87 dagar...



... Inlagd på psykiatriska vårdavdelningen och nu är jag utskriven och är redo för allt vad dagarna har att ge. Ni läste rätt nu är jag officiellt utskriven. De känns riktigt bra och jag känner mig redo, redo för att vandra utanför låsta dörrar. Och jag litar på deras ord, om att de kommer gå bra, jag hoppas och tror att de kommer bli bra, att jag för fösta gången är på rätt spår och uppe på banan igen. De har gett mig så otroligt mycket att vara där och det har inte direkt varit en dans på rosor direkt, de har både varit fram och motgångar och en ordentlig kamp, med både tårar och skratt. Jag känner verkligen att jag gjorde rätt till att tacka ja till en inläggning, tror de var exakt de jag behövde, för att sedan kunna vandra ut ännu starkare. Jag har lärt mig att acceptera min psykiska ohälsa och insett att jag kanske inte fixar och orkar lika mycket som en annan "vanlig" 19 åring. Jag har också fått se vars det är jag inte vill hamna,och vad jag måste göra, hur jag måste fortsätta och inte ge upp. Jag SKA börja må bra, jag ska fixa de här, helt ärligt tror jag de är min envishet som har gjort att jag är där jag är idag. Jag är en helt annan person än vad jag var innan jag vart inlagd och jag har fått en helt annan syn på saker och ting. Om jag tänker tillbaka på hur jag var dag 1 när jag vart inlagd, så var jag verkligen ett lik, hela jag var sönderfallen, jag minns inte alla mycket från de första dagarna, men jag minns att nån satt med mig hela kvällen, höll min hand och lugnade ner mig och att nån satt med mig hela nätterna, för att jag skulle få sova. Jag minns hur ångesten var som ett stort monster och hur tankarna var på helt andra banor, jag kommer ihåg hur de satt med mig och lugnade ner mig när jag vaknade upp ur en mardröm. Något jag kommer ihåg är alla pratatunder med mina kontaktpersoner och vissa andra ur personalen, de har lyssnat, pratat, stöttat, bara suttit med mig och lugnat ner mig, de stunder som har varit som jobbigast. De har gett mig hopp och viktigast av allt, de har trott på mig. De har varit en värdefull tid och jag vågar inte ens tänka vars jag hade varit utan denna vårdtid. Jag minns att jag har varit så dålig, min kropp började lägga av och ett tag där fick jag sitta i rullstol och de var verkligen inte roligt, jag har haft katet tre gånger om och att stoppa in en katet är värre än en gynundersökning, jag har tappat mig i veckor och gått ner en hel del i vikt, vilket egentligen inte är så konstigt, när jag knappt har haft någon aptit. Jag har fått så mycket hjälp, som jag aldrig trodde jag kunde få och är så otroligt tacksam för de, vet inte hur jag ska kunna tacka. Men ett "tack" har de fått av mig. Och alla ni utanför, jag hade aldrig klarat de utan erat stöd. De är nu den verkliga kampen börjar, utanför trygghetens dörrar, jag har fått verktyg för att kunna klara av vardagen, jag vet vars jag ska försöka att inte hamna igen,   jag har fått verktyg och erfarenheter som kommer hjälpa mig att klara av det här och de viktigaste av allt, för fösta gången tror jag på mig själv. Sen även att jag vet att de komme gå upp och ner att de kommer svackor, att de kommer gå upp och ner, men att de kommer planas ut, och styrkan och vetskapen att jag fixar svackorna, för jag vet att jag klarat av värre och jag vet att de finns hjälp att få, bara viljan finns där. Att jag hellre ber om hjälp i tid, så att det inte hinner gå så långt som de hann gå denna gång. Och jag har ju min samtalskontakt som jag träffar regelbundet, och tillsammans hålla koll, så de inte går lika långt, för de är något jag verkligen inte vill. Jag tror verkligen jag kommer fixa de här, med den uppbyggnaden jag fått, de var länge sen jag kände mig såhär stabil som jag faktiskt gör nu och min vilja är nog trots allt de starkaste kortet jag har, och de som kommer leda mig rätt.
Nu ska jag njuta med en film och cider i handen, av första kvällen som utskriven på 87 dagar. 



One way to go

Sitter nu på bussen hem från Lule, har varit och lämnat bilen efter gårdagens besök på Ikea. De var ett mycket roligt och trevligt besök med bästa Elin. Och nog fick vi med oss lite hem allt, kanske inte så lite ändå..bagaget var ju fullt, men men. Var väldigt slut när jag kom hem, efter att ha kört till å från Haparanda, vi hann till och med ett besök i grannlandet Finland. Blir alltid lika osäker att köra när jag kommer mig över till grannlandet, men tyckte ändå de gick bra att köra. Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen och gå på en promenad, får hålla tummarna att de inte regnar då. Och imorgon komer väldens bästa Johanna och hälsar på! Som jag saknar henne! 



One way to go

Sitter nu på bussen hem från Lule, har varit och lämnat bilen efter gårdagens besök på Ikea. De var ett mycket roligt och trevligt besök med bästa Elin. Och nog fick vi med oss lite hem allt, kanske inte så lite ändå..bagaget var ju fullt, men men. Var väldigt slut när jag kom hem, efter att ha kört till å från Haparanda, vi hann till och med ett besök i grannlandet Finland. Blir alltid lika osäker att köra när jag kommer mig över till grannlandet, men tyckte ändå de gick bra att köra. Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen och gå på en promenad, får hålla tummarna att de inte regnar då. Och imorgon komer väldens bästa Johanna och hälsar på! Som jag saknar henne! 



On the road


Nu taggas det upp för Ikea för vår del! Om knappt en timma bär det av. 
Måste bara visa, tror detta år den sötaste hållplatsen jag sett!! Vi hoppade av bussen där igår när vi skulle hämta bilen hos mamma och båda dog lite smått. Klev upp alldeles för tidigt och har redan varit klar ett bra tag, men innan vi åker så ska vi stanna på Coop å köpa med oss lite färskost, sen blir det att tuta å köra och dunka musik, på tal om musik måste jag fixa en lista åt oss innan jag sätter mig i bilen. ska verkligen bli riktigt roligt att få komma iväg, och Ikea, de tar som aldrig fel! 

De nya bortom det gamla

Sitter på busstationen,väntar på bussen och Elin. Sen bär det av mot Lule för att hämta mammas bil. 

Detta bär jag idag, skorna, jag äskar dom, så sköna och lätta! 
Måste säga att just nu går allt bra, dagarna flyter på, de går bra att vara hemma och jag tror även att det kommer hålla i sig, de är i alla fall de jag vill och hoppas. Klockan 7 i morse tog jag mig ut på en timmas skön promenad, var riktigt skönt att börja dagen med det måste jag säga, nu kom Elin så då ska jag vara social . 
Jag i morgonstunden.



Don't say goodbye

Denna fläta gjorde Jenny som är sjuksyster på mig idag, ett hjärta så himla coolt, vart verkligen jätteglad! Hon är så otroligt duktig! 
Idag har jag gått på min sista permission, jag ska åter dit på torsdag för läkarsamtal och om allt har gått som det ska så blir jag utskriven då. Det känns som om de kommer gå bra nu, jag är starkare, stadigare på benen än vad jag varit på väldigt länge och om jag tror att jag klarar de, andra tror de, då klarar jag de. Nu känns det verkligen som om de går åt rätt håll, äntligen. Jag kan säga att jag ångrar inte alla beslutet om att säga ja till en inläggning, tror helt ärligt att de var just de jag behövde, för att komma starkare upp på benen. 
När jag kom hem tidigare idag, bakade jag mig scones 
Helt ärlighet, om jag får säga de själv vart dom riktigt goda. 
Tog mig sen ut på en långpromenad på en timma, vilket var riktigt skönt efter det extrema åskvädret som har varit här. Dock fick jag skavsår, men de var det lätt värt, för de var otroligt skönt. Imorgon bär det av till Lule med Elin, hämta mammas bil, sen bär det av hit igen för att på onsdag dra sig upp mor Ikea!!! De ska bli så roligt, göra något helt annat och bara njuta av dagen med en fantastisk vän! 


Don't wake me up

På den här bilden ser det ju ändå ut som om jag har fått lite färg i alla fall. Är på permis och är i lägenheten, ligger i sängen och tänkte ta en tidig kväll. Har egentligen inte gjort så mycket sen jag kom från avdelningen idag, handlat lite, ätit och varit på en kort plomberad. Men är helt slut nu, tror jag fått solsting, trots att jag druckit mer än två liter sen jag kommit hem till lägenheten och de börjar äntligen bli svalare här inne, ligger just nu med korsdrag. 
Vart flätat idag av Jenny som jobbar där igen, de är så skönt när hon fixar i mitt hår och de är roligt att få olika frisyrer, känner mig friskare, både när något göra åt håret och när jag sminkar mig. Vilket är positivt tror jag. Imorgon, kanske de blir lite runtstrosande på PDOL , vet inte riktigt. Har ni lyssnat på låter och texten som jag la upp här? Den står för mycket och är väldigt lärorik enligt mig.





can't take that away

 
Fick detta låttips av en sjuksyster på avdelningen. Tycker de verkligen om texten, den är väldigt tänkvärd. 

Dagen är kanske här nu, snart.

Just nu ligger jag i sängen, lyssnar på musik, denna natt spenderas inte på sjukhuset, inte heller hos Åsa, utan själv i lägenheten. Vet egentligen inte vad jag ska säga, jag är på permis, tanken var att jag skulle sova hos Åsa, men som ni märker slutade de med att jag ligger här hemma i sängen, de är nog av ren envishet och vilja som jag ligger här. Ångesten kryper sig fram, men den trycker jag bort lika snabbt. Jag ska klara av det här, jag ska klara av natten. Jag vet att de kommer gå. Helt ärligt är jag smått stolt över mig själv, om jag får vara de. 
De har hunnits med film, och nattkäk från Max hos Åsa. Sen har jag och Tahmina även hunnit vara på havsbadet och tagit ett långt och härligt kvällsbad, tro de eller ej, men de var varmt, jag brukar alltid frysa, men inte idag. 



When the rain doesn't fall, the sky smiles

Igår vart det sol och bad ute på havsbadet, varmt å skönt, med svalkande dopp som kylde ner hjärnan. Trots min noggrannhet så brände jag mig på ryggen efter tre timmar där. Hela kvällen satt jag med en sval handduk på ryggen. 
Första doppet i havet!
Var även i lägenheten igår, öppnade upp , grejade på och de kändes ändå skönt att vara där. Idag ska jag till Åsa, fira rufina som fyller nio år idag, storflickan! Ska även övernatta där tills imorgon, då jag åter kommer hit. Tror de kommer bli en bra dag och väldigt väldigt varmt. 

"Stay close to what keeps you feeling alive"

Måndagen spenderades i Lule med min väldigt saknade barndomsvän Emma. De var verkligen jätteroligt att få träffa henne, som jag inte träffat på år å dar, vi låg på stranden, solade, tog årets första dopp och pratade om allt! Vi avslutade allt innan jag sprang till bussen, med käk på järnvägsgrillen. 
Emma, 2010! 
Igår, bytte jag in min Sony, som har bökat en del, och återvände till iPhone.
Så nu är jag ägare till en sprillans ny iPhone 5s, behövde endast lägga 500kr emellan!! Är super nöjd och har märkt hur mycket jag saknat den. 
Fick mig en cykel igår, en försenad 19 års av mamma, så nu kan jag äntligen ta mig fram lättare! Lite jobbigt bara att cykla i denna värme, fast jag klagar inte, för de är rätt skönt, speciellt om man ligger på stranden. Körde bil också igår ut till havsbadet, första gången sen april, de kändes skönt, lite ovant, men se gick bra. Var där ute och njöt av värmen med syster, hennes kille å mamma. 

Idag ska jag hem till lägenheten, jag vet egentligen inte hur de känns, konstigt, men ändå bra, ska vara där på permis fram till middagen. 

On the road again



dessa skor fick jag med mig hem igår, halva priset! Tog en premiär promenad i dom på kvällen och så sjukt sköna, och bra för mina trasiga knän å höfter.
Igår träffade jag även min underbara vän adelina, vi tog en fika,satt å prata, sen for vi hem till min lägenhet. Där bokade vi en resa till Tunisien!!!! så den 22 augusti sticker vi dit! så skönt och jag längtar verkligen! endast 32 dagar kvar. De var helt spontant och de gjorde det ännu roligare!


Ska bli så skönt att få göra något, när jag blivit utskriven, som jag snart blir. Ska bli skönt att få göra något extra, få åka iväg, när man varit på sjukhuset hela sommarlovet, känner verkligen att jag behöver de, sen stannar jag ju kvar i Stockholm hos moster!
Sitter förövrigt på bussen mot lule, för att träffa en gammal barndomsvän som jag inte träffat på några år, de ska verkligen bli jätteroligt! Annars med mig är de bättre, och jag är på god väg, tror inte alls de dröjer nå länge så blir jag utskriven. De har inte varit en lätt resa, den har varit tuff, men många tårar inblandade i och en massa ångest. jag vet att de är en lång väg kvar, men detta var starten, snart börjar den riktiga resan, utanför trygghetens väggar. Men jag är starkare nu, och jag vet att jag kommer klara av resan, med tanke på vad jag hittills klarat av. man brukar ju säga, "du får inte mer än vad du klarar av". Helt ärligt tror jag de är sant också, fast resan är tuff, men den ger en också erfarenheter som man kan ha nytta av resten av livet.

The story will nerver end



Min frisyr idag och igår, gjort av en sjuksyster här på avdelningen. Tycker de är så skönt när någon håller på med mitt hår och flätar. Hon är verkigen duktig och har gjort många frisyrer i mitt hår, de senaste veckorna. Har idag hunnit med att måla naglarna, samt varit på en promenad till badhusparken och käkat en lyxshake med en kontaktperson. om ca en timme ska jag med bussen ut till Munksund och hälsa på Åsa, sen får jag skjuts tillbaka. Just nu i skrivande stund, tar jag de lugnt och är i matkoma.. och nu ska jag mest fördriva lite tid, innan jag går ut till bussen.

Just something you don't forget

De var ett tag sen, ett bra tag sen jag kikat in här, men de händer så mycket och all min energi går åt till allt som händer runt omkring. Har bland annat sovit min första natt i lägenheten, på över 2 månader, men min underbara vän Elin. Sovit hos Åsa, och varit till lule, för första gången på över två månader, de kändes konstigt, men samtidigt skönt och roligt, de får ta mycket energi, de är okej att jag är slut när jag kommer tillbaka till avdelningen, de är bra och jag behöver de. Jag rör mig mer och mer ute och mindre å mindre på avdelningen, vissa dagar är bättre och andra är sämre, jag märker att jag är påväg åt rätt håll. Jag har även bokat en flygresa till Stockholm, för att hälsa på moster och mangnus.

första gången jag sminkade mig sen jag vart inlagd, kände mig verkligen mycket fräschare.

glass på glåbåsen i lule, med moster

moppe tur med Elin

blivit friserad av en på avdelningen

Solning på pitehavsbad.

"look AT the stars, look hon the shine for you and all the tings you do"

Godmorgon, de flesta är nog inte vakna den här tiden, har själv dock redan varit vaken några timmar , vilket längre inte är nå ovanligt. Helt ärligt kommer jag inte ihåg sist sig sov längre än 6...Jag stiger alltid upp till kaffet klockan 6 och sitter å pratar med nattpersonalen,vilket faktiskt är rätt trevligt, en rätt bra start på dagen.Var i alla fall ett tag sen jag var in här. måste nog säga att de trots allt här hänt en del, har varit ute en del med både Elin och Emma, gått runt på stan och hittat på saker. Nya max har ju öppnat, så har ju behövt vara där och smakat på lyxshakar. Även Johanna har varit ner från lule och vi har myst på å pratat. Imorgon kommer mamma å hälsar på och idag på eftermiddagen ska jag till Åsa och äta middag och så. Har även varit förbi lägenheten, med både Åsa samt med två av mina Kontaktpersoner, har röjt undan lite och så, för mig var det en hel del blandade känslor att vara där, både bra och dåliga. Igår flätade en av sjuksyrrorna mitt hår!












upptäcker att de är en hel del mat med på bilderna, dock har inte allt blivit uppätet,med alltid smakat allt.

RSS 2.0