pyssel, för en till en annan värd

Har hunnit med att pyssla en "kom ihåg lista" över veckan. Så klistrar bara upp en post it lappar för den dagen jag har någt möte eller något liknande jag ska göra. Istället för att köpa en så gjorde jag en själv. Var faktiskt ändå rätt så nöjd över den. Så de är ungefär de jag gjort idag. Eller hittills av dagen. Tänkte om ett tag ta mig ut och gå på en promenad eller något liknande innan de blir ännu kallare. Eller snarare börjar blåsa ännu mer. När jag sätter den kreativa sidan till så glömmer jag bort tid och rum och de är så himla skönt. De är som att tiden står stilla när jag pysslar och de är så himla skönt. 

tom på ord

God morgon, 
Är lite halvt trött, sitter och funderar vad jag ska göra av denna dag. För har inte alls nå planer. Ut ska jag, men vad jag ska göra de vet jag inte. Allt står som still, jag kan inte skriva ner ett ord. Men de kanske kommer eftersom. Jag vet inte. Allt känns bara så tomt. 

utan att egentligen veta vad

Hejsan,
*pust* Har för kanske en timma sen kommit hem efter en lång cykeltur. Mötet gick bra och på söndag börjar de vi om med simträningen igen. Vilket ska bli kul att få starta upp med de igen. Eftersom att jag aldrig har cyklat till öjebyn utan bara kört bil, så fick jag ta fram GPS:en för att hitta den rätta vägen till öjebyn, de gick bra ända tills jag kom till öjebyn för då vart de lite bökigt att hitta rätt väg till själva badhuset, men tacka GPS:en för de. Hade den i ena handen, hörlurarna i öronen och lyckades då tillslut komma fram och de var samma visa påväg hem. Men de gick ändå bra måste jag säga. Ja menar jag kom ju dit och jag tog mig hem. Så så illa gick de ändå inte och har cyklat nästan 2 mil idag, vilket känns riktigt bra och de känns även i benen nu.  
 
 
 

När vinden blåste i mitt öra

Hej på er,
Vaknade först vid halv 5, men valde att ta en sovmorgon och vaknade sen vid 10. Har hunnit med att duscha nu och så. Ska om ett tag göra mig klar och redo för att cykla iväg mot Öjebyn för ett möte med alla tränare från pite sim. Så de blir bra de. Sen vet jag inte vad som händer. Nu ska jag se ett avsnitt av Buffy innan jag börjar göra mig i ordnig för att cykla iväg. De ska bli spännande för jag är inte alls säker påvägen dit. Se om jag cyklar vilse eller ej, så därför väljer jag att cykla en timme i förväg. 
 

tvåkantiga funderingar

Hej på er, 
Nu är tvätten klar och jag funderar på allt möjligt. Ni vet när de är sådär tomt och man inte får ner ett ord. Ungefär så känns de nu. Jag känner mig tom, tom på ord, vet inte vad jag ska skriva och vad jag ska skriva. De känns förvirrande. Jag kom och tänkte på något när jag tittar igenom allt jag skrivit i alla olika häften, så är datum något som återkommer ofta. Jag kommer ihåg mycket med ett datum. För mig har datum en stor betydelse. Jag minns datum, de är dom som gör att jag kommer ihåg saker. Vet inte hur jag ska föklara. De är som svårförklarat. Jag minns de datum jag första gången jag vart inlagd. Jag minns de datum jag vart omhändetagen. Jag minns de datum jag skadade mig själv för första gången. Jag minns de datum jag gjorde mitt första självmordsförsök. Jag sätter fast mycket kring datum. Jag lägger minnet mycket till datum. Jag vet inte, men de är så jag kommer ihåg saker och ting. När något händer, positivt eller negativt så minns jag den händelsen till ett datum. De är så jag soterar saker. Alla har sina sett att hantera saker och för mig om jag lyckas sotera saker till olika datum, så går de oftast lättare. 
 

att trots allt våga

Godmorgon,
Ligger halvt i soffan och slöar tills dess att jag ska ta mig ner å tvätta. Ser så enomt fram emot de eller så inte. Sen blir de att ringa Emma och sen får man se vad som händer. Är mest trött, men om ett tag blir de som sagt att tvätta, men de blir säkert bra. 

 

en kväll olik en annan

Go kväll,
När jag tittar egenom alla mina bilder jag lagt upp, så märker att jag har något med svartvitt, jag gillar verkligen svartvita bilder. 
Sitter med en kopp te "kvällsro" heter te:t som jag dricker, riktigt gott enligt mig. Har haft en bra dag, tuff men bra dag. Har varit på sjukhuset på en utredning som jag tänker berätta mer om en annan dag, när jag känner att jag är redo att berätta. Har varit med Emma en snabbis hon kom förbi och sen tog vi oss iväg ett tag. Hemtjästen har nyss åkt, jag har fått min medicin och sånt. Tänkte återgå till att se på filmen och så säger jag godnatt för min del. 

Aldrig ensam

De är något man aldrig får glömma. 
De är viktigt att komma ihåg, för du är aldrig ensam. Men när man mår som sämst är de viktigt att man inte glömmer de, de finns folk där ute, de som mår dåligt som dig och dina vänner och familj. Man får aldrig glömma bort de. För mig när jag får mina dippar och tårarna bara rinner, då tittar jag ner på detta armband som jag gjort och de påminner mig att jag aldrig är ensam, de finns de som mår lika dåligt som mig och klarar de, då klarar jag också de, det är som en påminnelse. För du är inte själv. De är något som är viktigt att verkligen komma ihåg. Psykisk ohälsa måste pratas om mer, och detta armband finns att beställa här. Jag gjorde mitt själv då jag inte hade råd och hade ju pärlor hemma. De är som en påminnelse och de ligger så mycket bakom detta armband just. För mig har de stor betydelse och de har de nog säkert också för de andra som bär de med sig varje dag. Jag vill prata mer om psykisk ohälsa och min uppleverser av den. De är just därför jag skriver om de så öppet här. För jag vill påminna er där ute att ni är aldrig ensamma, de finns alltid någon annan i samma sitts som er och de är även viktigt att aldrig klömma de vänner och familj som finns där. blodsband som icke blodsband. Jag brukar säga att jag har två famlijer. Min fosterfamilj är en av dom och sen är den andra min mamma syrran och släkten på min mammas sida. De är min familj. 
Men tillbaka till de viktiga. Nu tar jag citerat från här, deras facebook sida. "Varje enskild individ bär på en unik historia, erfarenheter som ligger till grund för en eventuell psykisk ohälsa. Låt aldrig någon annan skriva din historia, låt aldrig någon annan säga åt dig vad du ska känna, låt aldrig någon annan döma dig. Du duger precis som du är, du är värdefull, du är unik, du är den bästa versionen av dig." 
Tycker de är så himla fint citerat. De är sällan jag citerar saker som andra har skrivit. Men just detta, de är så fint och något så otroligt viktig att komma ihåg. Gå in och läs där på deras facebok sida som jag länkade där ovan↑.
Han skriver så kloka saker tycker jag. 
Nu tänkte jag dela med mig av något som jag själv har skrivit för ett tag sen. "jag vet att jag inte är själv, men ibland känner jag mig så ensam, ensam när ingen förstår hur jag mår, när jag är själv, jag påminner mig själv var och varannan dag att jag inte är själv, de finns andra i samma sitt som mig. Men när de är som värst, då är de svårt att tänka att man inte är själv. MIna armband jag har gjort, de är som påminnelser för mig. Samma sak med mina tatueringar. "love" Kärlek, den kan betyda så himla mycket. sen "there is always hope" De finns alltid hopp, de är något jag glömmer ofta, men också påminns av, jag tror på ödet, att de finns någon mening varför allt händer och när de är riktigt tungt då hjäper den mig och samma gäller den sista "never let yourself down" Tryck aldrig ner dig själv, kan man på ett ungefär översätta den. Den betyder något extra, de var med dessa ord jag klättrade upp för, de var så jag tog mig upp från mina allra mörkaste tankar, när hoppet var borta, då fanns den där, jag såg den varje gång jag tittade ner på min arm. Varje gång jag skar mig såg jag den och varje dumhet jag gjorde påminde den mig. Varför gör jag så? Jag vill ju börja må bättre. När tårarna föll då tänkte jag, jag är aldrig ensam, de finns alltid någon där ute. Aldrig ensam" 
Så skrev jag när jag lång inne senaste gången. Jag har för en 3:e gång tagit upp kampen och kämpar mot mitt psykiska dåliga måendet. Varje dag är en kamp mot att överleva. Överleva de jag trodde var omöjligt. så glöm aldrig de, du är aldrig ensam. Kom ihåg orden. "Aldrig ensam" Låt dom påminna dig när de är som tyngst. Du är inte ensam, glöm aldrig de. Aldrig ensam. 

Regn, regn och lite mera regn

 
Godmorgon, 
Sitter i köket och väntar på att mitt älskade kaffe ska bli klart. Har varit vaken nu ett tag. Håller mest tummarna för att de ska sluta regna så jag slipper gå i regn till sjukhuset idag. För de undivker jag helst, då överväger jag nog att ta bussen trots allt. Men de ser dock mörkt ut på den fronten. De är fredag och jag har väl egentligen inte nå speciella planer för dagen låter den mest komma som den kommer, eller nå åt de hållet. Vi kan ju bara nu såhär hålla tummarna för att de ska sluta regna ellerhur? 
 

utan vägen att gå

Go kväll,
Har just kommit hem efter en eftermiddag i lule och en dag spenderad med Emma. 
De vart ändrade planer i dag igen, då Emma kidnappade mig och vi tog oss ut på stan, drack kaffe och käkade på subland. Sen tog vi oss till lule och för en liten stund sen så for hemtjänsten hem. De har varit en riktigt bra dag. Lite tufft nu på kvällen, men de har gått, de är ju såhär de ska vara. Är i alla fall helt slut och tänkte väl slå på en film och blunda till den eller nå. De får jag väl se. Hade tänkt skriva något fint och klokt inlägg med de får bli imorgon istället för nu är jag alldeles för trött för de, så de får bli imorgon. 
 

ner i de djupa

Godmorgon,
Vaknade för någon timme sedan, har hunnit med att duscha och ska om ett tag ta mig ner till tvättstugan och sätta igång två markiner. De är ingefär den tvättmängd jag har, vilket känns riktigt skönt må jag då säga. Annars idag blir de att träffa Emma samt boendestödet som kommer hem till mig senare idag. Sen får jag se vad som händer. 
Hade de jättetrevligt hos Sofia igår, vi hann se ett avsnitt av Buffy och sen satt vi och prata om allt möjligt. Så himla trevligt och de är så himla kul att vi bor grannar. Sen kom hemtjänsten och vi satt och prata, fick medicin och sen åkte de igen och jag gjorde väl inte så mycker mer, pratade med Melinda ett tag innan jag kröp till kojs. 
 

Utan veta vad

Hej,
sitter i köket, har för ett tag sen bara kommit in. Har handlat lite mat med Anna, samt fikat med henne på stan och köpt nya ansiktskrämer. De var en riktigt trevlig sväng, med mycket skratt och prat. Nu har jag lyckats få i mig lite av en sallad som jag gjorde, som jag nu också pakiterat in så jag har. Mer än så har väl inte hänt, varit på samtal och så, men inte mer än så egentligen. Ska om en litet tag promenera över till Sofia och som sagt se Buffy och bara umgås. De ska bli så himla kul. Sen kommer hemtjänsten och då blir de kvällsfika, medicin och prat innan jag slår på någon film innan jag sen kryper till kojs. 

Utan vindar att följa

Godmorgon, 
Har hunnit varit upp och käkat frukost, men var för lat för att hålla mig uppe så gick och la mig igen. Men ska ta mig upp snart igen. Är bara så sjukt trött. Vad händer idag då? Först möte och sen blir de en kaffe med Anna inne i stan och sen handla mat, så de blir trevligt. Och mot kvällen blir de Buffy med Sofia i hennes nya lägenhet! Så de verkar bli en väldigt bra dag för min del i alla fall, vilket jag inte klagar på. 



En annan verklighet

Go kväll, 
Sitter med min kopp te och drömmer mig tillbaka. Igår satt jag och de som jobbade då från hemtjänsten och prata, vi pratade om allt möjligt. VI pratade om mig och jag kom fram till, precis som jag skrivit ner "ren tur att jag lever..." När vi satt och pratade kom vi fram till de och jag skulle verkligen säga att de är precis så de verkligen är. Första gången någon räddade mitt liv var när jag vart omhändetagen, då räddade kuratorn mig. Andra gången skedde i vintras när polisen kom och tredje gången när dom lurade mig till att komma till sjukhuset. De lyckades få dit mig och de räddade mig. Två LPT:n och ett LVU räddade mig. Och nu är de min tur att rädda mig själv. 
de är som jag skrev "Varje minut, varje sekund tar jag ett andetag som visar att jag lever. Varje andetag visar på en styrka jag aldrig trodde jag hade. Varje andetag visar att jag än inte gett upp och de är också de som gör att jag lever. För varje sekund som går visar jag att jag inte gett upp, att jag fortfarande vill leva" Och de är verkligen så. De är mycket som spelar in. Nu är de många runt om kring. De ska börja något nytt, som jag tänkte prata mer om sen. Men de handlar om mötet som jag var på i dag. Nu är de min tur att rädda mig själv. För nu kämpar jag för att överleva, för att leva och de är spåret jag ska fortsätta på. 
 
 

Tankar...

Tänk att få börja om gymnasiet, den där spänningen första dagen i skolan. Jag minns hur nervös jag var. När vi satt där i aulan på lärkan och inväntade medan de ropade upp namnen i de olika klasserna och så fick man gå tillsammans därifrån med sin nya klass. De känns som att de var igår. Att den 16 åriga Elina satt där nervöst och väntade på att hennes namn skulle ropas upp. Hur man hade tagit på sig nya kläder att visa upp. Nog var de tryggt att ha skolan man hade att gå till. Och nu i efterhand när man vet lite mer hade jag nog ångrat mitt val av linje. Men som tur är valde jag då natur då, för nu kan jag ju plugga till vad jag vill. De enda är väl att om jag hade gått de jag ville nu såhär i efterhand hade jag kunnat få jobb nu, ett jobb med de jag verkligen vill göra. Ett jobb där jag får jobba med människor. Men är ändå så otroligt tacksam att jag kan stryka gymnasiet från min lista, efter fyra år. Och de är så himla skönt. För just nu hade jag inte pallat med att plugga ännu mer. Utan nu väntar jag och ser vad som händer. Vad de blir jag får göra under den tiden jag har aktivitetsersättning. 
Detta kände jag för när jag gick iväg på möte, äskar verkligen denna klänning.

utan vågor och vind

Godmorgon, 
Sitter i soffan, har varit vaken sen fem och inte kunnat somna om, så steg upp och slog på en film istället. Idag består dagen av att träffa en arbetsteraput på psykiatrin samt boendestödet. Så de blir bra, en fullstpäckad dag. Eller ja någorlunda i alla fall. Tänkte snart hoppa in i duschen och sen börja göra mig klar lite smått. Nog för att jag har gott om tid. 
 

utan att veta vad

Go kväll,
Sitter ute på balkongen och avnjuter de sista av solen som vi nog får se idag. De vart lite ändrade planer då Emma ringde och jag for iväg med henne istället. Så bokade om tvättiden och for iväg på cyckeln. Vi gick runt och strosa på stan och så, sen tog vi citybussen ut till backen och gick runt på affärena, fick äntligen mina gardiner som jag velat ha så länge nu till sovrummet. Nu ska de bara fållas upp lite, men de får jag göra en annan kväll istället. Sen kom jag hem med lite annat nödvändigt, som diskborstar osv, sånt där tråkigt som man inte vill räkna upp. Hoppade snabbt upp sen på cyckeln efter att jag dumpat av sakerna hos mig och for vidare till Åsa och vart njuden på surströming, så himla gott och de var premiär för mig i år. Var där en stund innan jag tog mi hemåt. Nu blir de väl buffytittande eller något sånt innan hemtjänsten kommer. 
 

När allt blir svårt

Godmorgon, 
Idag är de nästan lite kyligt ute, vilket innebär att jag inte kunde sitta ute. Så nu sitter jag i soffan och dricker mitt kaffe och ser på Buffy. Tänkte ta mig in till stan lite senare, fixa lite saker, kolla runt och handla lite som jag saknar hemma. Sen blir de att tvätta och städa lite. De är väl min plan för denna dag. Hoppas bara vädret blir bättre. 

Inne i en annan värld

Go kväll, 
Sitter ute på balkongen med ett glas rosé och har tänt doftljus, så nu lucktar de så himla gott här. Hemtjästen har varit och de har känts så bra när de kommer på kvällen. De har varit trevligt hos mormo och morfar, men delar av släkten, de var gott med kräftor, nu drömmer jag mig bort och bara är. Imorgon börjar skolan för alla och de känns så skönt att slippa ha den där ångesten att behöva ta sig till skolan, bara vara och inte tänka på den för en gångs skull. De enda jag tänker på är vars jag kan vara och så, men de kommer, just nu känner jag att jag bara behöver landa, komma in i någon slags rutin innan jag börjar med något annat. Bara få vara efter att ha varit inlagd. För jag är alltid helt slut och somnar nästan varje kväll före 10. Bara av att ha gjort något lite. Jag funderar och grubblar på vars jag kan vara, men de blir att jag träffar försäkringskassan först och ser vad dom säger och sen får man väl bestämma efter de vad de blir, i vilken omfattnig och så vidare. Men just nu känns de bra att bara få vara och som sagt komma in i någon slags rutin innan man börjar med något annat. 

Ute på villovägar

Hej på er, 
Sitter nu på bussen påväg mot Lule för kräftskiva hos mormor och morfar. De blir kul och framförallt gott! Älskar kräftor ! Men åker redan nu för att hinna vara där en stund då jag måste åka tidigare då de går som dåligt med bussar och sånt. Så därför sitter jag redan nu på bussen, har hunnit med även en hel del sådär på morgonkvisten, tycker de är så himla mysigt att avnjuta sim frukost i morgonsolen, de är som svalt och skönt. Bara sitta ute med en kopp kaffe, något jag inte alls klagar på. 



De destruktiva som skadar en

De påminner än varje dag, varje sekund, varje minut och varje timme. De finns där och kommer alltid finnas där. De lämnar spår som aldrig någonsin kommer att försvinna, ALDRIG. De bleknar, men de kommer alltid att finnas där, som ett avtyck man får leva med varje dag. Man ångrar sig i efterhand, men då, just då, då är man bara fokuserad på en enda sak, smärta, som kan döda den smärta man har inom sig. Att lära sig att leva, att accepetera de avtryck man har gett sig själv, de är nog de svåraste. Och att ta sig ur de möstret man har skapat sig är destå svårare. Jag håller på att ta mig ur denna onda cirkel och just nu går de riktigt bra, enligt min mobil har jag hållt mig skadefri i 27 dagar, vilket för mig är väldigt bra. De är något jag är slolt över. För de är en tuff kamp att stå emot de impulsiva, den vana man har gett sig att direkt när de är jobbigt skada sig själv på ett eller annat sätt. För de finns faktiskt flera sätt att skada sig på, fast man inte kan tänka de, för skärsår är inte de enda. Att spy upp mat är ännu farligare en de, för de tar kroppen skada på, att slå så hårt handen i en vägg att man måste till akuten är ett annat sätt att skada sig på.
 
Alla tre sätten håller jag på att ta mig ur. De är tufft, men de går. Bara man har viljan att försöka. Och nu har jag ett mål, en räkning, jag har något som ger mig styrka att stå emot de. Och de kanske även hjälper mig att ta mig ur den onda cirkeln och hittills har de ju ändå gått bra. Men att leva med ärren, att leva med de synliga de är de svåraste, att leva med ärren, de fula hemska ärren man gjort, de är något man kommer få leva med resten av sitt liv, de synliga, de folk dömmer en för. För att kräkas de är de ingen som ser, att man får en tand som man har färtit sönder lite, eller att de inom en förstörs, de är de ingen dömer en för. För de ser inte folk. Jag kan fortfarande skämmas för de ärr jag har, helst av allt vill jag bara att de ska försvinna, jag vill dölja dom, men jag försöker acceptera dom, jag försöker att ha linne och acceptera dom, de går, vissa gånger går de bra, men när folk börjar titta på dom, då vill jag inget annat en dölja dom, när de enda de ser är ärren och inte mig, personen bakom dom. Man får inte gömma att de finns en person bakom ärren, bakom de destruktiva som vill leva. Som inte vill dömas för de ärr man har. För bakom dom finns en glad tjej, som kämpar och vill bli frisk. Bakom dom finns en tjej som vill lära sig att leva. Som vill bli frisk, som vill komma framåt. En tjej som kämpar för att överleva, en tjej som kämpar varje dag mot de destruktiva, som kämpar för ett liv att leva, en tjej som bara behöver en del hjälp för att göra de. Glöm inte de. Denna tjej kämpar, denna tjej vill leva sitt liv.
 
 
  

vad var de som hände?

Go kväll,
Är verkligen helt slut, ögonen, kroppen, hela jag. Ändå har jag inte gjort så mycket idag. Suttit ute på balkongen, läst, sett buffy och varit på stranden. De är min dag. Och ändå, trots de är jag väldigt trött. Om en timme kommer hemtjänsten och efter de blir de väl en film innan jag lägger mig mot kudden och försöker sova. Men trots de att jag är trött så har jag ändå haft en bra dag. Den har varit tung, men bra. Låter de ens logitst? Kankse inte direkt, men de har ändå varit så. Nu ska jag bara döda den sista tiden innan de kommer, sen blir de att se frozen. 

En dag i kvällsolen

Godmorgon, 
Sitter som vanligt ute på balkongen och avnjuter min frukost till fågelkvittret, vilket jag själv tycker är väldigt mysigt. De är som en härlig start på dagen. Har varit vaken sen 7, men de är rätt så skönt att bara ligga och dra sig i sängen. Igår hade jag de jättemysigt ute på balkongen med ett glas rosé och tända ljus till lite svag musik. De är verkligen något som måste göras om. De är dehär jag älskar när de börjar bli mörkt ute och höst att man kan börja tända ljus, för de är något jag verkligem älskar. 
Ser ni så mysigt de ser ut? Solnedgån, rosé och utsikt över vattnet de är som pricket över i:et. 

Kvällssol och mys

Go kväll,
Sitter ute på balkongen och kör balkonghäng tills dess att hemtjänsten kommer förbi och ger mig medicin och socialiserar sig en halvtimme innan de far hem. Är rätt så färdig efter en dag med hårt slit och avslut med thaimat från vagnen i munksund. Vi har plockat och bökat, slängt och renstat ut saker från min gamla lägenhet, förrådet har varit som en börda för mig något jag vet att jag måste göra och nu är de äntligen bortgjort, så himla skönt och en enorm lättnad är de också. Sen senare blir de tjejmys på min balkong med ett glas rosé som jag köpt tidigare under dagen, vilket jag verkligen ser fram emot. 
 

När ingen såg

Godmorgon, 
Sitter inne i köket, väntar på att kaffet ska bli klart så jag kan gå ut och njuta av de härliga morgon vädret som är ute. Har hunnit med att duscha och om en liten stund kommer distriktsköterskan och lämnar mediciner i mitt medicin skåp som jag har hemma som jag inte har nyckel till. Sen blir de fart mot muksund och min gamla lägenhet för att hjälpa Åsa och städa samt tömma förrådet på skräp. 
Igår var en bra dag, hade de jättetrevligt med min barndomsvän Elin och vi satt och prata om allt möjligt mellan himmel och jord. Efter att hon får åkte jag in till stan, mötte upp Sofia och vi tog oss ut till framnäs och sen tillbaka mot stan och satte oss på cycken hem. Så himla kul att hon blivit granne med mig! 
Pysslade även ihop ett bokmärke igår, så nu har jag ett gulligt bokmärke när jag ska läsa, helt klar mycket bättre. 

"Att våga tro...

 ...på något bra, att våga tro att de kommer gå bra, att våga kämpa och sen kunna se att de gick bra. Att inte ge upp när ett felsteg kom, utan stiga upp igen ännu starkare. Att tro på sig själv, kan vara de viktigaste av allt. Och att aldrig ge upp. Felsteg kommer men att resa sig upp och visa de starka, kan vara de svåraste. Men att bara våga tro att de kommer gå, att de kommer bli bra. Att våga tro på något bra, de är något man aldrig får glömma. "
Detta var något jag skrev på min istagram idag och la upp bilden på mitt armband. För detta ord, de betyder mycket och genom att bara tro på att de ska bli bra, kan de också bli de tillslut, men om man aldrig tror att de ska bli bra, då blir det inte heller de. Så för mig har detta ord en stor betydelse, ett ord bakom en kamp mot att kämpa de som finns inom mig.  
de är som jag skrev i ett brev, "Nu vill jag leva, de känns bra, de känns som att de kommer gå bra den här gången. De känns bra att bli utskriven, de är positivt och med en katt att ta hand om, de känns som att de kommer gå lättare, att få ta hand om någon, att ha någon att leva för. De känns lättare, att de kommer gå bra denna gången. För nu vill jag leva och såhär har jag aldrig kännt förr" 
Och för mig har detta ord, "belive" varit ett viktigt ord, för om man inte vågar tro att de ska gå, de kommer de ju inte heller att gå. Man måste våga tro, för att de ska gå. Om inte jag tror att jag kommer klara mig ur detta, om jag inte tror att jag kan klara av denna ständiga kamp jag lever med, då kommer de inte heller gå och för första gången någonsin vill jag verkligen leva, de var verkligen länge, väldigt länge sedan som jag kände de som jag känner nu. De är samma med mitt självskadebeteende att om jag inte tror att jag kan ta mig ur de, då kommer jag inte heller kunna ta mig ur de och nu har jag något att se fram emot om jag lyckas hålla mig skadefri ett år. Så för mig spelar ordet "belive" en stor roll.

Väder och vind

Godmorgon,
Sitter ute på balkongen och njuter tillsammans med fågelkvittret ute. De är så himla mysigt, älskar verkligen dessa mornar. De varkar bli en härlig och varm dag även idag, vilket jag inte alls klagar på. Idag blir det att träffa min barndomsvän Elin som kommer och hälsar på mig i pite idag. Sen blir de att möta upp Sofia inne i stan och följa med henne till Framnäs och sen tillbaka. Något som är mindre kul men måste även göras är den delen med att tömma förrådet i min gamla lägenhet där jag bara har en massa skräp tillsammans med Åsa. De borde ha gjorts typ när jag flyttade hit, men de har inte gjorts än. Så nu är de bara att bita i de sura äpplet och göra de. 

Ut och in

Go kväll, 
Sitter hemma i lägenheten efter en heldag på stan med Anna i Lule. De vart en del shopping och massa prat. En intesiv dag helt enkelt, men mycket trevlig. Har sen jag kommit hem hunnit prata med Mamma och även mormor en kort sväng. Klickat hem möbler från ikea som jag får den 2:a septeber, som jag längtar!! Träffade även på Sofia på bussen och fick även sällskap av henne hem då vi numera bor grannar vilket var mycket trevligt. Mer än så har jag väl inte gjort idag skulle jag tro. En intesiv men en trevlig dag. 
Dagens köp

Solens sista värme

Godmorgon, 
Sitter inne i köket, har just käkat en tallrik yoghurt, druckit juice och bara tagit det lugnt. Har hunnit med att duscha och snart ska jag göra mig klar för möte på sjukhuset, eller vad man nu kan säga att de är. Sen blir de att möte upp Anna och ta bussen mot lule för lite häng där och shopping såklart. Så de ska bli kul, har hittat en sån snygg höst jacka som jag funderar på att köpa, men jag vet inte riktigt. Igår var jag och Anna och tog oss året första dopp på kvällen, kallt var de, men ändå inte sådär fasligt som jag trodde att de skulle vara. Men de var mysigt att i solnegången bara vara där. Tycker de är så himla fint där solen speglar sig i vattnet när de går ner. 
Annars igår vad jag hos min andra familj och firade Emil som fyller 18 på måndag, när jag kom dit var han 15 år, känns som att tiden bara sprungit iväg, men nu fyller han hela 18 år, de firades med kakor som jag bakat och smörgåstårta som Åsa hade gjort och den var så himla himla god. Nä nu ska jag återgå till de jag gjorde, vilket innebär tittand på Buffy framför frukosten, som dock är uppäten. 
Bildbevis på att jag badat.

Att våga stå emot

Att leva med de impulsiva, de kan vara de absoluta jobbigaste. Jag tänkte berätta om några av mina impulsiva händelser under min inläggning som inte visat sig gott. Jag minns de så väl, jag hade varit ute och gått, sen vart jag tvungen att springa tillbaka för att de vart kaos inom mig. Men sen gjorde jag upp min plan, de vart fokus på en enda sak, de var som att jag inte såg något annat, jag tänkte inte, utan bara handlade. Mitt mål var en sak, dö. Jag minns hur jag gick till statiol, hur jag bara handalde, jag var som inte mig själv då, jag gick dit, köpte tabletter och vatten, satte mig gömd och var beredd att ta dom. De var då jag insåg vad jag höll på att göra, jag stod emot mitt impulsiva och ringde till avdelningen och då kom de och hämtade mig där, de pratade med mig i telefonen tills de kom fram till mig. Då stod jag emot mitt impulsiva och jag kände mig stolt.
 
Sen en annan gång satt jag inne i på rummet, de var jobbigt och helt maniskt letade jag efter något som kunde lindra den psykiska smärtan som jag kände, jag hittade en sax. Skar mig så djupt att de vart ett besök på akuten och fem stygn. Då stod jag inte emot de impulsiva. Men jag skämdes nå rejält efteråt och var så besviken på mig själv, jag minns hur de tog emot att ringa på klockan, men jag gjorde de. Men misslyckades att stå emot de impulsiva, de är svårt och de var så himla jobbigt, men de är något jag måste leva med och mer och mer lyckas jag stå emot de och för varje gång växer jag lite. och de är som jag skrev "tänk om känslan tog över, då hade jag varit död nu. Men på något sätt andas jag forfarande och jag har ingen aning om hur" och jag är tacksam att jag lyckats stå emot idag. 

En anna väg

 
Godmorgon, 
Sitter i kökat, har just fått i mig en yoghurt tallrik. Solen skiner och de ser ut att bli ännu en sommardag, så de blir ut och njut, ungefär något sånt. Idag blir de att vara barnvakt, möte på strömgården med min handläggare + boendestödet. Efter de så blir de att ta sig till Åsa och fira Emlil som fyller hela 18 år. De blir gott och trevligt. Mer planer än så har jag inte för dagen. Igår kväll kom Anna över och vi satt och pratade en stund, samt försökte se en film, men de är något fel på mitt nätverk så de gick inge vidare. Ska ringa dit igen och se vad som går att göra, för modligen är de fel på raoten, så att jag måste få en ny, de lät så på dom när jag pratade med dom igår. 

Att ta det lugnt

Just nu sitter jag bara ute på balkongen och njuter av de härliga vädret som visar sig framme. De är så himla himla härligt och ett plus är mitt iskalla glas juice som jag har här framför mig. De känns soma att klockan är mer än vad den egentligen är när jag har varit vaknen sen före fem. Dock somnade jag om där vid 7 efter att jag ätit frukost, men de var en annan femma. Är nu väldigt trött, så tänkte ta in en sknön ställning här på balkongen, sätta mig med en bok och bara njuta av dom sista sommardagarna som visar sig, innan de på riktigt blir höst. Vi fick en sen sommar men nu  är den här, dock varar den nog inte så länge till, så jag ska passa på att njuta medan den fortfarand är här, och vad passar bättre en ett isklallt glas juice och en bok på de? 
Från gårdagens häng i lekparken med en av små busrfröna från åsa. 

En helt annan värd

Varför tänker man som man tänker? 
Varför gör man som man gör? 
De säg att de som tar bort sig är så själviska, att de inte tänker på de anhöriga de river upp sår för. 
Men jag förstår, så tänker man inte när man är mitt uppe i det. Man blir fokuserad på ett mål. Man ser inte de andra som de påverkar. Så tänker man inte. Man glömmer bort.
När de enda man ropar är att man vill dö. Smartan inom en plågar en så orerhört mycket. Och de är som jag skrev en anteckning. "Om jag är död, då slipper jag förklara varför jag inte orkar mer, smärtan plåger mig mer än någonsin, hur jag varje timme ropar att jag vill dö". När man ligger och skakar av ångest, när de känns som att någon hugger än med en kniv i själen, då tänker man inte klart. När man varje kväll ligger och gråter av smärta. Då tänker man inte klart, de är som att man stängs in i en bubbla och man blir fokuserad på en enda sak, man planerar och skriver, samlar på sig, skriver ännu mer.
 
För nog tänker man på de andra, de gör man, men inte på de sättet. Jag skrev ett brev, ett brev där jag förklarade varför just jag inte orkade med. För att slippa förklara i ord, så skrev jag ett brev med mina egna ord, för att de kanske skulle förstå. Man vet inte längre hur man ska klara av att överleva, hur man ska klara av att leva med de mörka i sin själ, hur man ska klara av att leva med smärtan. Och kom ihåg, nu talar jag för mig själv, mina egna uppleversel. De är som jag skrev i ett inläg den 3 juli "vill jag verkligen överleva längre? vill jag dö? jag vill kunna leva utan att behöva kämpa för att överleva och just nu är döden ett bra alternativ till att leva." En handlig kan låta så självisk, men tro mig man tänker på de anhöriga, man är inte självisk. De är en kamp, precis som att man kämpar mot vilken annan fysisk kamp, den enda skillnaden är att de fyskiska kan man se, men att kämpa mot de psykiska, de är det ingen som kan se. De är lätt att prata om cancer och hur den dödar liv, men en att prata om psyskisk ohälsa och hur den tar död på liv. Då blir folk rädda, för de är något okänt för dom, trots att de sker så många dödsfall pga av psyskisk ohälsa. Båda tar död på en, ena av självmord och andra av att kroppen lägger av. De är två olika sjukdomar, men båda tar död på människan, folk är rädda för cancer, men de är inte rädda för personen i säg utan för själva cancern. Men när någon säger att den har en psykisk ohälsa, då backar folk och blir rädda för personen istället för sjuldomen. De enda folk glömmer är att båda är en sjukdom som dödar människor men på två olika sätt. Båda är hemska. Båda sjukdommarna är svåra. Men man får inte glömma, en som lever med psykisk ohälsa är också människa precis som vem som helst. Glöm inte de. 

Vägen ur mörkret

Tillbakablickar ur mina alla skrivanteckningar i mina häften jag har. 
 
Dehär skrev jag bara en vecka innan jag vart inlagd. "Allt börjar om från början, precis allt. Blodet flödar igen, tårarna rinner och jag känner mig hjälplös. Tabletterna lockar mer än någonsin förr. Jag är ensam, själv, vet inte vars jag ska ta vägen, vems axel kan jag gråta mot."
 
"Varför är de så svårt? Alla antetag är tunga, varje andetag plågar mig..jag känner ilska och de enda som kommer ut är tårar." 
 
När jag tittar i efterhand på planen jag hade, när jag fått veta de jag vet nu, är de väl av bara sken och rär tur jag sitter här och skriver, för med den mängden och de tabletterna jag hade hemma hade jag inte suttit här och skrivit utan jag hade varit död. Jag har ett avskedsbrev, jag hade en plan nedskriven, jag hade ett datum de enda som stod emellan var samtalet jag fick från psykiatrin, jag grät, melinda ringde, jag var rädd, inte rädd för att dö, men smärtan innan jag var död. Melinda tvingade mig till läkaren och annars skulle polisen har kommit hem till mig. och som ni vet, så vart jag inlagd på LPT, så om inte de hade hänt hade jag inte suttit här och skrivit. Nu såhär i efterhand kan jag inte annat än vara tacksamma, för de aggerade rätt och de räddade mitt liv. Jag skrev en sak närmare min utskrivning som jag tänkte dela med mig av. 
"JAG ÄR RÄDD
Tankarna snurrar runt inom mig. Kommer jag fica de denna gång?
Jag vill inte tillbaka hit.
Jag vill hem.
Jag vill att de ska gå bra.
De är så blandande känslor med allt. 
Jag är så rädd att jag kommer misslyckas igen.
Kanske jag kommer lyckas med denna hjälp som jag får nu, 
jag vill verkligen att de ska gå bra.
Jag vill leva
Jag vill fortsätta andas
Jag vill att de ska gå
Min rädsla är stor, för egentligen vill jag leva.
Jag vill bli frisk.
Jag vill kunna leva ett normalt liv.
Tårarna faller.
Jag är rädd.
För jag vet inte längre vad jag ska göra..
De bara måste gå.
Jag vill se dom växa upp.
Deras kärlek betyder allt för mig. "
 
Så skrev jag några dagar innan utskrivningen. 
Nu sitter jag här, utskriven har varit hemma sen fredag eftermiddag, detta blir tredje natten hemma och tredje gången hemtjänsten kommer. De känns konstigt, men de känns så himla skönt att någon kommer och stämmer av med en, sitter ner och pratar, jag får i mig något samtidigt som de sitter där med mig, de är som en lugnande stund innan jag någon timme senare ska somna. Jag vet inte men de känns bara bättre så och detta är något jag verkligen behöver. Dels måste de komma för medicinerna de har jag inge val med, vilket inte är så konstigt då jag hade så många tabletter hemma innan som jag hade tänkt ta. Men jag betalar faktiskt för att de ska komma och sitta och prata, se till så jag får i mig något innan jag sen tar mig mot sängen. Visst jag är låst, men de hade jag ändå varit, så varför inte liksom. De kankse är svårt för andra att se de, men tänkt er i min situvation. Med kvällar som kan vara ett helvete. Så för mig är de bra, andra få tycka vad de vill och nej hemtjänst är inte bara för gamlingar, som sagt jag de hade ändå behövt komma och ge medicin så, eftersom jag inte får handhålla den själv. Jag just nu är fokus på att ta hand om mig själv och sen även katten som har fått namnet Alice. De räcker för mig, sen får andra bara acceptera de helt enkelt. Mitt liv ser inte ut som för alla andra 20 åringar, jag bor själv, jag har ett bagage som har gett mig förhinder och man måste ju börja någonstans för att sen kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
Så tacksam är jag för en nystart på mitt liv, som en ny början nästan.
Ps; håller på att skriva på något som jag sen tänkte dela med mig av här. Ds.

"morgonstund har guld i mun"

Godmorgon, 
Sitter ute på balkongen med en kopp härligt varm kaffe. Har käkat lite frukost och nu håller jag på att planera upp min dag. Eller snarare klurar ut vad jag ska göra idag. Att vakna tidigt kan väl både vara en fördel och en nackdel, eller? Ingen annan är vaken men de är samtdigit skönt att bara sitta ute och lyssna på fågelkvittret med en kopp kaffe i handel. Tänkte väl ta en promenad idag, men mer än så har jag inte heller planerat. Känner mig fortfarande lite seg, men de går an.
Som ni ser har jag även förnyat bloggen lite, med en ny bakgrund och ny header, snabbfix, men alltid kul med lite nytt trycker jag. Sen nycker jag även att de är rätt så roligt att pyssla på med sånt också. Men de är väl ungefär de. 
 

Utan en väg att gå

Godmorgon, 
Sitter hemma i soffan och njuter av morgonkaffet. Har hunnit med att duscha och ätit en liten frukost nu såhär på morgonkvisten. Har musiken på och balkongdörren öppen och njuter av fågelkvittret som jag hör utanför. De ser ut att bli en fin dag och vad passar då bättre en att ha kjol? 
Har till och med hunnit med att måla mina naglar och förstört de då jag inte har tid att vänta. Känns som att jag hunnit med en hel del ändå för att vara mig.
Klockan 11.20 går bussen mot lule och då blir de att ta mig in till stan innan de, min lillkusin fyllde nämligen 5 igår så de blir att fira henne idag. 
Igår kom hemtjänsten för första gången, de gav mig medcin och kollade så att jag fått i mig något på kvällen och förhörde mig över vad jag ätit under dagen. Samt att de då gav mig min medicin då jag inte får ha hand om den själv. De var trevligt och vi satt och pratade den tiden de var här och måste säga att de var rätt så skönt att någon kom en stund sådär på kvällen innan jag kröp till kojs. Tror faktiskt att detta blir en bra lösning ett tag framöver, så de är väl ändå positivt ellerhur? 

Första steget ute i de fria

Hej på er, 
Kan äntligen skriva de, efter fem veckor är jag äntligen utskriven från 25:an. Ja nu har jag klippt bandet och ett nytt kapitel kan starta. I skrivande stund ser jag på Buffy och försöker tvinga i mig lite mat medan jag väntar på att tvätten ska bli klar. Klockan 8 kommer hemtjänsten och dä börjar verkligen mitt nya liv. Hade möte med alla olika från hemtjänsten idag samt min kontaktperson från avdelningen, de gick bra, de fick nyckel av henne till skåpet, samt nyckel hem till mig. Sen var de väl inte så mycket mer än så skulle jag tro. Sen satt jag och pratade med min kontaktperson ett tag hemma hos mig och de var skönt och ett bra avslutande samtal efter denna inläggning som jag hopps ska bli min sista. Fick en sista kram av henne innan hon gick och så många kramar och lycka till som jag har fått denna vecka kan jag leva på. Man blir så lycklig av de, för man vet att de verkligen bryr sig om en, de betyder mycket att höra av dom, att de verkligen tror på en. Man blir som röd av de och de värmer så väl i hjärtat, som sagt något man kan leva på ett bra tag. Och visst säger man tredje gången gillt? De får vi verkligen hoppas på och jag ska verkligen kämpa för de. Men med de hjälp jag nu har på utsidan kan de nog faktiskt gå. 


När vinden vände

Hej på er, 
Sitter äntligen hemma i lägneheten och skriver på min egna älskade dator. De var ett tag sen ellerhur? 
Är hemma en kort sväng idag, har nu ränsat ut massa frystorkad mat och ska idag tillsammans med Anna cykla och handla mat och fylla på hemma hos mig. De känns konstigt på något vis, för de var ett väldigt bra tag sedan jag faktiskt stod och lagade mig själv mat. Men idag ska jag och Anna laga tillsammans och sen blir de att återvända till avdelningen för en sista natt där. De känns bra och skönt, men både boendestöd, hemtjänst, samtalskontakten från öppenvårde och en eventuelll påbörjad kontakt med en arbetsterapeft. Som ska hjälpa mig med struktur kring maten samt att jag ska få ett kjedjetäcke. 
Så de är väl ungefär något sådant de kommer se ut efter utskrivningen imorgon, fast allt slutar egentligen hemma hos mig med möte med massa folk ur hemtjänsten samt min kontaktperson från avdelningen. 
 
Bild på mina nya skor som jag fått av mamma, älskar nike skor och speciellt nike air, så himla sköna att gå i och så är de snygga på köpet. 

När saker börjar falla på sin plats

Hej på er, 
Sitter nu på buss nu påväg mot Pite och sjukhuset. Har varit och klippt och färgat mitt hår. Samt ätit sushi med mamma och sen också fikat på espresso house med mormor så de har varit en full dag men mycket trevlig. Och så himla skönt att få mitt hår klippt. De behövdes verkligen måste jag säga. Men nu är jag helt slut psykisk som psykisk. Men de är inte heller så konstigt, då jag har haft en hel del på schemat idag. Har även fått ett lättnade beslut idag. Försäkringskassan ringde och jag får aktivitetsersättning!!!!!!! *lycka* plus att jag får bostadstillägg på de. Så himla skönt och nu släpptes en börde och orosmoment från mina axlar. Nu kan jag andas ut på den fronten i alla fall. 
Så ser jag ut nu. Färgat nästan min naturliga hårfärg, så likt som möjligt och klippt kortare på ena sidan. 

Utan vingar att luta sig mot

Hej på er, 
Ligger i sängen är helt slut efter dagens äventyr som innebar storstädning i min lägenhet. Vilket verkligen behövdes och tog på krafterna gjorde det med. Cyklade hit i värmen och nu rinner svetten i pannan, för dum som jag är cyklar jag fort en sommardag som denna. Men men. Nu är planen att vila fram till maten, de tyckte även min kontaktperson att jag skulle göra, så då passar jag på att blogga medan jag vilar. 
Annars idag har de väl inge speciellt som händer utan en helt vanlig dag i kampen inom mig. 



Utan vägen att gå

Go kväll, 
Sitter ute i dagrummet efter en da utanför avdelningen. Har träffat Anna, sett hennes lägenhet och fått träffa katterna. Och de var så kul att träffa henne, de var verkligen länge sen vi sågs och umgicks. Vi gick från hennes lägenhet in till stan och tog en fika på Waynes, mycket trevligt och så, innan vi gick mot sjukhuset och vi sa hejdå. Sen när jag kom tillbaka har jag inte gjort så mycket, spelat kort och ja varit social. Ungefär de jag gjort. Även varit ut på en kortare promenad mot kvällen. Har även hunnit med att prata med mamma en kort stund också. Nu tänkte jag att bli vän med John blund och lägga mig i sängen. För jag är helt slut efter dagen både psykisk och fysiskt. 
Shorts och mina älskade skor. 

Utan ord med en betydelse

Go kväll,
Har egentligen inte så mycket att säga. Tiden går, jag kämpar och på något sätt hår de ändå framåt. Idag träffade jag Emma och de var så kul att träffa henne. Imorgon blir de att hälsa på Anna och katterna. Istället för att skriva, så tänkte jag dela med mig av en text som jag fått av en skötare här. 
Men denna text, så säger jag godnatt. 

Utanför de låsta dörrarna

Hejsan, 
Nu tänkte jag berätta vad de blir för planer runt mig. 
Nästa fredag blir jag utskriven och vad kommer hända då? 
Jo, då kommer boendestöden sättas in. De jag träffade i onsdags på mötet. Ska träffa de på onsdag igen. Och vad är de då? Jo de är två personer som kommer att hjälpa mig o vardagen med olika saker, som struktur och socialt stöd för mig. Vilket för min del känns jättebra och skönt, för de är verkligen något jag behöver. De känns bra och de är väl de som är de viktigaste, de känns tryggt att ha någon som kommer ta emot mig när jag kommer hem, för jag vill inte hamna på ruta ett igen. 
Sen kommer även hemtjänsten att komma till mig varje kväll, dels för att ge mig medicin och se till så att jag verkligen tar den och inte gör som nu och spara den för en planerad överdos och de är väl bra de tycker jag, de är också en trygghet, ingen litar på mig och mediciner, inte ens jag själv, så de är bra de. De ska ordna och böka så att all medicin blir insatt på kvällen istället, för annars måste du komma både morgon och kväll. Sen kommer de även att vara med mig en stund på kvällen och sällskapa mig, prata och se till så att jag får i mig något då i alla fall. De kan även bli så att de kommer under någon måltiden och inte jag själv får de att funka, för som de är just nu, så funkar de lite alls. Så de får man avakta och se. Sen har jag ju min samtalskontakt som jag träffar varje vecka. Sen ska vi ansöka om att jag ska få åka på behandlingshem och se vars vi hamnar där. De är många insatser just nu, men de är de som behövs för att jag ska fixa de just nu. De är ju inte för alltid men ett tag framöver kommer de att vara såhär och då får de vara såhär. För mig känns de bra såhär och de är ju trots allt de vitsigaste, att de känns bra för mig.



Ute på hal is

Go kväll, 
Har varit på stan idag och köpte byxorna ovan, nöjd och de är så sköna. 
Annars idag har jag varit ute och gått med en annan här ifrån, vi var ute i en hel timma, de var så himla skönt. Pratat med min handläggare på försäkringskassan och kollade om beslut, men icke de heller. Så väntan kvarstår än. Mer än så har jag inte att berätta utan jag kämpar på och imorgon blir de möte och så får man utgå därifrån. 

Vad var de som hände?

Go kväll, 
Sitter ute i dagrummet. De har varit en blandad dag, med både mot och medvind. Alltså en helt normal dag just för tillfället. Har haft besök av bästa Elin, fått ett nytt skal till mobilen av henne och de var så himla fint och vart så otroligt glad, tusen tusen tack. Mer än så har väl inte hänt, varit ut på en liten promenad också på 45 min vilket var rätt så härligt, för de var sol ute. På onsdag blir de ett möta och då kanske fler lampor tänds, vilket känns bra. Men som sagt, jag ska berätta mer om de sen. 
Bild på de otroligt fina skalet som jag fick. 

En steg åt rätt håll

Go kväll, 
Sitter upp i sängen ljust nu, har hunnit med att prata med Melinda samt träffat mamma och syster på stan för lunch och kaffe. Sen har jag inte gjort så mycket mer. Något jag inte berättat är att jag ska få en kattunge av en kompis. Det är något jag verkligen ser fram emot. Min tanke förutom den delen att jag velat ha en katt, men jag tänker också att de kan vara bra terapi, för att om man tar hand om någon annan är de alltid lättare att komma ihåg att ta hand om sig själv. Och djur i allmänhet är väldigt bra terapi. Så de ska bli kul, få vända blad och börja på ett nytt kapitel som kattägare när jag blir utskriven härifrån. Tänkte i veckan också berätta lite mer vad som kommer hända när jag sen när jag blir utskriven. 
En av kattungarna som jag ska få titta på i helgen. 

När vinden blåste med en

Go kväll, 
Sitter inne på rummet då jag målat naglarna med ett nagellack jag köpte idag under våran vistelse i Lule. De var jag Elin och 3 kompisar till henne. De var mycket kul och trevligt. Hann även med att träffa syrran och mamma samt klicka hem ett par nya Nike air, då mina gått sönder (Har använt dom för mycket). Fick med mig en tröja hem också och vi avslutade allt med en fika på espresso house, helt klart de obligatoriska. Är tillbaka på avdelningen och är hur trött som helst egentligen. De tar på kroppen och psyket att bara aktivt när man inte mår nå vidare, men jag vet också att de är bra för mig. 
Den nya tröjan och dagens frisyr. 

RSS 2.0