De kan vara svårt att se de bra med ens utsida, men att kunna se de bra i ens insida är svårare

jag vet att jag sällan är inne här å kikar, å skriver, jag försöker gå in oftare här, om min ork hade varit starkare, hade jag nog orkat skriva här varje dag, men jag hoppas ni förstår, för de är inte enkelt, de är till och med väldigt långt i från enkelt. Jag är så upptagen i mina tankar och fokusera på vardagen, för mig är just nu de nog. Och att verkligen skriva hur de är, å tankarna, jag håller på med ett längre inlägg om hur de är att ha psykisk ohälsa, och kampen mot att få må bra, för min största önskan i livet är att helt ärligt, utan lögn kunna säga att jag mår bra, de skulle vara något riktigt stort för mig. När jag skriver ner vad jag tänker och känner, skrämmer de verkligen mig. Om ni undrar i all hast, så är jag forfarande kvar på den psykiatriska avdelningen och idag har jag varit här i exakt 7 veckor, kan knappt tro de själv, för tiden har gått så fort, dagarna går fortfarande fort för mig, de händer mycket och jag springer iväg på samtal å andra möten med personal från öppenvården, sen har jag även varje dag samtal med mina Kontaktpersoner och jag går ut med personal Varje dag. Sen tar både mina underbara vänner mig ut, utanför avdelningen, vilket jag blir så himla glad av att de vill göra. Har i torsdags klippt mig å färgat håret och tänkte nu visa en bild av reslutatet av de, är själv väldigt nöjd.

unspoken words






















långt borta, du kan lyckas finna svaren på funderingarnas gåtor

Jag har varit här i 41 dagar nu, de är något som inte alls känns som så pass länge, igår efter 40 dagar på psykiatrin, har jag fått komma ut, inte själv, men med vänner som kom å hämta mig och lämna tillbaka mig, de var riktigt skönt och roligt.
Elin, kom förbi mig och ungefär efter en timme, fick vi klartecken på att hon skulle få ta ut mig in till stan, i väntan kom även Emma förbi och vi tre gick med waynes för en fika, jag drack min första latte på nästan två månader, dock drack jag inte upp hela, men jag fick i mig lite i alla fall, och de var jag stolt över. Emma smet iväg lite tidigare, jag och Elin satt kvar ett tag och prata, sen gick vi och uträttade lite ärenden på stan, fick med mig en tandborste, så jag kommer åt bättre mellan tandställningen, sen tops, ett lipsyl och två nagellack. Elin köpte även såpbubblor och de underhållde vi oss med, vi satt och njöt i solen i badhusparken och blåste bubblor å bara prata innan hon skulle lämna tillbaka mig, till middagen. De var skönt att få lämna dom låsta dörrarna, och få lite miljöombyte med någon annan än bara personalen. Men trots allt var jag väldigt trött när jag kom tillbaka, men egentligen är inte de så konstigt. tänkte avsluta detta inlägg med några bilder från gårdagen.









de är inte väl, men allt går inom sinom tid

Sitter ute i soffan i dsgrummet, har varit här nu i lite mer än fem veckors tid, jag har inte ens orkat vara in här och kika, har varit så otroligt trött och slut, vilket jag fortfarande är, men att höra av både personalen och av andra, få höra att de går framåt, gör det mig ändå bättre till mods, de är inte lätt och fortfarande är varje dag en kamp inte likt den andra. Imorgon tar alla både gamla och nya klasskompisar studenten, det känns konstigt att veta att alla tar studenten imorgon och inte jag, men samtidigt vet jag att jag aldrig hade orkat med det, inte på långa vägar i det skick jag är i nu, orkar knappt med nå besök just nu. Men nästa år, då ska jag stå där, med min nya klass, då ska jag njuta av den dagen, och ha de så roligt och då kommer jag ha med ork, samt att skolan då är helt över. annars här på avdelningen, så har jag börjat få gå ut med personalen, sen är tredje kateten borta, men nu tappas jag dock tre gånger om dagen, vilket är långa vägar ifrån roligt. Har idag även lärt mig själv, och de är verkligen inte lätt. Har förövrigt fått tillåtelse att få åka med Åsa nästa torsdag och klippa å färga håret, vilket ska bli skönt.

RSS 2.0