När inge såg

Go kväll, 
Ligger i sängen och ser Buffy. Hemtjänsten har varit och innan de var jag hos sofia och såg på Buffy. Nu är jag inne på säsong 7, absolut sista säsongen *snyft*. Vill inte att de ska ta slut. Annars har jag inte gjort så mycket. Bara tagit de lugnt och tvättat, absolut de roligaste så finns, eller så inte. Nu väntar jag bara på att Melinda ska ringa, sen blir de nog Att ta en tidigt kväll och sova, för är rätt så trött. 

Avslutar med ett kortare inlägg. 

När?

Hejsan, 
Ser just nu på en film, efter att både varit på samtal på sjukhuset och sen möte på Strömnässkolan. Båda gick bra och på månad börjar jag med praktiken. De känns både nervöst och bra. Antar att de är så de ska kännas också. Men de ska bli skönt att få börja med något, så nästa vecka börjar jag, måndag två timmar samt onsdag och torsdag två timmar. Så de börjar smått, vilket känns skönt. Resten av dagen hade jag mest tänkt ta de lugnt och hålla mig inne. Då jag faktiskt varit och handlat idag och gott hem med en tung matkasse. 



Att få en panikångestattack

Vad är panikångest? 
UMOS hemsida står de såhär:
 De starka känslorna av rädsla och panik kommer plötsligt och i tillfälliga attacker. Man får hög puls, hjärtat börjar slå snabbt och hårt och man kan känna sig yr. Det kan kännas som att man håller på att bli galen, eller ska svimma eller dö, men det gör man inte.Panikångest kan hålla på i några minuter upp till flera timmar. Det kan kännas som att ångesten blir starkare och starkare, men det är bra att veta att den alltid går över. Det är vanligt att panikångest kommer när man är med om något stressigt eller jobbigt, eller när man slappnar av efter en sån period. Det kan vara att det är mycket att göra i skolan eller på jobbet, problem med kompisar, familjen eller något annat.Oftast kommer panikångest utan att man är beredd och utan att man vet varför. Därför förstår man ofta inte vad det är, och det kan vara mycket obehagligt.
 
Jag skulle säga att de är bland de värsta att uppleva.. 
De är något jag inte ens önskar mitt värsta finende ska få uppleva. 
För mig är de som att jag försvinner bort, jag blir helt frånvarande och vet varken ut eller in. Jag blir helt avtrubbad och okontaktbar. De är så himla obehagligt och jag kan knappt andas. Jag bara skakar i hela kroppen och vill bara slita mig ut ur min egna kropp. Jag minns när jag fick min första panikångest attack, jag var så rädd för jag visste inte vad de var, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag var så rädd. Jag visste inte vad som hände med mig, för de var något som då inte hade hänt förr. Jag minns verkligen paniken jag fick när jag inte kunde andas och jag tappade bort tid och rum. Såhär med tiden har jag lärt mig att hantera de bättre, jag blir inte lika rädd när jag får en panikångest attack. Jag har fått färdigheter, jag lyckas från att skada mig och jag lyckas andas så jag blir lugnare. Men de gånger jag tappar närvaron är de värre. Men de går bättre på de hållet också och jag har oftast lyckas hålla mig närvarande och så. Vet inte riktigt hur jag ska förklara på bästa sätt. Sen kan de som sagt se ut olika från person till person, men de är så de blir för mig i alla fall. Men som sagt de är något jag inte ens önskar mitt värsta finende ska få, så hemskt är de. 
  

En vanlig kväll

Go kväll, 
Ligger halvt i soffan och halvsover känns de som, är trött och känner nästan att jag skulle kunna somna nu. Men jag ska kriga mig och hålla mig vaken, de har varit som en seg dag och jag skulle bara vila och så somnade jag och sov nån timme. Sen mot kvällen har jag varit med Emma och hennes sambo, vilket var riktigt trevligt de! De är väl ungefär de jag gjort. Nu ser jag på film och lyssnar när de knakar i fönstrena av vinden. 



Utan väder och vind

Godmorgon, 
Ligger halvt i soffan och bara tar de lugnt med en kopp varmt te. De ser ut och vara väldigt kallt ute, så känner väl inte direkt för att ta mig ut.. Idag blir de nog mest att hålla dig inne och bara ta det lugnt. Om de blir bättre väder kanske jag tar mig ut eller nå. Igår tog jag och Tahmina cykeln till backcity och hon köpte en konken ryggsäck, nostalgi på hög nivå, minns när jag köpte min för dryga 5 år sedan. Och den håller än. Sen gjorde vi väl inte så mycket mer, pratade och såg på film. En rätt så mysig kväll ändå. 



Ätstörningbehandling del 3

Idag pratade vi om vad som händer i kroppen vid svält, fasta, hetsätning och kräkning. 
Hur kroppen tar bränsla från andra delar av kroppen när den är instäld på svält, hur kroppen fylls av vätska när man kräks och att man då oftast går upp i vikt direkt efter att man kräks. Hur hetsätning påverkar kroppen negativt och hur viktigt de egentligen är med 3 mål om dagen. 
De var tufft, att få lyssna hur illa kroppen verkligen skadats av allt. Hur illa allt tar på just min kropp. Hur kroppens olika system äter på annat istället, hur musklerna bryts ner. Hur brister av miraler och vitaminer påverkar kroppen. Varför jag är trött oavsett hur lite eller mycket jag sover, hur de påverkar min konsetration osv. Faktorer som också påverkar mitt mående. De var verkligen jobbigt att höra på, för nog visste jag att min kropp tog skada på de jag utsatt den för, men inte så. Jag vet inte hur mer jag ska beskriva allt. Men idag har jag fått veta mina prister. Jag fick en tabell där jag skulle peka ut de symtom jag kände och då kunde man se vad min kropp hade brist på, hur mycket de egentligen var. Hur mitt ofta blödande av näsblod och lättande av att få blåmärken var prist på mineraler och vitaminer, något jag verkligen inte visste. De var nog bra att få se, för de fick mig verkligen till en tankeställare. 
Jag vill så gärna bli bättre, jag försöker. Vi har som mål att jag ska få i mig tre mål om dagen denna vecka, jag får väl se hur de går, jag ska verkligen försöka, de kommer vara så himla svårt, de känns nästan omöjligt, men jag ska försöka,de är även min läxa till nästa vecka. Något som hjälper mig när jag ska äta är faktiskt kjedetäcket. Jag sätter de över axlarna och får som en tyngd runt omkring mig, de gör mig lugnare och jag får lättare i mig mat, de kanske inte är så mycket, men jag får i alla fall i mig mat. Även de var ett tips från min behandlare som jag då testade och de funkar. 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och stoppa datorn på laddning innan den dör och boendestödet kommer.
 

If I could explain

Godmorgon, 
Sitter uppe med Tahmina och studerar när hon sminkar sig inför skolan. Frågan är bara vad jag gör vaken denna tid?!?! Eller ja jag steg upp vid halv 7 frågar är bara why? Får lägga mig sen när hon åkt eller dricka en massa kaffe istället. Hade en mysig pratkväll med henne igår, sen när vi slutade somnade jag fort. Dock ska jag ändå snart hoppa in i duschen för att göra mig klar för mitt möte idags som jag har för min ätströning. Vad mer än de? Jo boendestödet kommer och sen blir de att fara iväg med Tahmina till backcity och kika på en väska åt henne, mer än så har jag inte planer för denna dag. 
 

Vägen mot vinden

Go kväll, 
Sitter i soffan med Tahmina och pratar om lite allt möjligt. Har haft de fullt upp idag, varit hos Åsa under dagen, sen drog jag mig mot simhallen för att aggera tränare. De är väl ungefär de som hänt mig idag. De var som roligt, de var så många som var på träningen idag, tror jag räknade att vi var över tio pers idag, vilket var riktigt roligt. Ska fixa och trixa med lite här hemma nu. Sen vet jag inte vad som händer. Blir väl att slå på någon film eller något likande i den stilen, jag kan i alla fall säga att sammansatt har de varit en bra dag. De är som jag och Åsa sa, de är en uppförsbacka nu, men tillslut kommer den också gå nerför. Och de är väl så skulle jag nog säga. 
 

Stunden, den stunden ingen såg

Godmorgon, 
Ligger kvar i sängen och lyssnar på musik, orkar inte stiga upp, men ska snart ta mig upp. Igår var en hemma dag, gjorde inge speciellt, var ute och gick, såg på Harry Potter och bara tog de lugnt. Idag blir de att åka till munksund och hålla i simträning och sen kommer Tahmina till mig och vi ska ha de mys. Mer än så har jag inte planerat. Lyckan när solen lyser ännu idag och de blir en såndär mysig höstdag med sol. 
Försökte mig på igår och göra nå roligare och vart faktiskt nöjd trots allt. 

Allt annat än lycka

Ångest, oro, panikångest, död, överlevnad, frisk, fri, rädsla.
Bipolär, borderline, Anotrexi, Bullimi, ätstörning UNS, otroxi, PTSD osv. 
Psykisk ohälsa. 
Sitter och lyssnar på tilias podcast, de handlar om psykisk ohälsa, om att bli frisk och fri. 
De är föresten också en podcast som jag kan rekomendera. Vad är tilia? 
De är en sida om pyskisk ohälsa, de finns allt möjligt där, man kan få en metor, någon att prata med dom, stödja dom med ett armband, de berättar, föreläser om just psykisk ohälsa i alla dess form. Jag har själv ingen mentor där, men jag brukar gå in och läsa de som skrivs där. De är intrestant och kan också vara peppande. 
Jag läser, jag försöker förstå, jag försöker se vägar ut ur allt. Jag kämpar med mitt. Jag läser om andra och genom de får jag också energi och insperation till att fortsätta med min kamp mot att faktiskt bli frisk och fri. Sen får de mig också att se att jag inte är ensam. Jag önskar verkligen inget annat än de, att bli frisk. Jag vill inte må såhär, jag vill inte ha ångest, jag vill inte få panikångestattacker, jag vill slippa kämpa för att överleva. Jag vill kunna orka med en vanlig vardag med ett jobb. Jag har inte valt att bli sjuk. Men jag vill inte heller stanna i de sjuka. De går nog inte riktigt att förstå hur mycket jag skulle byta ut mot att slippa allt jag känner. All ångest och all smärta som sjukdomarna ger mig. Jag vill inte att man bara ska se de sjuka, för jag har ju faktiskt friska delar i mig också. Man får inte glömma bort dom heller, för dom är minst lika viktiga skulle jag personligen säga. För i de sjuka finns det alltid något som är friskt. De är viktigt att komma ihåg. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, men jag hoppas att ni förstår. För visst är jag glad, men de kommer stunder jag är så långt ifrån glad som möjligt. Att våga vara i botten, att våga känna de man känner, de är svårt, de är oerhört svårt, men minst lika viktigt. De kan till och med vara riktgit skrämmande. 
Jag kan se mina små framsteg, andra ser framsteg i mig som inte jag ser. De är så olika, men i slutändan är de det jag ser som spelar roll. Jag känner mig stabilare, men de är fortfarande så enormt mycket jag har kvar att jobba med. För nu kämpar jag med att överleva varje dag, mitt mål är att börja kämpa för att verkligen leva och inte bara överleva. Detta inlägg vart ganska rörigt känns de som. Men mina tankar är också ganska rörliga just nu. Men jag hoppas ni hängde med. 
LYSSNA, LÄS OCH LÄR.
 

Ångestpodden

Tänkte berätta om en sak, jag lyssnar en del på podcast, och en kanal som jag har fastnat för är ångestpodden. Där  pratar de om psykisk ohälsa i alla dess former, intervjuar personer som lidit eller lider av en psykisk ohälsa, samt pratar om psykisk ohälsa över lag. De har bland annat pratat om hur de är som anhörig, hur de är att ha panikångest, om självskadebeteende beteende. Ja you name it. När tårarna rinner, när ångesten är så hög, för att leda saker och ting på andra tankar kan jag sätts på en av deras podcasts och bara lyssna. De får mig att inte känna mig så ensam i de mörkaste stunderna. Jag påminns om att man aldrig är ensam. De är så skönt, bara stänga av allt och lyssna på deras ord. För mig kan de hjälpa ibland, de kan bara vara så skönt, rensa tankarna och ta en promenad med dom pratandes i öronen. De gör jag faktiskt rätt så ofta. Vissa av deras podcasts har jag hört flera gånger just för att de är inpsererande och bra. Så om ni får tid någon gång, lyssna. 



Vilken dag som helst

Hejsan, 
Ligger i soffan och ser på femte Harry Potter filmen. Känner mig seg i kroppen, men tänkte sen ta mig ut på en promenad när solen trots allt lyser. Igår hade jag en trevlig kväll men Sofia och såg på Buffy och pratade om lite allt möjligt. Mycket mer än så gjorde jag väl inte igår. Var och träffade en kompis på stan och de var mycket trevligt. 



walk through the fire

Vad gör man när alla antedag är tunga?
Vad gör man när allt går snett? 
Vad gör man när de går bakåt istället för framåt?
De är okej att de går bakåt, de måste de få göra innan de går framåt. Jag vandrar två steg fram och ett bakåt. De är så de får vara, men ibland önska man verkligen att de kunde gå lättare än vad de verkligen gick. Men vad är en kamp utan motgångar. Jag räknar dagar, jag räknar timmar, jag räknar minuter, jag räknar sekunder. De går, för tiden går, jag står still men tiden går fortfarande. Jag vet inte hur jag ska förklara allt, de är svårt men jag försöker. Jag försöker ta ett steg i taget, de går, de går sakta, men de går. Och de är väl ändå de viktigaste trots allt?
Ibland vet man bara inte riktgit vad man ska göra. De kan vara svårt. Men de går. Dagarna går. Men ibland önska man bara att man var fri från allt, att man var fri från detta helvete. För de är så de känns i stunderna när de är som jobbigast. Men bara för att allt känns som ett enda stort helvete ger jag inte upp. För än idag kämpar jag. Jag kämpar emot min tankar, min ångest. Allt som förhindrar min vardag. Men de går frammåt de måste jag säga, just nu går de ändå framåt, sakta men de går åt rätt håll. Som sakt jag faller tillbaka, men de går ändå framåt. 
 

En annan väg att gå

Godmorgon, 
Sitter och ser Buffy. Väntar på att distriktsköterskan ska komma och lämna mer medicin i medicinskåpet. Sen ska jag in till stan och träffa en kompis. De är väl ungefär de som händer idag. Hade en trevlig eftermiddag och kväll hos Åsa igår, vart bjuden på middag, for och simmande med minstingen, de gick riktigt bra de, sen vart de även ett kort besök på kvällen innan jag cyklade hem. Nu ska jag återgå till att dricka te och se på Buffy. 


The pain that you feel, only can heal by living

-Spike från Buffy
 
"Mat, allt kretsar kring mat, vad jag ätit, vad jag inte ska äta, vad man får äta, vad som är hälsosamt, vad som inte är de. Jag är rädd, rädd för att inte vara rädd. Rädd för att tappa kontrollen. Vilket leder till att jag då inte äter. Jag är rädd för vad som kommer hända med mig om jag äter och vad som kommer hände med mig om jag inte äter. Allt är så blandat, så förvirrande. Jag får panik och de slutar med att jag gör antingen eller. Att känna sig mätt är den läskigaste känslan av dom alla. De betyder att jag ätit för mycket. Allt är så fel, för när man är mätt då har man egentligen ätit lagom, men mina tankar säger att de är förmycket. Jag vet inte hur man ska beskriva allt, för bara för mig är allt en enda röra. Allt är kaos. Jag vill helst bara blunda och hoppas att allt går över. Att de slutar vara såhär, jag vill gå emot mina tankar, de bara förstör. Jag måste komma ihåg, de är bara tankar. Men de blir tvång, jag kan inte, men jag vill. Jag försöker, de går upp och ner, ibland går de bättre och vissa dagar går de sämre. Men jag försöker, jag försöker tänka att de bara är en tanke som spökar, inget annat. Jag känner mig bara så äcklig, min kropp känns förgiftat, jag vill bara försvinna ur den. Men åter, de är bara tankar, tankar som ger handlingar, som till och från går att motstå och intala sig själv att de bara är en tanke, inget annat. Andra ser de normalt, jag ser de förmycket, de är emot min kontroll. Jag är så rädd att tappa kontrollen över allt annat, men de är också de jag måste göra för att bli frisk och fri. Jag kämpar, jag vill. Jag försöker, de går upp och ner. Men de är väl de det ska göra innan man blir fri antar jag. De är väl så de ska vara. Men jag är rädd. " 
 
Detta skrev jag igår, de var som att orden bara kom. 
Jag måste komma ihåg, de är bara tanker, inget som behöver komma till handling. Men ibland skrämmer mina tankar mig..Men de är också då jag måste komma ihåg att de bara är tankar. 
 
 

Solens värma strålar

Hejsan, 
Hade en jätte trevlig kväll igår med Sofia. Vi pratade om allt möjligt och såg på Buffy. Glömde till och med bort tiden och hann precis hem tills dess att hemtjänsten kom, tur var de att vi bor så närs varandra. Idag blir de att ta sig till Åsa och där blir jag bjuden på middag och sen blir de att ta med minstingen för att simma, håller på att försöka lära henne att simma. De är väl de som är min plan för dagen. Tänkte väl även ta mig ut och gå när solen faktiskt skiner för en gångs skull. 



Harry Potter time

Hejsan, 
Sitter i soffan och filosoferar, fördriver tid och tänkte snart kriga mig igen ett ångestmoment och laga mig middag. Har nämligen varit och handlat lite idag, tog bussen in till stan och gick hem. Så bara där kände jag mig duktig. Så lite mortion har jag fått idag trots allt, blir då ingen träning om inte vädret ändrar sig snart. Ser förövrigt på Harry Potter och är redan på 3:e filmen, för de är verkligen inget annat väder en ett perfekt väder för filmtittande. Har även målat en del Mandalas som tankestimulerande, de är de som är så bra, för de flyttar mitt fokus från när de blir jobbigt. Nä men undra om jag nu ska återgå till filmen innan de blir dags och laga någon slags middag. 
Har till och med på mig min Harry Potter tröja dagen till ära. 

En cirkel av ro

Hejsan, 
Ser på Harry Potter, första filmen. Ska idag å handla lite. Sen mot kvällen blir de att träffa Sofia och se på Buffy. De är väl ungefär min plan för dagen. Igår, vad gjorde jag igår? De enda jag gjorde var väl att jag var på mitt behandlingssamtal. De är väl ungefär de. De känns som att jag har gjort mer än vad jag verkligen gjort, men de har jag inte. Tänkte även ta mig och träna eller nå också. Känner mig verkligen jätteseg och jättetrött, så jag måste göra nå mer. Väntar förövrigt på att min handledare ska ringa också, hoppas hon ringer, för jag vill verkligen att jag ska få komma igång snart. 



"The hardest thing in this world is to live in it. Be brave, Live"

-Buffy 
 
Vad är normalt ätande? 
Vad är inte normalt ätande? 
Vad är normalt ätande för mig?
Idag har jag ju varit på mitt andra behandligssamtal för min ätstörning och då har vi bland annat pratat om dessa frågor ovan. 
Vi har pratat om vad som är normalt ätande, vad som händer i kroppen om man äter normalt. Och vad som händer i kroppen när den är instäld på svält. Hur den lilla mäng mat jag får i mig påverkar mig, mitt mående och min kropp. Hur jag ska göra för att få i en normal mängd mat. För att ta bort min kropp från svältläge. Vad som händer i min kropp om jag skulle äta den mängd jag anser mycket, men den mängd som anses normalt. För vad är egentligen helsosamt? De som anses idag som hälsosamt, de är så ohälsosamt i längden, för de tar skada på kroppen. Hälsosamt är när man äter 6 mål om dagen, frukost, lunch och middag, två mellan mål och kvällsfika. De är de som är normalt, de är de som är hälsosamt. Att följa konstcirkeln.
För mig låter de som massor med mängder mat, för att jag har så stört seende på vad som är normalt och inte normalt. För att när man har en ätstörning (i alla fall för mig) då är de som är normalt så onormalt som möjligt. Vi pratade även om vikt, min vikt att den vikt jag vill ha är undervikt, att den vikt jag har är normalvikt. Att jobba med rädslan man har för att gå upp i vikt, att lära sig att om man äter normalt, så går man inte upp i vikt. Jag jobbar med den rädslan, min rädsla för att gå upp i vikt, min rädsla för att inte går ner i vikt. Allt är skrämmande, allt med mat är rädsla, jag kämpar varje dag emot min rädsla, varje tugga jag tar, jag krigar emot min ätströning varje dag, varje tugga jag tar. Mat skapar ångest, bara av att tänka på de skapar de ångest och en rädsla inom mig. De är den rädslan jag med hjälp av behanligen ska minska på, min rädsla för att gå upp i vikt, min rädsla för att få i mig en normal mängd näring, de är just de jag jobbar med, de är dom rädslorna jag med hjälp ska vinna över. För bara för att man är normalviktig betyder de inte att man inte kan ha en ätströning, för de flesta som ändå har en ätströning är trots allt normalviktigt kan man ha en ätstörning. De är så viktigt att veta. Jag vet inte hur jag ska förklara allt, de är så svårt, så jobbigt och jag skäms, fast att jag vet att detta inte är något att skämmas för. Ändå gör jag de. Tillbaka till de med normalt ätande, de jag tycker är normalt, de är inte normalt i andras ögon, de som är normalt, de är för mycket för mig. Men jag börjar i små ettapper. Jag vill bli fri, de är inte de, men de är en kamp, en kamp varje dag. Men den kampen är jag i just nu och jag ger inte upp, jag vet bara inte hur ett liv utan ätstörningen ser ut, de skrämmer mig, men jag ska klara de, jag ska ta mig ur de, jag får hjälp, jag har fått turen att få gå i en behandlig, jag får kunskap och med den kunskapen kommer jag tillslut att få de som är normalt, de blir även normalt för mig, men de krävs mycket från mig, men jag är villig till de. De som är normalt för mig, de är inte normalt för andra, de som är normalt för en som lever med en ätströning, de är så långt ifrån normalt för en annan. Jag är rädd, de går inte att neka, jag är rädd för att äta de som sägs vara normalt, jag är rädd för konsekvenserna av de, men jag försöker, jag krigar varje tugga jag tar emot monstret inom mig, glöm inte de. Varje tugga jag tar, går jag emot mitt monster som lever inom mig. Varje dag. 
 

Äntligen

Godmorgon, 
Kunde inte solen få komma fram nu? Vill att de ska bli fina höstdagar med sol! Inte mulet och regn i luften som de är nu. Sitter förövrigt med en kopp kaffe och försöker piggna till lite. Hade en riktigt bra dag igår, de var en mycket trevlig lunch med Elin och min gamla mentor från backa. Sen följde jag med Elin på lite ärenden och följde med henne hem och drack kaffe. Så helt klart en mycket trevlig dag. Mot kvällen gick jag över till Sofia och såg på Buffy där och pratade på, de var så himla mysigt å trevligt. Sen måste jag berätta ännu en sak. Jag har fått praktik,  så himla kul! Vart så glad när hon ringde mig och berättade att jag fått praktik där. Berättar mer om de när jag vet mer, sla nämligen träffa men handledare sen hon skulle ringa upp mig och så skulle vi träffas. Nu ska jag göra mig klar för att gå ut i regnet och gå mot sjukhuset.



Some die young...

TRIGGERIVARNING. 
 
Jag tänkte dela med mig av något känslosamt som har funnits i mina tankar länge, jag har bara inte vetat hur jag ska förklara, de jag pratar om är när man lägger sin plan för att dö. Jag minns min sista plan så himla väl, som om de var igår jag gjorde upp allt, som om de var igår den första tanken om att ta sitt liv ploppade upp. Jag har ju försökt tidigare, men dom gångerna har jag misslyckats och vaknat upp fortfarande andats. Men denna gång, de var speciell, för denna gång skulle jag lyckas och jag visste också hur, jag visste att med en stor mängd tabletter då skulle jag inte leva mer. Och jag började spara, slutade ta min medicin och började spara den instället. Jag sket i allt, orkade knappt vara med mina vänner, jag låsta in mig i min lägenhet, stänka ute allt och alla. Jag var i min egen bubbla, med ett enda mål i sikte, döden. För jag tänkte, om jag var död, då skullle jag slippa, slippa allt,slippa känna smärtan, slippa återuppleva allt, slippa känna.
De är inte svårare än så, jag orkade helt klart inte längre. Jag började skriva ett avskedsbrev på flera sidor och säga farväl till alla, jag minns hur tårarna rann när jag skrev de, hur rädd jag verkligen var. Jag skrev och förklarade allt i detalj, varför jag hade tagit bort mig, varför jag inte orkade kämpa mer. Jag hade verkligen gett min förklaring till allt. Jag hade till och med skrivit hur jag ville ha min begravning, vars och exakt hur. Jag minns hur jag planerade upp allt, när jag insåg att jag hade en så pass stor mängd tabletter så att de kunde ta livet av mig. Jag skrev en plan, jag hade en vecka på mig, en vecka på mig att ta farväl av alla. 
Jag minns hur jag skrev i min dagbok "jag är inte rädd för att dö, men smärtan innan jag är död" Och så var de verkligen. Jag minns när jag fick samtalet från psykiatrin, de ringde och sa att jag skulle komma in för ett läkarbesök för medicinsjustering. Jag gick dit, eller jag vart tvingad dit av en kompis. Jag gärt, tårarna föll, de ville lägga in mig, men jag vägrade, jag skulle ju hem och ta bort mig, jag skulle ju hem och döda all smärta jag kände. Jag minns när jag gick dit, hade så lite energi i kroppen att jag knappt kunde stå på benen. Jag var så rädd. Och som ni vet, två timmar senare vart jag inlagd på LPT. VIlket jag idag är tacksam för, men just då, då känade jag inget annat än hat, jag ville inget annat än vara död. På rak arm skulle jag säga att de är ren tur att jag faktiskt än idag fortfarande andas.
Men de kände jag inte då, då tyckte jag inte de var tur, för jag hade ju min plan, jag visste exakt vad jag skullle göra, jag hade skrivit upp allt in i minsta detalj. Jag minns hur frustrerad jag var när jag inte längre kunde genomföra min plan, hur förtvivlad jag verkligen var. När man är mitt uppe i allt, då tänker man inte på andra, man tänker inte på hur de kommer att reagera, man tänkter inte alls skulle jag nog säga. Man är så fast vid en enda sak, så man tänker inte på alla runt omkring en. De är något som är viktigt att verkligen komma ihåg. För man tänker inte klart, man är så förblinad och upptagen i annat. 
Idag är jag så otroligt tacksam att de fanns där i rätt ögonblick, att alla fattade de beslut de gjorde då. För jag har tagit upp min kamp, jag kämpar varje dag med att andas, vissa dagar går de lättare och andra tyngre, men jag lever och med allt som är runt omkring, jag tror på mig själv, jag har tagit upp två kamper, kampen mot min ätströning och kampen fri från min PTSD. För nu vill jag inget annat än att bli frisk och fri. Jag vill att ni ska förstå, men när de är som jobbigast, de som faktiskt försvinner bort från denna jord i ett självmord, de är inte själviska, de är något som är så viktigt att komma ihåg, för när de är som tyngst, då är döden en väldigt enkel utväg och de är tyvärr så många som väljer den utvägen när deras energi, deras hopp är bortblåst. Men detta är något som är så viktigt att förstå sig på och jag tror att om man förstår sig på de det är nog också då man kan hjälpa till att hindra så att fler inte tar bort sig. De krävs mer kunskap inom psykisk ohälsa för att sedan kunna förhindra att folk faktiskt tar bort sig och de är de också så otroligt viktigt att man börjar våga prata om de mer. För de är så viktigt att komma ihåg, du är ALDRIG ENSAM.

Something like that

Godmorgon, 
Käkar just lite frukost, om bara 15 minuter kommer boendestödet hit och efter de blir de lunch med Elin och min gamla mentor från backa. Så de blir roligt och trevligt. Sen mot kvällen blir de Buffy med Sofia. Hade förövrigt en väldigt trevlig kväll med henne igår. Annars blir de nog inte så mycket mer. Mest ta de lugnt, vid lunch ska även hon från fritte ringa och då får jag hålla tummarna att jag får praktisk där. Annars måste jag leta vidare. 



There was a time, the no one knows the secret

Hej på er, 
Är just hemkommen efter att ha varit på Simhallen och hålt i träning. De var ytterligare en tränare där förutom vi som annars håller i träningen, han hjälpte oss kom med tips om övningar och så vidare. De var både roligt och intresant. Man fick allt en tankeställare om teknikövningar och allt. Alltid kul att få nya tips och idréer. Mer än så har väl inte hänt egentligen. Ska om en timme promenera över till Sofia och se buffy och bara umgås med henne, de ska bli så himla roligt. Mer än så händer väl inte. Jo hemtjänsten kommer och sen ska jag se klart minionerna som jag inte hann se klart igår då jag somnade..
Håller förövrigt på att knapra på lite alla möjliga soters inlägg hit, men de kommer allt eftersom, men tiden ger allt på något sätt vika

Bortom allt

Hejsan, 
De vart en tidigt kväll för min del och dock en sen morgon, har redan hunnit med att sätta igång två tvättmaskiner och ska ska om ett tag ta mig en snabb sväng in till stan och fixa lite saker. Sen blir de att åka mot munksund och simträning. De är väl ungefär de som är planen för denna dag. Inte så mycket egentligen, en lugn och skön dag kort å gott. 
Bild på lilla Valle. 

Ett öga för allt

Go kväll, 
Har nu hunnit med å packat upp, fixat och nu är de klart. Fått in de sista på toan, fått i ordning i sovrummet och fixat lite i vardagsrummet. Och även hunnit med att se Buffy. Nu kommer snart hemtjänsten och ska ge mig min medicin och så, sen blir de nog att se någon slags film och krypa till kojs. Har haft en mycket trevlig dag med mamma, syrran och mormor på Ikea. Jag köpte lite småfix och syrran handlade massor till sitt mycket fina studentrum som hon har. Så bilen var proppfull. Fick även två blommor med mig hem som nu ska få växa till sig och bli stora och fina. De är väl ungefär de. 
Så ser de nu ut på toan. 

Mot Ikea

Godmorgon, 
Ligger kvar i sängen hos mormor å morfar. Ska snart stiga upp och dricka mitt älskade morgonkaffe. Sen blir de att göra sig klar och sen ta sig mot Ikea. De blir jag, mamma, syrran och mormor som åker. De blir roligt, jag älskar ju stt strosa omkring på Ikea så. Igår hämtade mormor och morfar mig hemma hos mig, vilket var väldigt roligt och snällt, för då slapp jag gå i regnet till bussen och jag kom hem till dom tidigare och inte klockan 10/halv 11 som jag hade gjort annars. Så nu fick även de se hur jag fått i ordning i min lägenhet. 



De går inte alltid som man tänkt sig

Hejsan,
Ser på Buffy och dricker kaffe. Idag har de regnat HEEEELAAA dagen. Så de har inte blivit så mycket gjort, döda tid med Anna på stan, handlat, sen har jag mest bara tagit det lugnt. De fanns en tanke om att jag skulle fara med minstigen hos Åsa och simma, men kände inte för att cyckla och bli mer blöt än vad jag redan var. Efter Att hemtjänsten varit kommer mormor och morfar å hämtar upp mig här hemma. Sen åker jag med och sover där eftersom de blir Ikea imorgon. 

something you don't know

Godmorgon,
Ligger fortfarande kvar i sängen och filosoferar. Idag blir de att åka buss in till stan, hoppas på att de är uppehåll, för de har nämligen tänkt regna nästan hela dagen idag. Så vi får bara hoppas på de. De blir att möta upp Anna sen, käka lunch och fördriva tid under hennes hål. Sen tänkte jag tvinga mig själv att handla lite mat. Men de är väl ungefär min plan för dagen. Nu väntar jag mest på att distriktsköterskan ska komma och låsa in me medicin i medicinskåpet. Sen blir de full rulle efter de. Nu ska jag upp och koka lite kaffe och se om jag piggnar till lite ytterligare. 
 

När allt bara hände

Hejsan, 
Funderar på vad jag ska skriva här..
De känns som att de på något vis händer en hel del nu. Sökande av praktik, boendestöd, två behandligar och hemtjänst. Bara där har jag rätt så fullt upp under dagarna. Har idag varit med Sofia, sett Buffy, hjälpt till hos Anna. Vad mer har hänt? De är väl ungefär de, eller jo Elin har varit och hämtat sina tavlor. Nu har jag ont i bihålorna och ska fördriva tid och vänta in att klockan ska bli halv 10 och jag ska ringa Melinda igen och prata med henne. Den tjejen kommer förövrigt snart upp på permision. Vilket ska bli så himla kul. Nu tänkte jag he på en film och fördriva tid med den, kryper väl ner i sängen och bara lyssnar på regnet ute medan filmen får rulla på.
 
 
 

som ingen vind

Godmorgon, 
Har just förlyttat mig från sängen till soffan för Buffy läge. Lite senare kommer Elin och hämtar tavlorna och sen kommer sofia för att se buffy med mig. Och vid fyra kommer boendestödet hit. När de har åkt cyklar jag iväg till Anna och hjälper henne med att packa till hennes väska tills dess att hon åker till turkiet. Eftersom jag håller på att bli förkyld, då jag har ont i halsen och bihålorna så blir det inge simning med minstigen idag, då jag tänkte att de kanske blir bättre om jag vilar. Igår på kvällen var jag hos Sofia och såg Buffy och de var så trevligt och mys. De är så himla roligt att hon flyttat hit att en gammal barndomsvän som jag gått skola med sen 6 års upp tilll femman med och de är så kul att vi fått upp kontakten så bra som vi har fått. 
 

en annan värld

Att prata i telefon, att ringa okända människor, de kan jag tycka kan vara riktigt läskigt ibland, men nu har jag tagit modet till mig och ringt både till mogården, som hade fullt och nu har jag även ringt till rektorn på klubbgärdskolan och se om jag får praktikplats där, hon skulle nämligen ringa tillbaka till mig sen. Så nu håller jag mest bara tummarna att jag får igenom de och att jag får en praktikplats där på fritte. Känner mig stolt att jag lyckades ta modet till mig och ringa dit. De är första gången jag ringer om praktikplats eller något liknande. Så man får väl se och bara hålla tummarna för något gott. Får se om hon ringer imorgon, då jag inte fått något samtal idag. Annars ringer jag tillbaka dit. Har hunnit med att träna med Anna och sen hälsat på Elin, nu ska jag hoppa i duschen och sen gå över till Sofia och se på Buffy med henne och prata på om allt möjligt. 
 

När tiden är kommen

Gormorgon, 
Har varit vaken ett tag nu, Såg på Buffy, men nu de vart strömavbrott så mitt i avsnittet stängdes de bara av, men som tur är så är de inte bara här, fick veta av Anna att även skolan drabbats av de, så då känns de lite bättre. Idag blir de att träffa Elin, gymma med Anna och sen mot kvällen se Buffy med Sofia. Så en full dag, men roligt. Nu väntar jag mest på att Elin ska vakna. Igår körde jag på en målardag och har hunnit med att måla två tavlor som jag ändå vart någorlunda nöjd med. Men de var så skönt, se på buffy och måla, dricka kaffe och bara vara. Är nu kaffesugen, men kom nyss på att jag inte kan koka nå kaffe då strömmen inte kommit tillbaka än. 
 
Tavlorna jag målade igår.

If I eat anything, I'll eat everything, so I eat nothing

  • Anorexia men med mens √
  • Anorexia men normalvikt √
  • Bullemi men hetsäter inte lika ofta √
  • Normalvikt, men olämplig kompensationsbeteende √
  • Tuggar och spottar ut maten
Ätstörning UNS, syftar på en  allvarlig störning av hur man äter eller försöker kontrollera sin vikt som inte uppfyller alla formella diagnostistiska kriterier för anorexia eller bullimia. Alltså som jag bockat av ovan. Denna ströning kam också kallas för den "atypisk ätstörning" Kvinnor som är normalvikt eller underviktig men inte förlorat sin mens, eller hetsäter inte nog stora mängder mat eller kräks inte nog ofta. Som ni ser har jag bockat av de jag har som gör att jag varken har anorexia eller bullemi. En ätstörning kan vara osynlig, de är min. Uttåt syns den inte, men den lever inom mig som ett monster som aldrig vill försvinna. Varje tugga mat jag tar skriker monstret nej. För att jag ska klara av att äta när jag är själv, så har jag Buffy och kedjetäcket till hjälp och de hjälper. Jag för att lindra ångesten som kommer ligger jag under kedjetäcket och bara andas. De går och hittills har jag lyckats hålla mig borta från badrummet och de är jag så himla stolt över. Jag är stolt över mig själv, och de är okej, för de får jag vara. 
Tycker texten var bra, så sann. Jag vart fast i den när jag läste den och var tvungen att spara ner den. Och vill dela den mer er. Jag tittar och läser den om och om igen när de blir jobbigt, för att påminna mig. 

När saker och ting faller på plats

Hej på er, 
Har tagit en liten paus från allt målande. Har idag haft möte med försäkringskassan och psykiatrin. De gick bra de. Nu har jag fått lite mer information om vad som gäller inom aktivitetsersättningen och ska nu ringa upp till Mogården och se om de finns möjlighet att jag är där. Så får höra vad som säger om de finns något möjlighet att jag kan få vara där. Mogården är förövrigt ett åldersomshem, så de blir kul. Hoppas bara jag får vara där. För annars vet jag inte vars jag ska söka. De var väl ungefär de. Nu ska jag återgå till att måla och se på Buffy. 
 

Ätstörningsbehandligen del 1

Har just kommit hem efter första behanligsmötet. De gick bra, kändes jobbigt, men de gick ändå bra. Idag pratade vi om tallriksmodellen och vad man bör äta varje dag, vad som är normalt och inte normalt. Har fått en ny matdagbok för denna vecka och har fått se på en som kallas normalt ätande. De kändes mycket, väldigt mycket. Men eftersom kanske de går, nu är målet bara att jag ska behålla den mat jag får i mig och inte kräkas upp de. Fick en text som är mycket tänkvärd.
"Även om du bara skulle ligga utsträckt i en hänhmatta en hel dag så får kroppen jobba. Varje dygn slår nämligen ditt hjärta över 1 300 000 slag, du drar efter andan 23 000 gånger, du andas in ca 12 000 liter luft, ditt blod färdas mer än 5 varv runt jorden och du motionerar flera miljader hjärnceller. Tänk då hur mycket energi du behöver om du dessutom ska orka träna och röra på dig..."
En klok och verkligen tänkvärd text. Har aldrig tänkt på de så. Så mitt mål är nu att klara av att äta så normalt som möjligt, men framför allt att inte kräkas upp de jag fått i mig. De kommer bli tufft dehär, de kommer bli en kamp, de kommer inte vara enkelt, men de måste gå, på ett eller annat sätt. Nu börjar den kamp jag trodde var omöjlig, jag trodde aldrig jag skulle få hjälp med mitt ätande, men nu får jag de och jag ska göra mitt bästa för att tillslut bli fri. De kommer vara tufft, men jag har ändå börjat få hjälp i ett någorlunda tidigt skede. De har varit ett problem i lite mer än ett år nu, men de känns skönt att de har tagit mig på allvar tillslut och gjort så jag börjat få hjälp med min ätströning som jag utvecklat och blivit värre allt eftersom. Nu är målet bara att bli fri och om jag vill och de vill jag, då kommer de nog också att gå. För jag vill verkligen bli frisk och fri. 
Idag gick vi som sagt igenom tallriksmodellen och vad som är normalt att äta samt lite om förbränning. Under själva behanligen kommer vi gå igenom detta: 
  • Vad innebär det att ha en ätströning
  • När är man fri från sin ätströning
  • Om förbränning 
  • Vad händer i kroppen vid svält och hetsätning
  • Om hunger
  • Matdagbok
  • Måltidsförslag
  • Ångest och ångesthantering

När vinden blåste rätt

Godmorgon, 
Har sovit en helt okej natt, nu sitter jag och fördriver tid innan jag ska iväg på första behandlingsmöte. Nå mer än så händer nog inte idag. Hade de jättetrevligt med Sofia igår, vi pratade om allt möjligt och såg på Buffy tills dess att hemtjänsten kom. Hur mysigt som helst. Var så himla kul att se del tjejen igen. Nu tänkte jag göra mig klar de sista innan jag promenerar iväg. 



En bra dag

Hejsan, 
Sitter i soffan och ska se på något film. Om ett tag kommer Sofia hit och vi ska se Buffy!! Som jag längtar. Har för en litet tag sen kommit hem från simträningen, som gick riktigt bra idag. Träningen med Anna på morgonen gick bra, är bara lite slut såhär i efterhand. Efter att jag kom hem från träningen så duschade jag och hoppade på cykeln igen och for till Åsa. Var där innan jag for till badhuset och socialiserade. Nu ska jag bara ta de lugnt innan Sofia kommer och dricka mitt efterlängtade kaffe. 
 

Utan er, hade denna kamp varit omöjlig

Godmorgon,
Sitter i soffan, ska försöka tvinga i mig lite frukost då jag ska med Anna och träna, sen blir det att aggera simtränare i munksunds badhus. De är väl min plan för denna dag. 
Jag ver en sak, att jag sitter här nu och fortfarande andas. De är tack vare min närmaste vänner, utan dom hade jag aldrig klarat av detta. Då hade jag nog inte suttit här och skrivit detta inlägg. Fick nämligen en kommentar igår om mina närmaste vänner och de är inte dom jag menar i det jag skrev igår.  För mina närmaste vänner, de har alltid funnits där och ni vet också vilka ni är. Jag hoppas ni förstår. De är som jag faktiskt skrev där: "Jag minns när jag berättade att jag mådde dåligt, de kunde inte hantera de och drog sig undan från mig, De närmaste vännerna har alltid funnits där, utan dom hade jag inte suttit här och skrivit detta inlägg." För de är verkligen så, utan er hade jag inte suttit här, utan mina familjer och mina vänner hade jag verkligen inte suttit här och skrivit dessa inlägg. Jag vet inte vad jag hade gjort utan er, för denna kamp hade verkligen varit omöjlig utan er, de ska ni veta. Jag älskar mina vänner å mina familjer, ni betyder allt för mig. Jag hade aldrig klarat av denna kamp utan er och de ska ni också veta, men jag tror också ni vet de redan.

Where there's a will there's a way

Något jag har tänkt på ett tag nu, är folks fördommar mot psyksik ohälsa. När man berättar att man har en psykisk ohälsa så backar folk och blir rädda. De är som jag skrev "När jag såg dig gå, de visste jag att de inte var för mig utan min sjukdom. Den skrämde dig." Folk blir så rädda när man säger att man lider av en psyisk ohälsa, de backar och går därifrån. Jag tycker de är så tråkigt, att folk ska vara så rädda bara för att de är osynligt och inte något man kan ta på. Tycker verkligen de är tråkigt. Jag minns när jag berättade att jag mådde dåligt, de kunde inte hantera de och drog sig undan från mig, De närmaste vännerna har alltid funnits där, utan dom hade jag inte suttit här och skrivit detta inlägg. De är så himla tråkigt med fördommar, men de finns där. vissa kunde inteviktigaste för en person som lider av någon form av psykisk ohälsa är att den aldrig är ensam, de är något jag får påminna mig själv om oftare och oftare. För ibland kan man känna sig så ensam.
Ibland när tårarna rinner och man vet varken ut eller in. När ångesten är så hög och man inte vet vars man ska ta vägen eller när minnesbilderna är så starka att man bara hoppas på döden för att slippa smärtan. De är då man aldrig får glömma att man inte är ensam. Men de är också då man känner sig som mest ensam. Och de är de som är så vitkigt att man inte backar bara för att nån säger att man lider av en psykisk ohälsa. Bara för att de är osynligt och ingen ser så är de inte farligt och det är de som är så vitkigt att komma ihåg. De är så få som pratar om de och jag tror också det är de som gör att de är så skrämmande.
Jag har tagit upp min kamp, jag är inte farlig, jag är jag bara med en osynlig sjukdom som jag själv kämpar emot, jag vill vinna, jag vill inte att folk ska se mig som den sjuka flickan, jag vill inte att folk glömmer bort de som faktiskt är frisk i mig, för de finns faktiskt friska delar i mig trots att jag är sjuk och de är dom man inte får glömma bort, de gäller även mig själv. Bara för att jag har lite förhinder, får aktivitetsersättning och inte jobbar som alla andra, jag behöver den tryggheten, jag behöver en stabil ekonomi för att kunna jobba med mig själv. Jag lever inte ett normalt liv, jag har förhinder, men jag lever fortfarande, jag andas.
Jag vill ta upp och börja plugga, jag vill kunna ha ett normalt jobb, men de går inte just nu, för nu måste jag ta upp kampen inom mig, för att senare kunna göra de jag vill. Jag jobbar både min med ätströning och PTSD, räcker inte de? För mig räcker de, just nu är de alldeles nog och en liten aktivitet på med inga krav, de räcker för att fylla min vardag just nu. Jag vill inte ta ut på alla mina krafter utan också ha några kvar så jag orkar andas, så jag orkar leva. Men jag är en helt vanlig person, som lever med en osynlig sjukdom, jag är inte farlig, jag är jag. Man behöver inte vara rädd för någon bara för att de säger att de lider av en psykisk ohälsa, glöm inte de, för de är människor precis som du. 
 
 

En annan dag

Godmorgon, 
Hade en bra dag igår, var och tränade med Anna, och då hoppade min axel ur led, men de är okej, har bara lite on idag, men faktiskt inge träningsvärk. Var även ute och gick en härlig promenad på 5 km, de var faktiskt riktigt skönt. Idag blir de att träffa syrran och Helena på stan för att vandra omkring. De är ungefär min plan för dagen, tänkte snart hoppa in i duschen och börja göra mig klar för att sedan cykla in mot stan. 
Ser ni tecknet jag har målat dit? De är ett stöd för att visa dom som lider av en psykisk ohälsa. Tycker bara de är så himla fint, och de är något jag vill tatuera in, sen när jag har pengar att göra de med. 

Att flytta fokus

 
Mycket handlar om att flytta fokus, flytta fokus från de jobbiga och kunna se annat. Mandalas som jag har målat, de är ett sett att flytta fokus. Detta var något som jag målade väldigt mycket under alla mina inläggningar. De fick mig att flytta fokus och glömma de jobbiga inom en för ett tag och de hjälpte. De är även något jag tagit efter hemma. De kan vara väldigt svårt att kunna flytta fokus när de är som jobbigast, när impulserna säger något annat. Men att bara göra något, måla, prata med nån, gå en promenad, vad som helst för att flytta fokus från de jobbiga. De viktigaste är att ni kommer på erat sätt att flytta fokus från de jobbiga. Mitt är som sagt, pyssel, skriva och måla allt från tavlor till mandalas. Mandalas är bra både för att öka sin konsteration och de skapar ro i kroppen, för barn så som för vuxna. 
 

Vindens motvind

Godmorgon, 
Ser på Buffy och väntar på att min distriktsköterska ska komma och låsa in mer mediciner i mitt medicinskåp. Sen vid 11 ska jag och träna med Anna och de är väl ungefär de jag har som plan för dagen. Ska väl sen försöka ta mig och handla eller nå, de får jag se. Hade en trevlig kväll igår hos Åsa, vart bjuden på mat, for och simma med minstingen och efter de fixade jag hennes hår. Nu ska jag återgå till de jag gjorde, se Buffy. 
 

Att något så litet kan ha så stor betydelse i vardagen

Vad hade jag gjort utan mina favoritserier? (bilder lånade från google)
 Buffy är min isperation. 
Greys är mitt drama. 
Harry potter är min fantasi. 
Jag vet inte vad jag hade gjort utom dom. De är min värld. Ni vet hur jag älskar Harry Potter? Jag kan sitta och ditta på dom och drömma mig bort och leva in i filmerna och böckerna. Jag vet inte hur många gånger jag har läst böckerna, jag kan läsa dom om och om igen och jag försvinner in i fantasins värld. Grey's anatomy lever jag mig in i deras drama, deras förmåga till att älska de dom gör och denna serie kan jag nästan allt utantill. Jag kan bara sitta där i min värld och leva mig in i dramat och se något ströavsnitt här och där. Leva mig in i deras sorg och smådraman som dom har. Och sist, Buffy som jag mig inpsperation att fortsätta, hon ger mig mod och kraft att fortsätta vardagen som den är. Hon ger mig insperation att fortsätta kämpa. Hennes mod överförs till mig. Jag har bara sett två säsonger av 7, men jag insperaras av henne, de gör jag verkligen. Så dessa tre, Buffy, Grey's och Harry Potter, de är mina favorieter. De gör min vardag levande. Tänk att något som en tv-serie eller film kan ha så stor i betydelse. Förtom min familj, båda mina familjer och mina vänner som gör min vardag lättare, så är dessa något som har stor betydelse. De gör min vardag verklig. När jag läser eller ser på tv:n, så känner jag mig aldrig ensam. 
 
 

Låta vinden blåsa

Godmorgon, 
Sitter nu i soffan och väntar in boendestödet som kommer klockan 10. Sen mot eftermiddagen blir de att ta mig till Åsa och sen vidare till simhallen för att lära minstingen att simma. De är ungefär de som kommer hända idag. Håller även på att få i ordning i hyllan jag köpte och sånt. Tänkte lägga upp bild, men jag väntar tills allt är klart i stället, för de är fortfarande lite detaljer som saknas och de är samma i sovrummet. Men de kommer snart upp nån bild på de. Annars har jag väl inte så mycket planer framför mig. 

Att använda kedjetäcke

Har nu haft mitt kedjetäcke i en vecka och de är nog de bästa som hänt mig. Har tills jag fått mitt kedjetäcka använt mig av bolltäcke, men de var inte riktgit min grej, men de hjäpte trots allt för jag sov bättre och ändå lugnare. Men tillbaka till kedjetäcket. Tanke med ett kedjetäcke är att de ska linda bland annat ångest och få en lugnare med tyngden som täcket har. Kedjetäcke är ett tyngdtäcke framtaget för att lindra oro, ångest och sömnlöshet. Täckets funktion är baserat på vetenskapliga studier om tyngdens lugnande inverkan. Den behagliga tyngden frisätter en rad kroppsegna hormoner som verkar ångestdämpande och lugnande för både blodtryck och puls. Effekten blir att du kan slappna av, komma ner i varv och får bättre kvalitet på din sömn. Ofta kan medicinering minskas eller t.o.m. helt uteslutas. Läs mer här.
 
För min del ska de hjälpa mot min sömlöshet, ångesten och oron som jag har innan jag ska somna. Och de gör verkligen sin verkan. Jag somnar mellan allt från fem minuter till 30 minuter när jag har lagt mig till ro med låg musik som spelas. Innan jag fick mitt tyngdtäcke så tog de allt från 4-5 timmar eller så somnade jag inte alls. så nog har de sin värkan allt. Förut kunde jag ligga och vrida å vända mig och hade svårt att slappna av på kvällen, och med hjälp av kedtjetäcket slappnar jag av dess 8 kg som de väger. Även under dagen om jag känner mig orolig så istället för att göra något impulsivt går jag och lägger mig under kedjetecket och de hjälper, jag blir lugnare och hindrar då mig från att göra något destruktivt. 
Jag har fått mitt täcke på recept och får ha de så länge som jag behöver, de kostade mig 0kr och de är så helt värt de för min del, som sagt de är typ de bästa som har hänt mig. För mig var de helt klart värt de och är så himla glad att dom förestog de nere på avdelningen när jag låg inne. Bara där hjälpte de mig med sömnen de bolltäcket jag hade där då de inte fanns något kedjetäcke att testa. Och tack vare att de kom ner då, de var också då min kontaktperson från slutenvården tog upp mitt problem med maten och de var så jag fick göra min utredning. Men tillbaka till kedjetäcket. Om ni någon gång får erbjudande att testa att bolltäcke gör de säger jag bara, man kan tänkta hur kan ett täcke med tyngd i hjälpa, de var så jag tänkte först, men jag gav de en chans och jag ångar de verkligen inte. Så får ni den chansen, säger jag bara ta den, de är helt klart värt att prova! 
Nu ska jag återgå till att se Buffy efter att jag nu hunnit städa och skrivit detta fina lilla inlägg.

När jag såg vars jag gick

Godmorgon, 
Ligger fortfarande kvar i min nya säng som jag och Anna byggt ihop igår, från halv 8 och 10 var vi klara med den. Så nu har jag premiär sovit i min nya säng. Måste säga att den är riktigt skön. De var i alla fall min kväll. Idag blir de möte med psykiatrin och boendestödet de är ungefär de som står för dagen. De kan eventuellt bli träning med Anna beror på om mitt halsont försvinner. Nu tänkte jag stiga upp och få i mig någon slags frukost i alla fall och duscha. 



Ta upp kampen mot monstret

Hejsan, 
Tänkte dela med mig av en text som jag skrev för ett litet tag sen. "Mat på både ont och gott, de är bra för kropp och själ, men för monstret inom än visar de bara hat. De är de som ingen anan kan se. Monstret ser bara jag, de lever där i skuggorna. Ett monster som äter en in ifrån och ut. För mat är de värsta som mostret vet, de som ska ge en närning och energi, de hatar monstret som mest. Att vinna mot monstret de är en kamp jag måste ta och den kampen ska jag också vinna. " 
Så skrev jag ganska precis efter att jag gått med på att göra en utredning. För att inse att något är fel, de är också början till att de ska bli rätt. Eller hur man nu ska säga de. Jag har besegrat ett ångesmoment idag, jag har handlat mat. För varje gång jag tar mig till affären så är de en kamp, samtidigt som jag vet att jag måste, för jag behöver ju mat i mig och visst jag får ju i mig lite, de får jag juh, annars hade jag inte suttit här och skrivit. Men de handlar nog mer om vad jag får i mig och att jag själv tycker att jag får i mig för mycket och spyr istället. Att laga mat, de har jag inte gjort på väldigt länge, inte hemma själv till mig själv. De är de som är så skönt, jag vill få en behandlig för jag vill inte ha de som jag har nu, mitt tankesett, mitt sett att se på mig själv. Jag är så tacksam att allt togs på allvar och att de började så snabbt med en utredning och de var en lättnad när jag fick min diagnos, för nu kan jag äntligen börja jobba med de problemt, de som jag har hållt inom mig så länge och burit som en hemlighet. Jag vet att de kommer bli tufft, för jag kommer få jobba mot mitt monstret, jag har valt att gå med på behandlig mot min ätstörning och jag vill också vinna den kampen. 
Jag skrev detta för någon dag sen "Mat = mitt värsta fiende. När jag sitter där på golvet, tårarna rinner, jag tänker en gång till och stoppar fingrarna i halsen och jag spyr igen och igen å igen. De kommer blod men jag slutar inte. Jag äter mer och spyr igen. De är min onda cirkel och jag hatar mig själv för de. Men denna cirkel ska jag nu äntligen få hjälp att ta mig ur. Jag vet att de kommer bli tufft, väldigt tufft, men med all hjäp jag får, kommer de kanske gå. De kommer ta tid och så, men så länge jag har hoppet kvar, så kan de gå. 
Tänkte mer i ett annat inlägg berätta mer om vad själva behandligen kommer innebära och vad som kommer ingå i den, när jag mer själv vet vad som kommer ingå i den. 
 

att vänta på något bra

Godmorgon, 
Sitter i soffan och ser på buffy. Har varit vaken ett tag nu, men känner mig fortfarande trött, så ska nog gå och koka mig lite kaffe eller nå för att vakna till lite. Idag blir de en dag med att tvätta och vänta på att jag får min leverans från ikea. Anna kommer hit efter skolan och ska vänta med mig på leveransen från ikea och sen hjälpa mig att bygga ihop allt. Så de blir nog en ritkigt trevlig kväll. De är väl ungeför min dag, ska även försöka tvinga mig själv till att handla, ett ångestmomet som jag måste gå igenom, men de är lättare att handla än att ställa sig vid spisen och verkligen laga mat.
saknar denna filur så otroligt mycket.

Ätstörning UNS

Nu tänkte jag berätta något jag aldrig skrivit om förut, något jag nu ska få behanling för. UNS, ätströning utan närmare specifiktion. Vilket innebär värken anorexi eller bullemi som är dom man mest känner igen. Har tagit lite fakta om de från frisk å fri : Symptomen hos en person som fått diagnosen ätstörning UNS kan likna de bulimiska eller de anorektiska, beroende på vilken sjukdomsbild ätstörningen liknar. Se symptomen för Anorexi respektive Bulimi. Ätstörning UNS är den vanligaste formen av ätstörning . Personer med denna diagnos har problem med sitt ätande och är ständigt upptagna med tankar på mat och vikt. Självbilden är starkt beroende av det egna utseendet. Minsta lilla viktökning ger ofta ångest. Denna diagnos kan precis som vid Anorexia och Bulimia Nervosa ge medicinska och psykiatriska komplikationer och medföra ett stort personligt lidande. Ätstörning UNS kan bli en inkörsport till mer svårbehandlade sjukdomar som Anorexia och Bulimia nervosa. Det är därför av yttersta vikt att tidigt söka hjälp för att vända den onda cirkeln.
 
Och just för mig, hur påverkar de mig. Utåts sett märks de nog inte, men för mig själv påverkar de hela min vardag. Jag har nämt att jag kräks tidigare. Men varför har jag aldrig nämt tidigare. Jag har aldrig nämt varför jag kräks hela tiden. De har varit för min ätströning, mitt sätt att se på mig själv som jag har gjort de, mitt hat mot mig själv. Jag gick med på att göra en utreding och som båda misstänkte hade jag en slags ätstörning. Tror de var bra att jag fick göra en, för då fick vi (jag) en mer klarhet vad jag måste jobba med. Så nu ska jag alltså börja en behandling för min ätströning på psykiatrin, vilket ändå känns blanat, jag vill bli fri från den. Jag har levt med den ett tag, den har varit som en vän, eller snarare ett fiende inom mig. Den har påverkat mig. Ett monster inom mig som säger åt mig, vad jag får äta, vad jag inte får äta, när jag har ätit för mycket.
När tårarna rinner, när man sitter där på toagolvet, tänker en gång till, bara en gång till, knogarna är röda och de kommer blod. Då är de allvar och ingen lek.
 
Jag har redan frätit bort en bit av en tand, för mig är detta ingen engångsgrej eller lek. De är allvar. Bilden över mig själv, den är så sjuk, allt hat mot mig själv är på riktigt. Jag har aldrig skrivit om detta tidigare, för jag har velat blunda för detta som ett problem, för jag vill inte har mer problem. Jag tog mod mig till och berätta och ja de gick fort och jag fick hjälp fort och fick komma för utredning. Jag tog tag i de, jag tog tag i problemet, för nu hade de blivit ett problem, något som påverkade min vardag en hel del. Jag tänkte prata mer om detta en annan dag och förklara lite mer. Även visa texter och tankar som jag skrivit om just min ätstörning och jag tänkte dela med mig av min behandlig för att bli fri från ätströningen, min egen kamp, jag valt att ta upp tillsammans med min behandlare. Så nu går jag i alla fall i behanlig för två saker, min PTSD och för min UNS. och jag kommer låta er få följa med under både behandlingarna, för mitt mål är att bli frisk och fri. 
 

Vågor å vind

Godmorgon, 
Ligger halvt o sängen och filosoferar medan jag väntar på att klockan ska ticka så jag kan gå iväg för att ha möte. De är väl ungefär de jag har planerat för dagen. Kan säga att jag har lite träningsvärk från gårdagens pass med de är bra för då vet man att de gett något. Har hunnit duscha, sminka mig och sånt sen jag steg upp halv 9. Sen ringde min samtalskontakt och nästa vecka blir de möte med försäkringskassan, vilket känns så himla bra. Då kanske saker och ring börjar tills igång. Förövrigt så känns de väldigt tomt i sovrummet då syrran å mamma plus en kompis till syrran kom och härmade min ena säng, de är tur jag får min Ikea leverans Imorgon. 



Att vinna över monstret

Go kväll,
Sitter helt slut efter att ha cyklat dryga en mil idag och gått nästan en halv plust att jag har tagit mig igen ett ångestladdanade moment, träning. Ja, jag har varit på gymmet och tränat med Anna. Jag tog mig dit med henne bakom cykeln och körde ett lättare pass, jag gjorde de och de är jag stolt över. Nu ska jag bara lyckas hålla träningen på en lättare nivå och inte bli så intensivt, jag ska vinna över spöket som kommer fram när jag tränar. De ska gå, jag vill att de ska gå, jag vill kunna träna normalt, i en lagom mängd. För jag älskar att träna, de gör jag verkligen. Jag måste bara lära mig att hålla de på en skaplig nivå. 
Slut, men nöjd tjej efter dagens tränigspass.

Vars?

Hej på er, 
Halvligger i soffan och ser på film med Anna. Vi hade de jättetrevligt igår och såg på My Sisters keeper (allt för min syster) den är så himla fin å bra film. Tårarna rann lite smått bara. 
Idag så blir de att vara med Anna, sen kommer syrran och hämtar en av sängarna då jag får min dubbelsäng på tisdag. Som jag ser fram emot de alltså. Sen blir de att hålla i simträning i munksund innan jag tar mig hem igen och underhåller mig själv. De är väl min dag i ord. 


tända ljus

Go kväll,
Sitter i vardagsrummet och myser med tända ljus. Ungefär de bästa när hösten kommer att man får tända ljus och lampor. Har även tänt ljus på toan. Så himla mys. Har idag varit hos Åsa hela dagen, umgåts med henne och ungarna där. Hjälpt till att laga en god middag och bara prata på om allt möjligt. Om dryga tio min kommer hemtjänsten och ger mig min medicin och så. Sen kommer Anna hit och vi ska ha lördagsmys framför någon film. Så de blir riktigt trevligt de må jag då säga. De är väl ungefär min plan för resten av denna dag i alla fall. 
 

Bakom de dolda som inge såg

Hejsan, 
Sitter å försöker knapa ihop något fint inlägg här. Igår hade jag de jättetrevligt med Anna, god mat och sånt. De var verkligen länge sedan jag gick ut sådär och åt en finare middag, men de var helt klart värt de. Sen cyklade vi hem och ett lite tag senare kom hemtjänsten och satt med mig och prata samt gav mig min medcin för kvällen. De vart en tidig kväll och så tog jag även sovmorgon idag, då de trots allt faktiskt är lördag. Idag vet jag inte vad som händer, förutom att Annan ska komma på kvällen. 
 

att vandra i de kreativa

Sånt här gör jag för att få mig på andra tankar, jag uttrycker mig i skrift och bild. 
Har idag både skrivit och målat för att få mig på andra tankar. Andra banor. De är också ett bra tidsfördriv. När jag sätter till den kreativa sidan, då står världen still för mig. Tid exiterar ej. Det är just de som är så himla skönt, jag faller in i en helt annan värd. Att måla och att skriva de är min egen terapi mot min psykiska ohälsa, de hjälper mig att uttrycka de jag känner, just jag. Jag är inte direkt duktig, men de behöver man inte heller vara, de viktigaste är att man hittar något som är roligt. Jag älskar att måla, de gör jag verkligen. Jag älskar att skriva. Vad mer behövs? Inget egentligen. De gäller att hitta sina egna sätt för att distrahera sig själv, något som för min del kan avldeda de destruktiva. Och de är så skönt att jag har hittat något som hjälper mig att avstå från att göra något destruktivt. När man målar måste man fokusera. De gör jag och jag får fokus på något helt annat, de hjälper. Att flytta fokus från att göra nå destruktivt till en duk och måla, eller till en penna och låta den få röra sig själv, med allt  som man har på hjärtat, för ofta för min del rör sig pennan bara mekanriskt, jag tänker och handen skriver. Jag vet inte hur många block jag skrivit ut den senaste tiden och hur många påbörjade jag har. Om jag slår ihop att skulle de nog nästan kunna bli en bok, en bok med mina tankar. En bok med de jag känner och bara jag. Mina målingar, den målingen jag gjort här ovan, gjorde jag idag, för mig står den för en hel del. Stillhet, lugn. En tanke jag hade när jag målanden den var de kommer ljus, allt mer eftersom och som så småningom bildar skuggor.

Dagen idag

Hejsan, 
Har nu gjort mig redo för att om lite mer än en timme ta mig in mot stan för middag med Anna. Hon kommer förvörigt hit innan. Har idag målat, och äntligen har mitt kjedjetäcke kommit, så i natt blir premiär för de. Så himla skönt att äntligen fått de. Vad mer har hänt? Jo fått min klocka som jag besällde för en månad sen som endast kostade 9 kr?! beställde den från wish. Så de är väl ungefär de som hänt för dagen.
Älskar verkligen detajer, de kanske märks, jag vet inte. Men klockan, jag vart kär. Detta är förvörigt såhär jag ska se ut när vi ska å äta. 

utan vingar att flyga med

God morgon,
Sitter och funderar på lite allt möjligt just nu, jag känner att mina tankar är någon helt annanstans än här just nu. Lyssnar på musik och drömmer mig bort till något jag inte vet vad. Försöker klura ut vad de blir att hitta på idag, förutom att jag ska ut och äta med Anna vid 6. De är väl de jag vet. De blir eventuellt att träffa Emma också en sväng på dagen, de får jag se. Nu på morgonen skulle distriktsköterskan i alla fall komma och lämna mer medciner i mitt medcinskåp som jag har här. Detta är väl ungefär de jag har som planer för dagen. 
 

att försöka

Hejsan, 
Just nu ser jag på lite nostalgi (Hannah Montana). Dricker en varm kopp te till de och bara är. Har haft en bra dag, först möte med boendestödet, sen har jag tagit en kaffe på stan med Elin, som har varit på rhodos och blivit brun i en hel vecka och som jag inte träffat på väldigt länge känns det som. Så de var riktigt trevligt. Sen har jag bara varit hemma och inte gjort nå speciellt. Tänkte lite senare bara sätta mig ute på balkongen med tända ljus och musik, samtidigt som jag skapar något av nått slag. Vad har jag inte kommit fram till än. Och om nån timme kommer även hemtjänsten. 

vinden svaga ljud

God morgon,
Hade råkat lämna balkongdörren öppen, så nu är de jättekallt här i vardagsrummet...De är tur man har en fillt i alla fall. Idag blir de att hitta på nåogt med Emma och träffa boendestödet. Så de blir en bra dag, tro jag hoppas bara vädret håller i sig. Känner mig fortfarande trött, men tänke försöka få i mig någon slags frukost nu.

"Belive"

Go kväll, 
Sitter i soffan och filosoferar bort bland allt och inget. Har nyss kommit hem från Anna och nu väntar jag bara på hemtjänsten, de gör jag med en kopp te och ett avsnitt av Grey´s. De börjar bli så mysiga kvällar nu, när man kan sitta ute med en härlig kopp te och tända ljus inlindad i en filt. De är en stor mysfaktor för mig. Att bara sitta och skriva, dricka te och mysa. Bara vara, vilket kan vara så otrligt skönt ibland. Att bara sitta, låta alla känslor komma fram och då menar jag även dom jobbiga. Att inte trycka bort dom hela tiden tänker jag också är bra, jobbigt, men bra. Jag står emot de destruktiva och låter tårarna att falla istället och bara de jag skrev nyss, bara de är ett framsteg för min del. 

när vinden gick emot en

Godmorgon,
Hade de jättetrevligt hos Anna igår, fick en fin kalashattt när jag kom dit, sen vart de tårta och trevligheter. Fick även träffa min lilla Alice som blivit så stor. Idag blir de morgonbesök av mamma som kommer och hälsar på mig. Så de blir trevligt. Mer planer än så har jag inte för dagen, de blir eventuellt att träffa en kompis senare idag också. De får man se. Nu blir de att göra sig klar och så innan mamma kommer vid 9. 

Den osynliga kampen

När tiden var inne, vad visste man då? Visste man nå då? De finns så otroligt många frågetecken för min del. Att varje dag kämpa för att överleva är en kamp sig olik varje dag. Att varje dag kämpa för att fortsätta andas. Kämpa emot de tankar som dyker upp i de mest kaosartade stunderna under dagen. Att räkna andetag, ett efter ett. De är inte konstigt att man är helt slut efter en dag. Och när man vunnit kampen för denna dag och slappnar av, de är då allt kommer. På kvällen, när man slappnar av, de är då allt kommer, de är då alla jobbiga tankar kommer. Under dagen är man på helspänd och på kvällen slappanar man av efter att ha klarat ytterligare en dag i kampen om att överleva, kampen mot att bli fri.
För att leva med en psykisk ohälsa är varje minut en kamp. Jag vill leva och de är därför jag har tagit upp min kamp, min egen kamp mot att överleva. Jag kämpar emot min PTSD varje dag och de är den som har spelat ut sig till en psyisk ohälsa. Jag har valt att ta den kampen. Jag har blivit räddad många gången, 3 för att vara exakt. Om inte nån hade lyssnat på mig, hade jag inte suttit här idag och skrivit detta inlägg. Jag är så tacksam för det och för att verkligen visa min tacksamhet så har jag valt att ta upp kampen, efter några självmordförsök, efter några få yttrande av ord som folk har förstått att jag menat allvar och gjort något åt de. De två senaste inläggningarna vart jag räddad i sista stund och när jag vart omedelbart om händetagen, där har vi dom 3 gångerna.
Att folk lyssnar, att vuxna människor lyssnade på mig, de är de som gjort att jag fortfarande lever. Jag har tagit upp kampen, jag kämpar för att överleva, för att leva. Jag vill vinna min kamp mot min PTSD och de kommer jag göra så länge jag fortsätter att andas. Sen på tal om något helt annat, så håller jag på med en utredning, som jag kommer ta upp mer sen, men den kampen ska jag också vinna. För jag vill bli frisk. 

ute på hal is

God morgon, 
Idag fylller Anna hela 18 år, så ett stort grattis till henne! Nu är hon också myndig. Idag blir de att handla med boendestödet och sen senare på eftermiddagen blir de att åka till Annas mamma och fira henne. Så de blir kul. Känner mig fortfarande rätt så seg i kroppen, har hunnit duscha och önskade att de skulle göra mig piggare men icke de. Tänkte ta mig ut på en promenad lite senare innan boendestödet kommer och se om de gör mig piggare eller nå. 
 

RSS 2.0