elajnsan.blogg.se

En stolt syster

Publicerad 2016-02-29 18:49:33 i Allt å Inget,

Pluggar, läser, pluggar, ser greys och får lite inspiration. Läser lite till och pluggar ytterligare. Så har min dag sett ut. Igår hade jag en jättebra dag, var med familjen här i Pite, vi var i Lule och såg på DM i cheerleading där Tahmina var med och tävlade med gruppen från Pite och de gick hur bra som helst för dom, de kom två i sin grupp och är då led i RM så i maj åker de för att tävla där. De går inte att beskriva hur stolt jag är! 
Hela 500 deltagare 
Tårar och glädje för alla ! De var ju dessutom deras första tävling så man får vara en stolt syster. 



once more with feeling

Publicerad 2016-02-26 20:03:19 i Allt å Inget,

Vad gör man en fredagkväll om inte pluggar och tittar på buffy. De är väl min fredag. Känns ganska lugn sådär ändå. Nu har alla andra sportlov och jag har plugg som vanligt, men för min del gör de inget för jag tycker de är roligt. Och är faktiskt snart klar med slutuppgiften och sen återstår de bara en redovisning den 9 mars. Sen är jag klar med psykologin. Och har då en paus till den 14 då jag börjar om med skolan igen. Så några dagar ledigt har jag ju trots allt. Så klagar inte alls. Har även fått vård och omsorgs 1 boken som jag ska lägga mig och läsa och blicka in i vad de egentligen handlar om. Även buffy ger mig fortsatt motivation till att plugga när de går som tyngst. Men de känns så bra och som sagt nu har jag valt stuider som täcker enda till hösten. Så nu vet ni vad jag har att göra fram tills dess. Men jag ser fram emot de och jag ser fram emot min praktik i lule på ingridshem och har turen att få bo hos mormor och morfar

kris och krisens olika faser

Publicerad 2016-02-25 20:48:00 i Allt å Inget, Psykisk ohälsa,

Just de håller jag på att skriva om i skolan och varför inte då göra ett inlägg om de, en kris som uppstod för mig den 30:e November 2012. 
Just de datumet, jag kan tiderna utan till, jag kan vad jag gjorde innan och vad som hände då. 
Jag minns hur jag hade ett möte klockan 10 den dagen, jag hade inte sovit något på hela natten, jag hade inte ätit. Inget gick. Och ändå visste jag inte vad som skulle hända. Syrran vart inringd och skulle med på de mötet, men jag sa stanna hemma och så ringer jag om du behöver komma dit. Mötet var tänkt för mig och min kurrator. När jag satt där i korridoren där kuratorena, rektorn och sjuksöterskorna satt. De var många människor som sprang i den korridoren då, rektorn gick ut, kuratorn kom ut ur just de rummet, inte hennes rum. Hon tog in mig på sitt kontor, sa att de är fler som vill prata med mig och tillsammans gick vi in i det andra rummet. Jag fick panik, jag visste vilka de var som satt där, jag hade träffat dom tidigare, på ett annat möte tidigare den våren. Jag satte mig ner, visste inte vad jag skulle säga eller nå. Men då sa det de, att de hade fått in en anmälan från skolan och tänkte göra en omedelbart omhändetagande. De sa att de måste ringa hit min syster, men de lovade att inte säga varför exat vi vart omhändetagna. Men jag fick panik, visste inte vad jag skulle göra, jag bara satt där i chock och trodde inte de var sant de dom sa, att jag skulle få komma bort, bort från helvetet. De var som att jag var i en dröm, samtidigt som jag bara ville fly, för jag ville inte att de som jag sagt skulle komma fram, de var de som var min stora rädsla. Sen 11.00 satt vi i bilen påväg mot pite, både jag och syrran. Jag grät hela resan, ringde till mina kompisar och sa att jag inte kommer till skolan, att jag är i en bil påväg till pite. Klockan tolv var vi hos Åsa. Jag hade tagit med massa böcker, satt i soffan, de från soc pratade på och förklarade allt. Jag var vad som kändes halvt delaktiv i samtalet. Sen började refelktionsfasen. Jag började refelktera på vad som verkligen hänt, kände mig ledsen och delvis arg. Inte på soc, men på mina föräldrar. Sen började bearbetningsfasen och då kom jag under fund med som verkligen hänt och jag kunde känna glädje, jag pedlande mellan pite och lule för skolan. De var tufft i skolan och jag hade så mycket annat än skolan att tänka på. För med i det här, så kom soc möten, träff med advokater, polisförhär, BUP och allt som bara kunde tänkas. Men utan denna period hade allt inte gått lika bra som de gjort, för ja man behöver få berarbete en sådan händelse om och om igen inom en. Sen kommer nyorienteringsfasen. Jag återfann mig glädje och de var nu bara en berifelse och min räddning i livet. Jag återfann min glädje med mina kompisar, jag var gladare, samtidigt som de bara blev jobbigare inom mig. Men jag började styra över mig själv för första gången. Finns inte så mycket mer att säga, jag är så himla tacksam för de som hänt. För jag hade inte varit den jag är idag om de inte vore för detta. Ja, jag har fyra inläggningar i bakom mig. Jag har självmordsförsök också bakom mig, jag har ärr som håller på att läka. Men den glada tjejen jag är idag, den har jag inte varit på länge. Väldigt länge. Och de känns mer stabilt än någonsin. Jag är gladare och jag har mitt mål som jag så väl strävar efter.  
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela