När allt såg tomt ut

Hej på er, 
De var ju sommar idag! Ytterligare en dag av värme som jag kan räkna upp på mina fingrar, de är ungefär så de känns för mig. Fick vara ute och gå idag, som jag längat att bara få stoppa musik i öronen och bara gå. På tal om de så gick mitt LPT över till HSL alltså till frivillig vård, allt för att jag skulle få åka till Lule. Visst jag får inte vara borta så länge, måste bara vara tillbaka till middagen imorgon. Och när jag kommer tillbaka så måste jag lämna urin prov..varför måste jag göra de då? Jo för att de inte litar på mig och tabletter. Men de är ändå lugnt och just nu lutar de mot att jag åker trots allt. 
Tänkte senare berätta lite mer invecklat om vad som kommer hända. Men de gör jag sen när lite mer är klart och de tänds lite fler lampor för mig. 




När ingen vet vad som egentligen händer

Hej på er, 
Kvällen igår spenderades hos Åsa, då jag har fått friheter att jag får lämna uppsyn av mig till någon annan än personalen. Vilket känns bra ändå. Men de innebär också att jag inte får gå ut själv. Men de är väl bäst så nu antar jag ändå. De var så kul att vara där men jobbigt att åka därifrån. Fick två teckningar och två armband av de små när jag var där och bjöds på god middag av Åsa. Idag vad har hänt idag? 
Jo en hel del, behövt ta bort P-staven då den har tryckt på en närv. Sen har jag även haft möte, med soc, min kontakt från öppenvården och min KP här från avdelningen. De gick väl bra, ska få träffa två nästa vecka från boendestöd och sen var de även prat om hemtjänst och så. Sen är jag inte heller betrodd med medicin så de blir någon som kommer att dela ut dom också. Så vem vet, kanske de löser sig trots allt. Sen är de även prat om kjedjetäcke eller bolltäcket och se om de är något för mig. 
På armbanden jag fick står de "elinabest" och "Elina är en gåva" 
Blev så himla himla glad när jag fick dom. 

När vinden blåser mot

Hej på er, 
Sitter just nu ute i dagrummet och väntar på att Åsa ska komma in och hämta mig, har nämligen den friheten nu att lämna över till någon annan som få ha koll på mig istället för personalen när jag är utanför de låsta dörrarna. Så de ska bli kul, träffa Åsa och de tre glina. Annars har jag mest fördrivit tid med kort och haft två riktigt bra samtal med en personalen. Sen har jag varit på ett äventyr med en personal och varit på UMO vilket jag då fick bekräftat att jag måste ta ut min älskade P-stav..så de blir av imorgon plus ett möte med massor inblandade, eller okej, en av mina KP:s här, min samtalskontakt från öppenvården och soc. Men de känns stort. 



Utan en vinge att flyga med

Hej på er, 
Ligger nu i sängen efter ännu en tuff dag. Men på något vis klarar jag mig ändå igenom dagarna. Hur vet jag inte riktigt. Har fått vara ute och gå med personal, Elin har varit och hälsat på. Och de har nog varit höjdpunkten för denna dag. Vart så himla glad när hon ville komma och hälsa på mig. De värker vid stygnen, men de är bara stt bita ihop. Får liksom skylla mig själv. 
Men idag har jag ändå lyckats att inte göra något vilket känns riktigt bra ändå. Annars idag har jag pratat med personal och spelat kort, de är ungefär så mina dagar ser ut. 



Stygnen som dämpande de inre man känner

Go kväll, 
Sitter upp i sängen efter en intensiv dag. Med lite allt mögligt. Vi har planerat inför ett möte på torsdag och sånt med mina KP:s här och min öppenvårdskontakt. Sen har de blivit en inpulls och jag skar mig för att bedöv den inre smärtan. Och de slutade med ett besök på akuten och fem styng. 
För många är självskadebeteende ett sätt att få uppmärksamhet, men för mig har de aldrig varit de. De har blivit en inpulls att ta till de när inget annat hjälper och inland går de för fort för att ens själv hinna med. Jag blir så fokuserad på att bara skada mig själv, med något jag kommer åt. Men jag skäms för de, det måste jag erkänna att jag gör. Varje gång önska jag att jag inte hade gjort de, för mig är de som ett misslyckandes och en desperation när jag i panik inte vill känna de jag känner. 
Jag har min räkning för att posha mig själv, de funkar någorlunda. För gångerna blir färre och mer sällan. Men jag vill inte de, jag vill inte göra mig själv illa, men när man har noll självkänsla och känner att ens kropp inte är värd något att man lika gärna kan förstöra den, då är det inte alls lätt. Jag hatar att se mig själv efter, jag vill bars dölja allt. Men de går tyvärr inte när man är här. Jag har fått frågan många gånger om de är för uppmärksamhet. Men för mig är de inte de och har aldrig varit de heller. De kommer heller aldrig bli så. Jag försöker förklara hur jag tänker, varför jag gör de. För helst vill jag bara dölja och inte alls se. För de är hemskt de jag gör med mig själv. Men när inget annat funkar, vad gör man då? När inpullsen är för stark för att stoppa. Då är de inte enkelt längre. När minnesbilder dyker upp och man gör allt för att bli närvarande igen, där den fysiska smärtan så mycket bättre än den inre jag känner. 
Mandalas är ett bra sätt, de funkar ibland och ibland inte, för Man får som nöjt annat fukusera på.


När jag tog modet till mig och bad om hjälp

Känslan av ångest som kryper fram ju längre tiden går. Jag räknar menuter och sedan sekunder, andas och fortsätter. Kortfattat sätt har min dag sett ut så. Knappt ätit, knappt druckit, men ändå andats. De är segt men på något sätt lyckas ändå tiden gå. Jag var ute och gick, sprang i panik tillbaka med ångesten som högg inom mig. Men jag klarade mig från de impulsiva, men sen sprack allt och i gråtande stund ringde jag avdelningen, berättade vars jag var, tårarna föll och i ett krampaktigt grepp höll jag i 20 paracetamoltabletter, de kom kutandes till dit jag satt gömd. Ledde mig tillbaka och drog in mina friheter. Jag gjorde inget, men känslan av att inte göra något är blandat, men de hjälpte mig och jag kom tillbaka mer likt ett spöke som bara lyssna och följde orden medan de prata i telefon med mig hela tiden tills de kom, de var oroliga och de var jag med. Men jag lyckades hålla mig och de är jag stolt över. 
Detta fick jag som en påminnelse på mitt ben, något som är som en enda stor kamp för mig. Mat, som bara blir ännu ett bekymmer för min del. 

Ute på hal is

Hejsan, 
Som alla dagar annars är jag trött, solen skiner ute och de ser äntligen ut som att de sla bli lite sommar ändå. Mitt LPT hålls fortfarande över helgen och sen får man se. Träffat läkaren idag och sånt, fått komma ut en kort sväng men inte mer än så. Funderar på om jag sla slänga lite kläder i tvätten en sväng, okej mest underkläder men ändå! De borde göras. 
Fick detta sms igår och mitt hjärta smälte lite så bara. 
Sen idag är de även Rufinas födelsedag och hon blir hela tio år! Shit vad tiden går, de var ju nyss hon var sju. 
Gammal bild på ruff å mig


Känslan när man fortfarande står där kvar, på samma ställe som sist

Hej på er,
De är lite dålig uppdatering här, men de kanske inte är så konstigt när jag är på sjukhuset och inlagd. Så ja. Helt ärligt vet jag inte om de går framåt eller bakåt eller att de bara står still, för de är som tomt, de är svårt att förklara vad jag egentligen menar med mins kryptiska ord. Igår gjorde jag och mins kontaktpersoner här från avdelningen en  riktigt piss jobbig sak, men ett stort steg upp på trappan. Vi tog oss hem till mig och tog bort min trygghet. Den tryggheten som hade varit min död. Och de vart chokade när de såg mängden jag hade samlat på mig. Mängden som enligt dom hade varit min död. Och de var väl så de skulle gå ellerhur? Men nu sitter jag fortfarande här, på avdelning 25, får i alla fall ta mig ut med personal och se solen, men jag sitter här på något vis och fortfarande andas. Och de kan jag bara tacka en person för. Min trygghet är borta, min enda trygghet, nog har jag mörka tankar än, men jag är här och de börjar planeras saker för mig. Men de är så svårt för allt är så oklart och man vet knappt ut eller in egentligen. De är många bollar i luften och man vet inte vilken man ska fånga, låter de logiskt? Inte då alls för mig. Men vem vet egentligen vad som händer. 



Livslös men ändå andandes

Ligger i sängen och vilar just nu, är helt slut i både kropp och själ. Har egentligen inte nå speciellt. Börjat få gå ut med personal och har mest suttit ute i dagrummet. Men nu behöver jag vila ett tag innan jag ska kriga mig egenom ett stort ångesmoment igen, maten. Så behöver all kraft för att fixa de. Sen är de lugnt resten av kvällen. Pratat en snabbis med Melinda, haft läkarsamtal och blir fortfarande kvar på ett LPT. Men de finns inte så mycket man kan göra åt de egentligen. Utan de är bada acceptera de, tyvärr. 
En frånvarande tjej 

Vems axel kan jag gråta mot?

Hej på er,
Hur mår ni? 
Med mig är de skit, men tiden går i alla fall..har nu faktiskt orkat börja ta mig upp och sitta i dagrummet kortare stunder i alla fall vilket ändå är bra. Har börjar få vitamintabletter då jag har väldigt brist på de. Och de är väl inte så konstigt egentligen när jag inte har ätit någon lagad mat på ett bra tag. Så har både närings- och vitaminbrist. Vad gör jag annars? Nä inget alls, har just skickat iväg en överklagan för mitt LPT och då får man väl se vad som händer då. De vet jag knappt själv. Men de var i alla fall en uppdatering från mitt liv bakom låsta dörrar. 



När all tid bara tickar förbi

Hejsan, 
Nu är de 4 dagar sedan jag vart inskriven här på 25:an. Och jag vill bara här ifrån, men jag är på LPT och jag vet att jag inte får och jag vet varför, men de känns ändå frustrerande att behöva vara här. Har inte gjort något speciellt de senaste dagarna som jag spenderat här, de känns väl mer som att tiden bara ticker och varje dag går i samma mönster. 



När tog vägen slut?

Hej på er,
Var ett tag sen jag kikade in här. Men de senaste dagarna har varit rätt så kaotiska. I måndags gick jag på ett läkarbesök på psykiatrin och sen kom jag aldrig där ifrån. Utan jag vart satt på LPT. Så nu är jag inneliggande på Psyk och ja för min del känns de väl mindre bra. Har inte gjort något alls på de dagar jag varit här, inte alls nå och helt ärligt vet jag inte ens vad som kommer att hända just nu. Men nu vet ni vars jag är. 



Att börja om från början

Hej på er, 
Har inte sovit en blund inatt, de bara inte gick. Har hunnit med att prata ned Melinda och de är väl de jag gjort. Sen har jag sett på greys då jag börjat se om allt och är redan på säsong 4, men just nu har jag tagit en paus och ser på en film. Jag vet egentligen inte ens vad jag ska skriva, de är som att orden tar slut, när jag inte gör något och de bara snurrar. Men jag antar att de är okej ändå? För något händer ju ändå på dagarna. Jag menar tiden går och lite rör jag mig utanför, de gör jag. De går bra. Sommardagarna går, de tickar snart bort och de bara regnar eller är mulet. Jag önska att de kunde bli sol och varmt, så man kan gå ut och bara vara igen, för de är skönt. 



Att hitta en väg ut, när aldrig vilan kommer på plats

Hej på er,
Har nu varit hemma ett tag efter att ha varit på stan ett tag. Tog bussen in då de ösregnade på förmiddagen, promenerade runt, fixade lite ärenden och handlade lite innan jag promenerande hem. Har hunnit prata med både Melinda i nån timme och sen med mamma och Åsa. Vet inte sen vad jag ska göra, nu ser jag på greys och målat om mina naglar, äntligen säger jag bara. Nu återstår bara och se vad jag ska göra ikväll, kanske åker till Åsa jag vet inte. Får se om vädret håller i sig eller inte. 
Tog även en paus och köpte en latte innan jag gick vidare. 


Jag vet inte

Hej på er, 
De har regnat, eller sö regnar de, vet inte riktigt säkert. Men de är infalla fall blött ute och de innebär dåligt väder. Min plan för dagen var att stiga upp, göra mig i ordning, ta mig in till stan, köpa en frappe, handla mat och ta mig hem. Men blev de så. Nix icke de, jag steg upp tittade ut, vände om och la mig i sängen igen. De regnade. Och där bara genom att knäppa med fingret så förstördes min plan. Så vad kunde man göra bättre en att slappa en hel dag och kolla på Youtube-klipp. Yes de var min dag. Nu är de ju det enda problemet att jag hade behövt handla och så då min kyl är rätt så tom. Men vem vill cykla med massa mat när de regnar ute? Inte då jag i alla fall. Så nu överväger jag ganska hårt vad jag ska äta till middag. Öppnar kylen, stänger den, öppnar den igen och blir lila besviken. Kanske pizzerian brevid, kanske den får rädda mig, fast de känns så jobbigt att gå dit bara. Jadu, måste klura på vad, har tyvärr inte ens bröd hemma. Aja..de löser sig. 
Igår hann jag i alla fall ut en sväng på en promenad, vilket var så skönt, men var dock ganska så trött efteråt, men de var en annan femma. Nä nu ska jag fortsätta med mitt klurande så hörs vi väl. 
Bild efter gårdagens promenad.

Vågor av vinden som tog sig förbi

Hejsan, 
Sitter och ser på film. Har inte gjort nå idag. Verkligen inget alls. Har inte orkat göra något. Och de är söndag, så då känns det heller inte lika viktigt då eller, de känns mer okej på något vis. Igår kom ruff hit och vi cyklade in till stan för att se på minionerna i 3D och den var så himla bra, både för henne och för mig. Ångrade då inte alls att jag erbjöd mig att följa och se den. Perfekt kamouflage för mig så att jag fick se den. 
Annars igår pratade jag med Melinda på kvällen, men mer än så har jag inte gjort igår heller.



Den enda vägen att gå

Godmorgon, 
Sitter vid köksbordet hos Åsa. Hon och småglina har kommit hem nu och jag är trött som vanligt. De är kvavt ute och de känns verkligen som att de skulle kunna börja åska idag eller nå. Vilket jag verkligen verkligen inte vill. Men de känns ändå som att de skulle behövas, för så kvavt ute. Så man får väl se. Idag får jag se vad jag annars hittar på. Får väl säga att de beror lite på hur vädret blir. En sak som är väldigt roligt i alla fall är att jag ska bli granne med min underbara barndomsvän Sofia som har fått lägenhet mitt emot mig och ska bli Pitbo. De är så himla kul och är så himla glad för hennes skull. Nu ska jag avsluta och socialisera mig med ena glinet som är vaken.

Att vilja vara pigg

Hej på er,
Ligger trött, utslagen i soffan hos Åsa, de regnar smått ute, så att vara ute är inget alternativ för min del just nu. De är några tapetserare här, så jag håller mig hemma här medan Tahmina är och jobbar. Har sorgligt nog sätt klart alla säsonger av Grey's anatomy som finns ute. Alltså jag har sett klart alla 11 säsonger och nu vet jag inte vad jag ska göra tills säsong 12 kommer ut till hösten, känns ju så jobbigt att behöva vänta, vill liksom se de nu. Nu måste jag helt enkelt hitta någon ny serie att följa eller se tills den nya säsongen kommer ut. Men de får jag se vad de blir. Nu tänkte jag väl fortstta med något slags filmtittande eller något i den stilen. När ungen kommer hem måste vi även ta oss till affären. Nä nu avslutar jag här och ska he på nå kaffe eller något, kanske piggnar till lite av de. Önska jag verkligen fick bättre nätter än vad jag egentligen får, men jag antar att de ordnar sig. 
 

RSS 2.0