efter mötet och vi måste även berätta för din syster" Men jag bad de att inte exakt säga varför vi vart omhändertagna. Min syster kom dit, jag satt bara tyst resten av möten, lyssnade inte så väl utan istället snurrade allt inom mig tankar, rädsla, en oro om hur allt skulle bli nu, rädslan av att min djupaste djupaste och mest brutala hemlighet skulle avslöjas, skulle nån tro mig? skulle folk ifrågasätta? vad skulle mamma säga? skulle hon tro mig? Men en sak som jag faktiskt förstod och de som fick mig att ta mig upp på benen var att jag skulle bli räddad, räddad från det, ursäkta mig, de helvete och brutala värld jag hade levt i. Jag minns det så väl, i chock och kaos gick jag bakom dom, satte mig i bilen, tårarna började rinna, jag visste inte om de var en dröm eller verklighet. Jag kommer ihåg att jag skicka ett sms till adde "hjälp" mer än så stod det inte, ida ringde mig, jag berätta vad som hänt till henne, smsade med adde, tårarna rann, jag ringde Johanna, hon missade bussen och kom försent till skolan, bara för att få prata med mig. I just det ögonblicket, kändes det som evigheter, att jag nästan aldrig skulle få träffa dom mer, fast jag visste att det bara skulle dröja några dagar. Men den resan till pite, jag har nog aldrig varit med om en längre bilresa till pite. Väl framme, satte vi oss i soffan, jag satt då bara och stirra, var helt slut och lyssnade bara med ett halvt öra. De närmaste dagarna sen, sov jag och grät, jag gjorde väl inte så mycket mer, men jag kan lova er en sak, de har aldrig någonsin fallit en tår för jag ville hem. Under nu detta år som har gått, har mitt liv förändrats så ofantligt mycket att det knappt går att beskriva. Det har varit samtal med soc, rättegångar om placeringen, möten med advokaten, möten med polisen, och som om inte de räckte, har jag och lider jag av en massa konsekvenser bara för att jag tagit beslut som inte folk har gillat. Jag har sagt upp kontakter, för att ja nästan rädda mig själv. De svajar hit och dit, dag ut och dag in. Men jag hade aldrig trott att denna dag skulle komma, att det skulle komma en dag då jag skulle slippa vara rädd, känna en klump för att behöva återvända hem varje dag, och aldrig veta, när nästa gång var. Men när jag tog mitt mod till mig och avsöjade allt, hände de så mycket, och de jag önskade och bara kunde drömma om, jag trodde aldrig att de skulle bli en verklighet. Jag har förändrats så otroligt mycket, både på utsidan och insidan, jag kan rent ut sagt säga att jag inte alls är samma person som jag var för exakt ett år sen. Och jag är så otroligt och obeskrivligt tacksam för det som faktiskt hänt, för om jag ska vara helt ärligt, har de faktiskt räddat mitt liv, för jag visste faktiskt inte hur länge till jag skulle orka med.
Denna bild, var bland de första bilder jag tog här i pite och om jag ska vara helt ärlig, var de exakt ett år sen.
 
 
 

över land och hav

Publicerad 2013-11-30 16:43:16 i Allt å Inget,

Känner mig verkligen fruktansvärt trött, har inte sovit många timmar inatt. Men bakis är jag i alla fall inte, vilket känns skönt.
Vi hade det jätte trevligt och roligt, de kom till mig vid halv 10 med bussen, fixade sig i ordning och sen fick vi skjuts in till stan, väl där tog vi oss in på challange, hade det mycket trevligt där, dansade, drack och skrattade! Det avslutades med en promenad till Max innan vi fick skjuts hem av några. Hemma, tvättade vi bort sminket, pratade om kvällen och sen kring halv 5 hade izza somnat, jag och Johanna tog oss upp och gjorde lite pomfritt i ungen, vilket var hur gott som helst, sen somnade vi kring halv 6/6 och på morgonen vaknade vi alla 3 utslagna, men endast jag klarade mig undan biverkningarna av kvällens intag. Nu ligger jag i soffan, hemkommen från stan för ett lite tag sen, efter att följt med izza och johanna in för att vänta på deras buss, vi fördrev tiden med en latte på waynes, älskar att de har börjat känna igen mig där!!? Frågan är om de är bra eller dåligt, kan rinte riktigt svara på de. Kramande om dom sen innan de hoppa på sin buss och jag tog lokalbussen hem. 
 

fridaynight

Publicerad 2013-11-29 19:02:24 i Allt å Inget,

Klockan har snart sju. Har haft en rätt full fredag hittills och mer saker kommer ske. 
 
Har i alla fall både städat rummet, sovit, sovit lite till, dammsugit huset, tvättat och sen betalat några räkningar. Och med musiken på hög volym så gick allt så mycket lättare. Smet iväg sen till Elin, vi satte oss och pluggade biologi tillsammans, pratade drack julmust och hade det hur trevligt som helst! Vi klagade lite på att de var så mycket, men jag tyckte att vi krigade på riktigt bra, de må jag säga! Sen tog jag mig hem, käkade middag, ska snart börja göra mig klar litegrann, för att sedan dra ut, med några fina och saknade vänner från lule, nämligen izza och johanna. Så just nu sitter jag och taggar upp för de och väntar på att de ska komma. 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela