bakom dig, visades spegelbilden av mig

Godmorgon,
Sitter i köket hos mormor å morfar, dricker kaffe och tittar ut på den 1,5 dm nysnö som har kommit idag. *suck* hade ju hoppats på att de inte skulle komma nå mer snö. Så nu måste man ut och skotta av bilen mitt i allt. Får se vad de blir av denna dag, kanske en promenad, om de hinner ploga nå. Men har inge som helst planerat. Kanske baka, får helt enkelt se vad de blir. Hundarna är gala och Valle vill bara att man ska komma ut och kasta snö på han. 
 

Pust..

Äntligen klar, nu är de inlämnat en sista gång för slutbedömning, nu får man bara hålla tummarna på att de blir godkänt. 
Godmorgon
Sitter på datorn, satt igår i två och en halv timme med Viktoria över telefon (på våra datorer då vi båda har mac) Redigerat, pratad å fixat till de han ville att vi skulle ändra. Känns så himla skönt att den är helt klar och alla moment som är innan. Är trött, men ska snart sätta mig i bilen och köra mot pite igen. De snöar och jag hoppas för allt i världen att E4 är bra. Ska träffa Elin och vi ska dricka kaffe innan hon åker vidare till skolan.

Att aldrig veta vars man står

Hej på er, 
Sitter i soffan hos mormor å morfar, har just duschat. Är lite trött och har i natt delat säng med en hund, som vägrade hoppa ner. Igår fikade jag med min vän Johanna, på de enda fik i Lule som hade öppet, trend på Storheden, så vi satt där med alla pensionärer. De var så roligt att träffa henne! Sen hämtade jag upp moster och så for vi och överraskade mormor med att vi kom, morfar visste men inte mormor. Ska färga Malins hår och sen får jag se vad som händer. 



Nu får de gärna sluta snöa...

Godmorgon på er, 
Ligger halvklädd i sägen, ska snart göra mig redo för att möta dagen. (Sätta mig i bilen mot Lule) de snöar, men de kommer nog gå bra ändå, igår var de verkligen inte alls kul väder att köra hem i. Vi låg i 80 på E4, så dåligt var de, så hoppas för allt att de är bättre nu, de är i alla fall ljust så. Anledningen till så tidig avfärd är att jag ska möta upp min älskade vän Johanna och hinna träffa henne en kort stund innan jag ska ut på ett hemligt ärande. Sen får jag se vad de blir av dagen i fråga. Är i alla fall väldigt trött, hade svårt att somna tror klockan hann bli närmare 3 innan jag somna, så de har inte alls blivit många timmars sömn inatt, men men, desto fler blir de denna natt istället. 



Att våga gå ovan moln

Godmorgon, 
Har just kokat mig en kopp thé att dricka, tänkte koppla av, läsa och inte göra så mycket. Sen blir de att hoppa i duschen å sen göra sig klar. För senare ska jag åka till faster, som jag inte träffat på väldigt väldigt länge. Jag, mamma å syrran ska dit å fira henne då hon fyllt 50. Så vi tre är bjudna på middag där. Mer planer än så har jag inte för dagen. Vet som inte riktigt vad jag ska göra, kanske tar en promenad också, de får jag helt enkelt se. Nu ska jag återgå till stt dricks upp mitt thé innan de hinner svalna. 



Ute på hal is

Go kväll, 
Sitter nu i soffan, tänkte läsa en stund innan jag kryper till kojs. Ska även senare prata med Melinda. Idag har jag hunnit med en promenad med Åsa, bakat gluten fria bullar å kakor ifall jag får besök så har jag nå att bjuda på. Bullarna far riktigt svåra att göra, de får som ingen färg, var knepiga att kavla ut och sitter fast i pappret...och jäser inte riktigt i ugnen...så ja, men de var i alla fall ändå goda. Och har fått en brännblåsavpå köpet. Så sitter nu med en isbit på fingret. Kakorna vart bra å goda. Men de var svåra å dela de ville inte riktigt sitta ihop. 





Borta!

Ser ni något som är borta? 
Nu på morgonen har jag varit hos tandis och äntligen fått ta bort min tandställning!!!! Min gom är svullen känner knappt mina tänder. Men den är så himla skönt! Nu kan jag äta allt utan att de ska fastna i tandställningen. Typ äpple som jag inte ätit på nästan ett år!! Och de känns väldigt konstigt i munnen, hade nästan börjat vänja mig vid den. 
Annars idag får jag se vad som händer, nu ska jag ta de lugnt en stund å slukas in i Harry Potter. Och dricka en god kopp thé. 



Allt på plats

Hej på er, 
Är nu gåendes mot sjukhuset igen, för samtal även med mamma. Har hunnit med å besiktat bilen på morgonen, skruva ihop de möbler jag hade kvar att skruva från igår. De är kort å gott de jag hunnit med idag. Så nu har jag massa skräp igen som jag måste med på returen. Men de känns verkligen så himla skönt att äntligen fått ihop allt och hunnit få alla möbler på plats, äntligen säger jag verkligen. Så nu är min lägenhet komplett och de är så skönt. Tänkte avsluta med en bild på hur de vart. 



Att vara trygg..

Hej på er alla, 
Sitter fortfarande i min lägenhet ska om en timme börja promenara iväg mot sjukhuset. Har hunnit städa och även bakat en omgång bröd, testade ett nytt resept och tror faktiskt de vart bra, i alla fall den jag smakade var god. Idag får jag även mina möbler från ikea, som jag längtat. Hoppas dom bara inte kommer prick 3 eftersom då är jag på sjukhuset så jag håller tummarna att dom kommer senare. Får sen även besök av Syrran, mamma och mormor, de blir kul. Hade tänkt måla naglarna, men det känns inte som någon idé när jag ska montera ihop massa möbler. Så får se vad jag gör för att fördriva tid. Är annars ganska trött och så, men försöker komma ut varje dag en stund, bara för att jag inte ska sitta inne hela dagarna. 
Bakförsök nummer 2, de vart ändå lyckat och de vart goda, men de är svåra att få till, de är mycket lättare att baka på gluten än utan. 
Tänkte avsluta med att dela med mig av en text jag skrivit en dag när jag hade mycket i huvudet. 
"Att vandra genom mörker, att vandra genom ljus, är som att kämpa en omöjlig kamp
som man försöker vinna. Rädslan som sitter kvar fast man är trygg, de är som att gå genom
eld och inte brinna upp. Att vara ärlig mot sig själv, är bland de svåraste som finns. 
Att be om hjälp, är som att gå in i en vägg och visa sig svag. Att fälla tårar kan kännas som en
omöjlighet. Att bli av med desktruktiva beteende är en kamp för sig. Men är denna väg 
möjlig att gå, är jag villig att ta den trots att det är en kamp." 
 

Utom syn av räckhåll

Godmorgon, 
Ligger fortfarande i sängen, läser och bara tar de lugnt, är fortfarande trött, men funderar på att ta mig upp och koka mig en kopp thé. Funderar på vad jag ska göra idag, vad de blir att hitta på, de är måndag och egentligen har jag inga speciella planer, kanske bara tar de lugnt resten av dagen. Funderar faktiskt på om jag skulle ta och baka nå. Kanske tar en promenad i de fina vårvädret också, ta sig ner till älven å fota. Får helt enkelt se vad de blir av dagen. Pratade igår med Melinda över en timme innan jag beslutade mig för att sen sova när vi hade pratat klart. Annars gjorde jag inte så mycket mer igår,



upp och ner i vattnet

Hej på er,
Är äntligen tillbaka hemma efter att ha varit ytterligare en dag i simhallen. De var kul och de var fart även idag bland simmarna. Vi tog bokal och medaljer. De var även en tränarsprint där tränaren från pite vann. Fick själv äran att gå upp och hämta medaljen då inte han var där. Så högst upp på pallen har jag fått stått och nog vart det en del nostalgi från när man själv tävla. Sen fick vi även vandringspriset i bäst reslutetrande (de som fått bäst reslutat och mest tävlande) klubb. Så de var kul! Men trötta är nog alla nu, simmare som tränare, så de var riktigt skönt att få komma hem. Har även hunnit med att Handla lite,  tagit mig till konsum skickat iväg boxern samt hunnit med att fara å lämna lite retur innan jag åter parkerade vid sjukhuset, där den nu kommer att få stå ett tag. Måste dock iväg på tisdag med den för besiktningen men annars får den ha sin plats där. Nu ligger jag bekvämt i soffan med en kopp thé och Harry Potter i handen och tänkte återgå till att läsa. 
 
 

Jag visste ändå vars jag stod

Go kväll, Sitter nu äntligen i soffan och har hunnit landa efter en hel dag i simhallen. Halv 7 var jag hemma och har hunnit varv ner mig och så. Nu är jag helt slut och öronen å rösten är trött efter en full dag med massor av ljud och rösten är trött efter att ha ropat å hejat på simmarna under deras lopp. Så annat än trött är inte så konstigt att jag är, har knappt hunnit kolla i mobilen så tajt har de varit. Och från 4 var jag ensam tränare och då vart det mycket att hålla ordning på. En dag till i simhallen, ett pass till, sen är tävlingen klar och öjenyspelen över för detta år. En tidigt kväll blir det för att ytterligare en dag stiga upp tidigt. Halv 8 åker jag hemifrån. Så nu blir det att tvätta av sminket och sen ta och lägga sig skönt i soffan å läsa lite innan jag går och lägger mig. 
 
 
 
 

Att våga vara sig själv, de är ingen konst utan snarare en lärdom

Go kväll, 
Sitter i soffan, som har blivit min nya plats att hänga på. Har läst, tvättat, lyssnat på musik och läst lite till. Sen har jag även hunnit med att ta en härligt promenad i detta fina väder, de var skönt förutom de nordliga vindarna. Har även hunnit med som förmodligen alla andra att titta på solförmörkelsen som var på förmiddagen. Sen efter promenaden vart det att sätta igång med bakningen och baka lite gluten- å mjölkfritt börd att kunna äta till frukost, mycket godare än de som finna i affären, de som är i affären är oftast väldigt torrt om man inte köper hårdbröd. 
Som ni kan se är dom väldigt svåra att forma, då dom inte riktigt sitter ihop med glutentrådar, ska testa ett knep som jag såg på nätet nästa gång och se om dom blir bättre då. Men goda var dom trots de. Annars har de inte hänt så mycket mer. Imorgon blir de simtävling i öjebyn, så upp tidigt för att vandra mot sjukhuset och hämta bilen för att sedan ta mig till öjebyn och där blir jag hela dagen. Ska även försöka passa på att slänga lite skräp när jag ändå är i farten och har bilen mer tillgänglig. 
Klockan är bara 8 och jag är redan väldigt trött, tror helt ärligt de blir en tidigt kväll då jag ska upp tidigt imorgon. Och hoppas på att jag får sova en nårgolunda natt. 
 

Att vända ryggen om

Godmorgon på er, 
Ligger i sängen å slöar, läser lite å så, ska väl snart börs nå frukost åt mig, koka lite thé å så. Igår gjorde jag inte så mycket, tog en promenad, hostade å var lite allmänt hängning av förkylningen. Fick dock soffan och den är jag väldigt nöjd över! Den passade väldigt bra in! Så har stuttit i den hela dagen igår. Idag ska jag tvätta klockan tio de blir skönt, börjar ha en hel del tvätt nu. Sen har jag inte då mycket mer inplanerat för dagen. Får väl se vad som händer. 
Så ser soffan ut! 


Vars försvann orden? De ord jag aldrig sa? Varför är de så svårt att be om hjälp? Eller att våga ta emot hjälp när man verkligen behöver? Jag försöker, de går till viss del, en del hjälp tar jag emot, men allt hjälp är svår att ta. De är så mycket som sitter i en själv att till exempel våga.

Sitter och läser lite ur blocket som jag fyllde med text under min inläggning och tänkte dela med mig och citera lite från den.  
De här jag jag i desperation den 12/12: "jag ska fixa de. Jag ska klara av de. De kommer att gå bra. De ska gå. 
Jag minns så väl när jag skrev de och än sitter dom orden i, än håller jag fast vid dom. För jag kämpar mot något bättre, än har jag inte gett upp. 
 
Skrev den 16/2: "låt aldrig rädslan ta över dig" "jag är rädd, men jag vågar, vågar ta steget ut.
Jag vågar kämpa, jag vågar vara stark. De kommer motgångar, men jag vågar ta dom. Jag vågar se mig över axeln och se bakåt. Jag vågar blunda och vakna upp igen. Jag vågar och låter rädslan ta över mig. Jag vågar tro på något bra och jag vågar le" Ord som sätter emot sig själv, i ovishetens namn. 
 
Den 19/2 citerade jag detta "varför är jag så rädd för att känna?" De är något som fortfarande snurrar runt i mig, jag har blivit bättre, men de är fortfarande svårt ibland, helst av allt flyr jag gärna från mina känslor, för dom kan verkligen skrämma mig, än idag. 
 
15/12 skrev jag: Jag överlevde, jag mår piss, men jag överlede tyvärr. 
 
20/12 var en vecka efter min överdos, den överdos som jag hade hoppats på skulle ta mitt liv, den överdos som skulle ha varit min död om jag inte hade berättat för personalen vad jag hade gjort i tid. Jag skrev "de är skrämmande att jag inte längre är rädd för att dö. De är skrämmande att jag tappat behärskningen om hur långt jag kan gå. Jag skulle verkligen vilja åka på behandlingshem, de var som att en dörr öppnades för mig när de föreslog de." Och ja, döden skrämmer mig inte längre, jag är inte längre rädd för att dö, jag är snarare mer rädd för hur långt jag kan gå för att lyckas. Sen de där med behandlingshem, de är något jag fortfarande hoppas på, något jag fortfarande vill. 
 
27/12, jag citerar ur ett brev jag skrev "än idag sitter rädsla kvar inom mig, samma rädsla som funnits under hela min uppväxt." " jag har förökt ta mitt liv X-antal gånger, för att slippa återuppleva och framför allt för att glömma, jag skär mig för att bedöva, bedöva den smärtan du gett mig" "Något jag önskar mig, är att få ha en pappa, för e är något som jag i mina ögon aldrig haft". 
 
2/1 skriver jag detta: "jag försöker vara stark, men jag orkar inte längre, jag orkar inte längre kämpa, jag vill helst bara bryta ihop, men de går inte, hur mycket jag än känner att tårarna vill tränga sig fram, så kommer de inga." Jag minns när jag skrev de här, som om de var igår, för att gråta, de är något jag inte alls har lätt för och något jag sällan gör. 
 
Ur många frågetecken och panik, skrev jag de här den 6/1 "vad ska jag göra? Hur ska jag orka? Vars ska jag få energi? Hur i helvete ska de gå? Vad krävs av mig? Vad krävs av andra?" 
 
9/1 "Jag vill köpa tabletter, ska jag gå imrogon och köpa å ta en överdos på avdelningen? Vill jag ta en överdos? Eller är de egentligen ett tomt rop på hjälp? Är de ett sätt att säga att jag inte fixar det här längre? Eller vill jag verkligen dö? Jag vet faktiskt inte vad det är, men något är de. På ett sätt vill jag ta bort mig, just för att jag inte orkar, orka forsätta kämpa, orka fortsätta försöka. Min energi är slut. Samtidigt är de ett rop på hjälp, ett sätt att säga att jag inte vill ha det så här längre. Helt enkelt kan man säga att delar av de är ett tomt rop på hjälp. För att jag själv inte vet hur jag ska fortsätta för att orka med den oändliga, städninga plåga."
 
Den 11/1 skrev jag texten: "jag vågade vara stark. 
Samtidigt som jag vågade visa mod, samtidigt som jag ändå
vågade visa mig svag. Tårana kunde inte falla, jag skar mig,
skar mig för att få ut känslorna, känslorna som inte kom ut genom tårar."
 
17/1 skrev jag ännu en text för att spy ut allt. "jag ville aldrig ge upp, tårarna tröck bakom ögonen, de ville falla, men jag var rädd, rädd för att dom aldrig skulle sluta. Jag är rädd för att visa mig svag, för skulle de då betyda att jag inte var stark? Jag var rädd för att skratta, för skulle de då betyda att jag inte mådde dåligt? Jag ville visa mig stark, samtidigt som jag önskade att tårarna kunde falla. Jag ville sluta kämpa, samtidigt som jag inte ville ge upp. Trots rädslan och längtan för att må bra, har jag ingen aning om hur jag ska lyckas ta mig dit, hur jag ska få styrkan att fortsätta försöka." 
 
18/1 skrev jag en text om de desktruktiva skärandet. "Blodet bara rinner, jag tittar förskärkt ner på min arm och kniven som jag håller i handen. Den är täkt av blod. Av mitt blod. Allt gick så fort att jag kanppt själv hann med. Jag vågade knappt titta ner, såren blev allt djupare. Jag kommer knappt ihåg vad som hade händ, bara att jag inte visste vars jag skulle ta vägen. De var enklaste vägen till att bli närvarande igen. Att ta död på ångesten, för just den stundet. Medan blodet rann, föll tårarna i samma takt. Jag skämdes och vågade kanppt titta ner på min blodiga arm, jag täckte över den med min tröja, så att ingen skulle se vad jag gjort mot mig själv." Ja, de är verkligen så de känns varje gång. De är obehagligt att se huden sära på sig mer och vår, för varje drag man drar. Att se blodet rinna längs ens arm och droppa ner i ens famn. 
 
26/1 citerar jag detta ur allt jag skrivt. "Jag villa vandra, jag ville fortsätta andas. Jag ville le. Jag vågade skratta, men att gråta var destå svårare. Kriget inom mig var en kam var dag. Inombords grät jag och skrek utåt sätt tog jag masken på och log. Tårarna var omöjliga att få fram, hur ledsen jag än var. De vara inte gick, men kampen inom mig var trots allt kvar."
 
3/2 " De känns bra de här, att bli utskriven, de känns som att jag är redo nu, de känns som att jag går ut mer redo än någonsin förr." " De känns som att de kommer gå bra den här gången, att jag kanske kommer lyckas bättre än vad jag gjorde sist, de hoppas jag verkligen på.  "De har hänt enormt mycket sen jag vart inlagd och jag känner mig som en ny person." 
 
Ni kanske undrar varför jag skrev allt de här? De har funnits en tanke länge inom mig, att dela med mig av mina tankar och texter som jag skrivet ner under min inläggning, för de är tack vare att jag lyckats skriva och fått ner de i ord, som jag har börjat kunna förstå. För mig hjälper de att skriva, inte alltid men ibland. Att dela med mig av de, kanske får andra att tänka. Och de är även mycket för mig själv, att få ner allt ytterligare en gång och få ut av de jag skrivit. Ett sätt för att se hur långt på vägen jag trots allt vandrat, för att komma dit jag trots allt är idag. Samtidigt som jag också kan se att jag har en väldigt lång väg kvar att gå och jag är medveten om att de kommer att komma svackor igen, men kanske jag klarar dom utan att gå ner så långt att jag måste läggas in på tvång igen. Kanske jag lyckas fånga dom innan jag hamnar där igen. Jag vet hur jag fortfarande tycker de är obehagligt att känna en mättnadskänsla efter jag ätit, så många gånger jag velat springa på toan, men hindrat mig själv. Så många gånger jag velat ta kniven, när jag inte kunnat hindra mig själv från mina känslor, men ändå lyckats stoppa mig i sista stund. Så många gånger jag bara velat ta och köpa tabletter, men hindrat mig från att gå iväg och jag ser till att inte ha nå hemma förutom min apo-dos. Inte ens alvedon eller likande. Ja allt är fortfarande en kamp. Men en kamp jag är villig att ta. 
 
 

Utan ett ord

Godmorgon, 
Ligger i sängen, har än inte någon lust att stiga upp. Men måste snart göra de och klä på mig något eftersom att de skulle komma med soffan på förmiddagen. Så de är bäst att man i alla fall har på sig nå annat än pyjamas. Pratade en kort stund med Melinda igår,  de är så roligt att höra av henne! Sen även en stund med åsa. Betalade en alla räkningar och nu är jag en aning fattigare igen. Men de är skönt att ha de ur världen och slippa tänka på de hela tiden. Idag händer de annars inte så mycket mer, ska bara gå in till stan å handla de jag glömde igår, ska nämligen baka bröd, glutenfritt och då glömde jag lite till de, samt lite annat som jag glömde. 



rädslan som dolde sig bakom tårarna

De var en liten flicka, vilsen och ledd på villovägar. Den flickan var rädd och väldigt våldsam, mot sig själv för de mesta och kunde bli väldigt väldigt arg. Hon hotade med sitt liv, ovanligt ofta för att vara ett barn. Men de var det ingen som lyssnade på. De var hennes sätt att singnalera att något inte stod rätt till. Hon hädde sönder dörrar, slog sig själv, bankade huvudet hårt i väggar, skrek, bråkade och vart riktigt riktigt arg. Ingen förstod riktigt varför, bara att något var fel, men ingen vågade fråga den lilla flickan. De vart ett tomt rop på hjälp. Ingen kunde slå ihop 1+1 och förstå att något inte var som de ska, ingen såg, ingen frågade, ingen visste, de enda de hörde var flickans hot om att ta sitt liv. De var jag som liten. De är så mycket, så många tårar, så många skrik, så mycket rädsla som har dolts, så många hot genom hela min uppväxt som ingen lyssnat på. Om nätterna lät jag tårarna falla i tysnad, jag vågade inte somna, för jag var rädd. Jag växte upp med ett hot om att inte berätta vad som stod på när ingen annan såg på. Jag var som sagt aggresiv och väldigt arg, ilsken av mig, redan då gjorde jag illa mig själv, men på ett sätt som barn kunde, de fanns ingen kniv med i bilden, utan jag gjorde mig illa fysiskt. Rädslan vart en del av vardagen, men att berätta fanns inte en tanke om, de var jag för rädd för. Tills den dagen då jag höll på att kolapsa helt, jag såg inte längre nå hopp, jag hade fått nog, att vara arg, tjafsa, bråka var dag pappa var hemma, de orkade jag inte med. Jag höll på att ta livet av mig själv, rasa samman och ville bara fly. Men istället, när de båda var borta, jag var trygg för jag och syster var hemma själv, de var ingen där, de var bara vi. Måndagen, direkt när de hade åkt, jag hade försökt innan, men de hade inte gått. Men jag samlade all kraft jag hade och berättade. Jag träffade kuratorn både måndag, tisdag och onsdag och berättade allt. Sen fredag var jag borta, samhället hade räddat livet på mig och för första gången tog de mig till en plats där jag kunde bygga upp en trygghet, en trygghet jag aldrig haft på 17 år. De lilla barnet som grät om nätterna räddades från helvetet, de lilla barnet flydde och slapp undan de hot de hade haft över en om de skulle berätta. Barnet var räddat. Nu sitter jag här, snart 2,5 år sedan, visst jag är starkare. Men mina dagar är fortfarande en kamp om att överleva, att inte göra något dumt, att inte bryta det löfte jag lovat mig själv och andra. Två inläggningar, men båda posetiva effekter av, många samtal så står jag trots allt här än idag, med fortfarande mycket att jobba igenom, men sakta de trots allt går frammåt. 
 
Skrev de här när jag sist låg inne. 
"Ett litet barn.
De var ett barn, ett barn på villovägar, ett barn med tusen frågor, om livet om allt. 
Men detta lilla barn bar också på en hemlighet, så stor att barnet inte visste det själv. 
Barnet var rädd och grät om nätterna, när ingen såg på. Utåt sätt var barnet som 
vilket annat barn som helst. Då var det ingen som misstänkte något, att något inte 
stod rätt till hemma. Att barnet hota med sitt liv, var ingen som lyssnade på, de var
ju bara tomma ord. Att de inte mådde bra var bara ett faktum. Ingen vågade fråga barnet
vad som var fel, antagligen var de rädda för svaret de skulle få. Ingen hade tid att lyssna,
när barnet som hade blivit tonåring försökte berätta, eller så var de för rädda för att lyssna. 
Barnet fortsatte att hota med sitt liv. När barnet sominte var barn utan 17 år, då vågade nån 
lyssna, lyssna på de som de lilla barnet försökt berätta. Att nån tillslut lyssna räddade barnets liv. 
Och de barnet var jag. "

Att vända ut och in på allt

Hej på er! 
Går nu längs den berömda vägen mot sjukhuset idag igen, nu möte även med mamma. Har varit en effektiv morgon, ringt massa samtal, städat och grejat på. Imorgon får jag äntligen min soffa å på tisdag mitt köksbord å lite annat som jag beställt. Är väldigt trött och försöker göra allt så att förkylningen ska släppa, men den är envis och jag hostar som en tok när jag ansträninger mig. Vill bara komma igång med träningen igen! Saknar den verkligen. 
Och idag fyller även min syster Elin hela 19 år, ett stort grattis till henne!!! 

Att aldrig få veta

Godmorgon, 
Är på gående fot påväg till sjukhuset för möte, känner mig trött å nyvaken. Igår hamnade jag i skellefte på jakt efter en baddräkt till Fatou, som jag idag ska med å simma. Teaching you know. Annat än så, händer de inte så mycket idag. Var även barnvakt hos Åsa igår och de gick bra, vi tog de bara lugnt å rufina såg på tv. Hann till å med läsa ut andra Harry Potter boken då. Och igår for en lättnad över mig, presentationen är klar och opponeringen. Nu återstår de endast att finsjustera arbetet och sen är de klart liksom jag med skolan. Så himla skönt. Nu är jag framme på sjukhuset och avslutar också där. 



De gråa bakom världen

Godmorgon, 
Har hunnit duscha, sitter med en kopp thé och försöker vakna till lite extra. Ska fixa mig nå frukost å sen göra mig klar, om ca 40 min kommer Elin å hämtar mig och då bär de av förmodligen en av de sista gångerna, känner mig verkligen redo och vill bara få bort och slippa gymnasiet. Men självklart som vanligt är jag nervös inför presentationen. Men de kommer nog att gå bra. Sen ska jag på möte på psykiatrin, sen blir jag upphämtad och ska följa med en och köpa en baddräkt. Sen blir det hem och tillbaka till att inte göra något speciellt å klura på vad de blir för middag. 



Bortom de jag glömde

Hej, 
Ligger under täcket å fryser, tror jag håller på att få feber eller nå, höfterna värker och igår var jag tvungen att gå och lägga mig tidigt, för hade så ont vid revbenen efter att jag ansträngt dom och suttit på golvet ä pysslat, får fortfarande ont där när jag anstränger mig efter bilolyckan. Pratade även ett tag med Melinda i telefon, så himla roligt att höra av henne. Ska om någon  timme börja promenera mot munksund å badhuset för att hålla i träning innan jag tar mig hem igen. Annars ska jag nog mest ta det lugnt, orkar helt ärligt inte göra så mycket, har knappt någon ork i kroppen, men måste kriga mig upp å ta mig till simhallen. Måste även träna inför presentationen imorgon, de får jag verkligen inte glömma bort. Och se till så att datorn har batteri i sig. Annars händer de nog inte så mycket mer idag, ska återgå till att läsa å sen blir de att göra sig klar. Avslutar med att visa de jag fick i inflyttningspresent  av Elin 




Vars försvann alla ord?

Godmorgon, 
Har vaknat med ont i halsen idag, är väldigt trött och de värker i båda höfterna. Så ligger kvar i sägnen, läser Harry Potter så gott de går, tänkte snart göra mig någon slags frukost och Thé, ska senare visa upp vad jag fått av min fina syster Elin inflyttningspresent, de var så himla gulligt och jag vart så glad! Men just nu orkar jag inte ens gå upp å göra frukost så de får bli i ett senare inlägg. Hade även försökt ta en promenad idag och så måste jag börja träna inför presentationen på måndag. Annars kommer de nog inte hända så mycket mer idag. 



De vita skynket

Godmorgon/godförmiddag,
De är fredag och jag har redan hunnit vara vaken i några timmar, har läst hela morgonen och först nu kollat på klockan och insett att den är snart 11. Igår fixades presentationen av gymnasiesrbetet klart, opponeringen är gjort, nu återstår de bara att redovisa allt på måndag, sen finjusteringar av rapporten, sen är den klar och även jag. Förutom att den ska bedömas å så. Men då är jag helt klar projektarbetet och lika så med skolan. Vet inte riktigt vad jag ska säga om de, förutom att de ska bli riktigt skönt. 
Nu ska jag återgå till att läsa å sen får jag se vad jag hittar på idag, kanske tar en skön promenad, de får jag helt enkelt se. 


Tankar bakom de ovan

Hej, 
Just nu är de mycket som pågår inom mig och jag vet inte riktgit hur jag ska förklara allt, de känns som om de är mycket som häder just nu, skolan, flytt, vad som ska hända sen när jag är klar med skolan, om inte praktik går igenom för försäkringskassan, för något måste jag göra för att få in pengar. Men att jobba helttid, de mår jag inte nog bra för, det är därför de skulle vara så bra med praktik på halvtid, de skulle vara som lagomt för mig. Men om inte de funkar, funderar jag på att kankse ta upp plugg igen, men plugg för att sedan gå ut i arbetslivet. Funderar nämligen på att söka till lärnia och undersköterska, den är inte lång och de går att anpassa studiefarten efter en och de är också verkligen något jag skulle vilja göra, de är något som har funnits som en tanke ett bra dag och ett kurserna verkar intresanta och de är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att jobba som, de är något jag velat bli ett bra tag. Jag får se hur saker och ting går och fundera efter de. 
 

En annan dag av verkligheten

Godmorgon, 
Sitter på Ica, har handlat de som tagit slut, nu är de bara att hålla i pengarna tills mötena å för att hämta ut medicinerna. Elin sov hos mig i natt, vi mös på, pratade, skrattade och såg på drama film. Samt att vi lagade oss god middag och så hade hon köpt med sig grädde så vi åt grädde å egenplockade blåbär som jag hade i frysen, riktigt smarrigt. Ska lite senare, så jag slipper vänta så länge på bussen ta och köpa blommar för presentkort jag fått i julklapp! De blir bra, alltid mycket roligare med någon blomma i fönstret, frågan är bara vad. Sen har jag inte så mycket mer planer för dagen. Dricka massor med koppar thé med honug å hoppas på att bli kvitt förkylningen så att jag kan återuppta träningen igen. Tror jag vilar denna vecka och startar upp igen nästa med hårdträning. 



Just one day

Sitter i min profisoriska soffa med en kopp thé i handen. Är trött och orkar inte göra så mycket då jag har dragit på mig en ordentlig förkylning. Har inte gjort så mycket mer än börjat om att läsa lite harry potter när jag ändå inte har något bättre för mig. Senare kommer Elin och vi ska ha en ha en myskväll. Laga god middag å så, på tal om de måste jag ta ut köttfärsen ur frysen, sen måste jag även ta mig och handla, tror att Elin också skulle med, de blir en promenad eftersom jag ändå inte har min bil här. Pratade me Melinda i någon timme igår och de var så roligt att höra från henne igen, saknar verkligen den bruden. Hur går de annars för mig sen jag flyttat, jo hittils har de ändå gått bra, dagarna går och de funkar ändå. 
 

När stunden aldrig kom, visste jag trots allt vars jag skulle gå

Hej på er, ligger på min provisoriska soffa, som består av filtar å kuddar. Har pysslat lite, fyllt i för adressändring och gjort lite sånt. Nu ser jag på Hannah Montana och skriver lite. Åsa ska komma förbi lite senare, sen blir de nog att promenera in till stan, handla sånt som jag glömt igår. Mina dagarna består inte av så mycket just nu, men försöker göra allt för att fördriva tid. Fördelen med att ha bilen på sjukhuset är att jag får en hel del motion. 
Gott thé med min söta anka flytande runt i koppen.

One moment of life

Hej på er, sitter/ligger på vardagsrumsgolvet och har precis städat klart, nu är min lägenhet helt klar, allt är på plats, nu väntar jag bara på en leverans från Mio med en soffa och Ikea med ett köksbord, TV-bänk å soffbord. Har gjort ek provisorisk dubbelsäng tills dess att jag har råd med en, men den är ändå inte så tokig trots allt. Imorgon får jag till å med internet till lägenheten så då kan jag återgå till mitt filmtittande/serietittande, har just nu bara de internet jag har i mobilen, visserligen är de ganska mycket men ändå. Radion är på och musik spelas, ska snart börja med någon slags middag, har dock inte så mycket att framstå med, men något blir de allt. Bilen står på sjukhusparkeringen (långtidsparkeringen) eftersom jag inte får min förrän 1 maj, så idag istället för att ta bussen gick jag hem med en matkasse i handen, 2 km, känner mig ändå rätt så duktig. Väntar också på att min förkylning ska försvinna så att jag kan ta upp träningen igen, eftersom jag har ont i halsen vill jag inte träna. Har förövrigt sovit två nätter i lägenheten och de har faktiskt gått bra. 

Där fick ni lite bilder på hur de ser ut Just nu. 

En paus mitt i allt

Pustar ut efter några timmars hårt arbete i lägenheten. Köket är klart, sovrummet är klart, toan är klar, de är bara vardagsrummet kvar. Har även börjat att gå ner med saker i förrådet så de blir lite mindre uppe i lägenheten. Ska käka någon slags lunch nu, då jag känner att mitt blodsocker är rätt så lågt, sen blir de att fortsätta att packa upp och vem vet, kanske jag är klar idag. De hoppas jag i alla fall på. Ska även åka till simhallen, hålla i träning, sen blir de att åka till Lule, hämta min bil och tillbaka för att fortsätta att pyssla på här. 


att gå vidare

Go kväll,
Ligger hemma i min egen, ja ni hörde rätt, jag sover nu min första natt i min egna lägenhet och de känns på något sätt faktiskt bra, de känns som att jag kommer fixa det den här gången. Men har sjukt ont efter att ha ansträngt mig så mycket, så har jag ont på de ställen som jag skadade mig i olyckan igår, alltså då mest ryggen å halsryggen/nacken. Plus mitt finger som jag stukade i samma veva. Fick äta middag hos Åsa idag, så snällt eftersom de är så kaos och jag inte dirket hade nå att laga. Mormor, Morfar och Syrran kom till pite och hjälpte mig att få upp alla möbler, kartonger och sopsäckar, jag bor såklart högst upp, på tredje vångingen, så de var riktigt tungt. Sen har jag och syrran handlat lite smått till min lägenhet för mitt presentkort på rusta som jag haft. Och nu på kvällen har jag börjat få saker och ting till rätta. Möbler börjar åka på plats, alla lampor är uppsatta samt alla gardinger så de ser lite mera hemtrevligt ut då, tycker de är roligare att jobba när sånt är uppsatt, så imorgon ska jag börja packa upp ur kartonger och börja möblera ut. Men nu ska jag sova, för trött är jag då verkligen efter en sånhär intensiv dag. Har även hunnit med att prata med Melinda i telefon idag, så himla roligt och som jag saknat henne. 
 
 

Änglavakten uppe bland molnen

Jag vet att jag har varit off hör ett tag nu, men den har hänt en del. Flyttat från långnäs idag, packade i timmar igår i min lägenhet och tvättade massor. Såg film hos Åsa och tvättade ännu mer. Just nu ligger jag i sängen hos Åsa. Ska få sova här till ja lägenheten är klar. Kan berätta senare om varför jag inte bor i långnäs. Idag har verkligen varit en händelserik dag och inte alls som planerad. Tanken var ju att vi skulle upp på Ikea, men så vart det inte riktigt som planerat. Jag vart nämligen huvudpersonen i en singelolycka. En, förlåt idiot, ligger 40 efter en 70 väg, jag gasar precis upp från rondellen, inser att han kör väldigt sakta, bromsar in och får då sladd när jag bromsar, jag tappar tillslut kontrollen av bilen, den snurrar runt och ner i direkt, och jag säger de, det var tur att ingen bil var bakom mig, för då hade de kunna gå riktigt illa. De vart svart, de sprang massa människor till mig, de pratade med mig mina tårar rann, jag var i chock och adrenalinet pumpade för fullt. Brannkåren kom, ställde frågor, tårarna bara fortsatte ringa, alla frågade vad som hade hänt, om jag hade ont någonstans och de hade jag. Ambulansen kom, de fick ut mig ur bilen, och jag fick åka ambulans till akuten på sunderbyn. Jag fick ett rum, alla pratade med mig och jag var fortfarande i chock. Polisen kom, jag hade ont, de ställde mig frågor om vad som hade hänt å så. Sen var de klart. Jag fick sen åka på rönken efter röken, vänta emellan varje gång, den rönkade, knät, ryggen, höften, halsryggen och huvudet. Men allt såg bra ut, som tur var. Jag kom undan med endast ont i ena knät, ont i nacken, höften å en sträckning i ryggen. Som läkarn sa till mig, jag hade änglavakt. Så jag lever, med endast lite småskador, har fått utskrivet lite smärtstillande ifall att jag skulle behöva, så de är lugnt, jag klarade mig bra. Som plåster på såret så fick jag då lägenhets nyckeln idag, så i helgen blir de flytt. chockad är jag nog än, för de var så ofantligt läskigt, förstår som inte riktigt att de hänt och hur fruktansvärt tur jag haft. 



Ett litet felsteg på en lång väg

Gokväll,
Ligger som vad annars i sängen i långnäs. Är rätt så trött och tänkte trots allt sova. Har varit en full dag både igår å idag. Sov ju hos Emma och Nisse igår,  och idag har de varit full fart för oss tre och varit på olika ärenden hela dagen. Har för den delen nyss kommit hem efter ett lättare träningspass på gymmet med Emma, så skönt. Tror de blir att starta dagen imorgon med ytterligare ett pass på gymmet. 
Innan jag somnar tänkte jag ringa till Melinda å prata en stund med henne. 



stunden som jag föll

Sitter i gallerian inne i stan. Vet som inte riktigt vad jag ska göra för att fördiva tid, funderar på om jag ska åka och packa lite i lägenheten lite, men känner mig inte alls taggad för de, de känns mer jobbigt än nå annat, men de måste ju göras trots allt. Har varit och kört ett hårt pass på gymmet också, så är helt slut i kroppen nu efter de. Men de är bra, då känner man ändå att jag har gjort nå. Ska även köra ett till pass senare idag och se om jag då lyckas få med mig Emma på den svängen. På tal om Emma så ska jag dit nu och hälsa på, så lämnar stan och åker dit istället. 
 

stunden allt försvann och de vart tomt

Ligger fortfrande i sängen, orkar inte stiga upp än, funderar just nu vad jag ska ha på mig och när jag ska träna idag. Idag har lovet börjat för alla. Men jag tycker mest bara de är jobbigt, nu har jag varit ledig för länge och vill ha något att göra igen, veckorna blir så sega annars tycker  jag. Så för min del blir det som att de är ännu en vecka sysslolös, en vecka till att fördriva. Sen blir det en dag i skolan, sen är det samma väntan igen, samma långa väntan. Vilket betyder att jag har en dag (en timme och knappt de) skola vecka 11 på måndagen, sen en dag skola vecka 12, eller ja en timme typ. Sen är de sista spörten och tillfixet på projektarbetet och sen är de klart och då är jag rent sysslolös igen. Så för de mesta kommer jag gå sysslolös fram till efter påsklovet. Något jag verkligen håller tummarna för är att de går fort att ändra min aktivitetsersättning så att jag kan få börja med praktik på halvtid. Sen ser jag verkligen enormt mycket fram emot att flytta, jag hoppas för allt i världen att de blir före den 15 mars. för då får jag också något att göra på dagarna och de blir skönt. Så något jag kan säga av de här, efter ett tag blir de långtråkigt att bara gå hemma, man har ingen att vara med för antignen jobbar de eller så går de i skola. Men nu är de lov för de andra och då kommer jag ha mer att göra. 
 

In the open air

Är nu tillbaka i långnäs, ligger nu i sängen och gör väl inget speciellt. Kollar igenom bilder som jag och Melinda tagit när vi varit ute och fotat idag, blåsigt, kallt men helt klart värt de. Imorgon åker även min älskade prick södra Sverige, Tre hela månader ska jag klara mig utan henne, hur ska de gå? Jag önskar verkligen all lycka till henne. Har även hunnit med att vara och hälsa på Åsa idag med. Vart bjuden på middag och god milkshake till efterrätt. Satt där och surrade en stund innan jag plockade upp Melinda igen. Innan jag avslutar tänkte jag dela med mig av lite bilder från dagen. 











RSS 2.0