elajnsan.blogg.se

Jag är redo, redo att ta upp kampen

Publicerad 2016-08-30 20:28:00 i Allt å Inget, Psykisk ohälsa, Ätstörning,

Har haft en bra dag. Träffat en av mina kusiner som jag inte träffat på över 1 år. De var trevlig. Drack kaffe och pratade med henne om allt. Tog bussen till mormor sen. Varit där lyckades få i mig nån köttbulle. Och lite kaffe. Idag har de även ringt från dagvården och på torsdag ska vi gå igenom inför måndagen. För som de lät på henne så har jag fått plats. Har även pratat med Melinda om allt i över en timme och de kändes så bra. Har läst igenom gamla konversationer från början av mitt LPT och har inte förrän nu förstått hur illa de verkligen var. Att bli bältat, fasthållen, tvångsinjektioner, 10 pers som omringat mig, övervak och då dropp. Hur jag behövde hjälp till toan osv. Fasthållen för att bli nersövd. Ja nä fy. Förstår att jag har blivit bättre. Att framförallt de nya medicinerna har hjälpt mig. Visst har ECT:n också gjort det. Men den har också förstört en hel del för mig. Men samtidigt har jag svårt att förstå hur de kunde släppa LPT och släppa mig fri när jag inte ätit en måltid under alla 6 veckor jag varit där. Om jag inte fått mat serverad så hade jag nog varit tillbaka där på LPT...men på fredag ska jag hem och måndag börjar dagvården och de kommer bli ett helvete...en kamp, för då måste jag äta och äta normalt å behålla maten..om jag inte hade fått dagvården hade jag nog snabbt varit tillbaka på 32:an, för tror de är precis denna hjälp jag behöver. De kändes så bra att psykologen jag prata med tog mig på allvar och insåg mitt stora problem och att jag ska få ytterligare en behandlare för min PTSD. Så dagvård plus kontakt inom närpsyk. Men därifrån väntar jag än på att de ska ringa. Och om inte de på 32:an skulle ha sett mina verkliga problem och inte skickat dessa remisser så hade jag helt ärligt varit tillbaka där väldigt snart. Jag känner mig redo, jag vill bli kvitt ätstörningen, jag vill bli frisk, men jag behöver hjälp och som tur är det de jag nu äntligen ska få och jag känner mig redo att bli frisk och redo att ta emot hjälp. Fast jag vet att de kommer bli en helvetes kamp. De kommer vara tuffa timmar där borta på behandlingen. Men personal som hjälper en igenom dem.

En ny behandlingsform

Publicerad 2016-08-29 16:59:10 i Allt å Inget,

Nu har jag varit på det där mötet på ätstörningsmottagningen och träffat en psykolog som gjort en bedömning av mig och frågat ut en massa saker...Hon vill att jag ska börja inom dagvården, så hon har satt mig i kö där och om allt går vägen ska jag få börja på måndag. Att börja inom dagvården innebär de att jag ska äta frukost, lunch och mellanmål där. Och äta upp de dom ger en. De kommer vara ett helvete, men jag ska verkligen ge de ett försök. Slapp idag i alla fall ge vikt och längd, vilket kändes tur, för de hade jag inte klarat av. Och de såg hon på mig. Sen ska jag i samband med de även få en behandlare inom närpsykiatrin för att ta itu medmin nedstämdhet och trauma som hon märkte att jag hade. Så de känns bra, men de känns som att de kommer att vara många många tuffa veckor framöver och att få en PTSD behandling plus ätstörningsbehandling, ja de känns bra och precis de jag behöver. Sen sa även hon att hon var orolig över mitt dåliga minne som försvunnit av ECT:n. Att jag inte hittar med cykel till och från mitt sommarjobb och hem, jag har då cyklat alltså varje dag i flera veckor..Sen att jag inte kommer ihåg med hållplats där jag ska hoppa av bussen när jag ska hem, eller att jag inte ens kommer ihåg alla mina kompisar, vad de heter. De är jättemycket jag inte kommer ihåg och saker jag måste tänka till ordentling för att kunna ge ett svar, svar som borde komma direkt. Och så såg hon hur trött jag var. Alltså att de faktiskt inte bara är jag som är orolig över mitt minne känns bra och hon ska ta upp de och se vad man ska göra åt de. De känns så bra att någon tog mina problem på allvar, att de fortsatte med de precis som de gjorde på 32:an. Att få hjälp med allt, de känns så himla bra. Om mina inlägg är osamanhängande så har de blivit så av ECT:n, för ja mitt språk och ordsammanhållning har blivit kaos och jag måste tänka ordentligt hur jag ska bygga ihop en mening. 
 

De försök mot att sluta andas

Publicerad 2016-08-28 21:08:59 i Allt å Inget, Psykisk ohälsa, Ätstörning,

Som rubriken lyder...jag har tappat bort de. Jag vet inte längre de gånger jag försökt ta mitt liv och de gånger jag berättat och hamnat på IVA och de gånger jag inte och tappat medvetandet. De gånger jag vaknade upp efter en överdos och inte visste vad klockan var/vilken dag de var/hur länge jag varit borta. ALLT. Men rädd har jag aldrig varit. Jag har varit mer rädd för att överleva än för att dö. De gånger jag berättat då har de funnits en ånger bakom de. Jag har åkt ambulans. Av flera skäl, tablett överdos och av försök till svält. De har gått långt och jag har fått höra att med de jag utsatt mig för är det tur att jag faktiskt lever. Bara nu senaste inläggningen fanns försök till döden. Inte med tablett överdos utan då med svälten. Varför ska de vara så svårt. Mitt minne är kaos. Allt tack vare ECT:n. De har gjort att jag knappt kommer ihåg allt jag faktiskt utsatt mig och min kropp för. Jag vill inte att de ska vara såhär...men vad ska jag göra? Men utan mina vänner och utan modet att våga berätta, då hade jag lyckats och jag hade varit död. Och de skrämmer mig inte att skriva om de. För jag vill inte förtrycka sanningen när jag vet att det är de som är sant. Lögn leder ingenstans. Och jag vill ha människor till en förståelse till varför ens handlingar är som de är. Och få dom att förstå att det inte är för att få uppmärksamhet. Jag skulle då aldrig plåga mig på de sättet jag gör bara för att få uppmärksamhet, ALDRIG. Jag hoppas hon tror på mig imorgon och att jag kan börja få den hjälpen jag behöver. Alla försök till att sluta andas, de är riktiga och på allvar, de är försök som hade en tanke om att lyckas. Nu ska jag skriva ett brev och sen ska jag skicka iväg de. Sen ska jag berätta om vad som sas på mötet.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela