När allt gick snett och jag hamna om på dag ett

De där med att hålla sig från sjukhuset kan man väl säga går si sådär...hamnade på LPT och vart körd med polis till 32:an från jouren med ett vårdintyg i handen. Nu är jag på LPT och har vak. Har varit här sen igår natt. Men höll mig i alla fall hemma längre denna gång en sist, så de kändes ju bra. Dock är jag väldigt trött och har extremt ont i huvudet, men de var en helt annat femma. Orkar inte skriva nu mer utan nu få de vara, har i alla fall uppdaterat er på läget..


I'm not okey, and when I hurting myself it feels like everything will end, but then the pain never stops

Helt otroligt, jag kikar in här ännu en gång, men har varit på ytterligare ett möte på psyktirin, de var tufft, men de gick. Vi prata lite om läkarsamtalet som jag hade tidigare och fick då även veta att jag ska få en medicin mot en biverkning jag får av injektionen jag får (som jag dock inte vet vad den heter) Sen berättade jag att jag självskadade mig och vi gick i genom de, hur mina tankar gick då, vad som hände, hur jag mådde sen osv. Sen vart de prat om mina självmordtankar som jag fick förklara att de bara är tankar och att dom för det mesta alltid är där att jag har svårt att bli av med dem, men att jag inte har några direkta planer. Så jag fick lova henne att jag kommer på torsdag. Sen så nästa torsdag kommer hon och en från soc hem till mig och vi ska prata om vad jag behöver för hjälp i hemmet och vad för insattser som kan passa just mig, så de känns bra och de gick ju faktiskt rätt så fort innan jag fick en tid och allt, så snart har jag väl sånna insattser också, allt för att min vardag ska funka och jag ska få saker att göra på dagarna och inte bara sitta hemma. Inte för att jag tycker att jag gör de, men de tycker tydlingen hon. Tycker ändå jag är ute en del och får saker gjorde. Jag åker ju in till stan då och då, några gånger i veckan och kan sitta där i flera timmar och bara titta på folk och få vara bland andra, sen är jag faktiskt även med kompisar då och då, så lite gör jag ändå tycker jag, fast jag vet att jag sitter mycket hemma. Men nu ska jag alltså få någon som då eventuellt kommer hem till mig varje dag vid lunch och ser till att jag får i mig nå, de är det min behandlare vill i alla fall, så får väl se vad soc säger om de, sen även en kontaktperson som tar mig ut på saker och hittar på olika grejer med mig, så de låter väl bra, de som jag berätta om nu är i alla fall planen från min behandlare, sen som sagt får jag se vad soc säger om de och jag tycker ändå det låter helt okej, förutom de där med maten, men de var en helt annan femma, de känns som att de är något jag borde fixa själv, men samtidigt vet att jag inte gör, så ja, vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken helt ärligt. 
Nu sitter jag med tända ljus i hela lägenheten och klurar på vad jag ska hitta på nu. Såg förövrigt en youtuber idag, alltså en kändis, som jag inte alls visste vem de var, kände att sån bra koll hade jag, men fick i alla fall veta av marie vem de var, så nu känns de bra. Anledningen att jag visste att de var en kändis var för att det var två tjejer som gick fram och fråga om de fick ta bilder med henne så ja, de gick ganska lätt att utesluta att de var någon kändis. 
 

Ett läkarbesök som gick bra

Sitter på bibblo och väntar på nästa möte. Har nu varit hos läkaren och kan för första gången säga att de var ett bra läkarbesök. De är seriöst amazing. Jag fick berätta om mig, lite vad som gör att jag mådde dåligt, så jag berättade och sen lite om mitt självskadebeteende. Hon frågade när senaste gången var och jag övervägde om jag skulle vara ärlig eller ej och jag bestämde mig för att vara de, så sa som de var och berättade om gårdagskvällen. Måste dock berätta om den en gång till...men de är en annan femma. Sen fråga hon om jag hade nå självmordsplaner, då jag skär mig och jag sa nej, för det enda jag kan ha till och från är tankar och de är något helt annat, i alla fall för mig. Sen ska hon höja dosen på litium till en tablett till och så ska jag få ta provet om 3 veckor igen för att se koncentrationen i blodet. Hon ska även fixa med försäkringskassan och skriva ett intyg om aktivitetsersättningen samt en sjukintyg så jag kan få med mig till skolan så jag får fortsatt sjukskrivning där till sista januari och efter de om jag mår bättre så tänkte jag ta upp pluggandet för att få något att göra på dagarna, de beror helt på hur jag mår och hur min behandling går. Sen sist men inte minst ska jag även få träffa en psykolog för att göra en mer klar diagosutredning. Så nu har jag fått ställa mig i kö för att ja så fort de finns tid, kunde visserligen ta ett tag, men ändå så fort jag får plats så ska jag få komma och göra om allt för att tydligare se vad jag har för diagnoser och se vad för hjälp förutom den jag får har möjlighet att erbjudas, så nu håller jag tummarna att det inte tar allt för många veckor. För om jag ska vara helt ärlig fattar jag knappt själv vad jag har för diagnoser, för att de är så otydligt i vissa fall. Vissa är som sagt mer tydliga än andra. Så de känns bra och för första gången har jag gått ifrån ett läkarbesök med lite förhoppningar om att saker faktiskt händer. Så man får väl se. Sen ska jag även träffa henne om 6 veckor igen för en uppföljning, för att hon ville se hur allt går och de är ovanligt, de har jag aldrig varit med om förr. 
 
 

En lugn måndag

Hejsan,
Är hur trött som helst och hoppas jag kan somna i tid då jag råkat somna på dagen. Men snart får jag i alla fall gå och lägga mig i sängen. Ska väl försöka få i mig något av nå slag nu, men känner inte för att laga nå middag, så de blir väl något enkelt av nå slag, typ yoghurt. Har i alla fall haft de jättebra i Stockholm med Anna hos moster. Vi har ju gått på stan alla tre dagar och ätit god mat och bara haft det allmänt trevligt. Imorgon blir det möten hela dagen. Först läkarbesök och sen med min kontaktperson där på närpsyk. Så imorgon håller jag mig i stan hela dagen lång. Känns så onödigt att åka hem emellan. Nu ska jag fortsätta att göra ingenting innan jag bestämmer mig för att äta nå.


En dag i Stockholm

Hejsan,
Har hemkommit från kista galleria efter en dag där med shopping, sushi och en kaffe på starbucks. Sen for vi även till Östermalm och även xxl. Så en riktig shopping dag blev de. Nu väntar vi på moster innan de blir middag.
Annars har vi de riktigt bra och trevligt här nere och kallt är de inte heller vilket är skönt. Hade nog kunnat ha en tunnare jacka. Fast de blåste rätt mycket där ett tag, känns illa att jag pratar om vädret...annars har jag fyllt i skattningakalorna och försökt komma på vars jag ligger. Vilket jag måste fylla i varje dag egentligen 3 gånger om dan, men ibland blir det inte riktigt så.


En tanke

Jag har tänkt på en sak, de skulle ju sluta sälja paracetamoltabletter på affärer för att så många tar överdoser på dom och de ska bli svårare att få tag i dom. Men ändå ser man de säljas på affärer, inte i tablettform men som brus och munsönderfallande och de har väl ingen betydelse i vilken form det är för de innehåller ju fortfarande paracetamol och de är ju de som är de farliga och de människor skadas av och visst har tanken även funnits där för mig att bars köpa de, men jag har stått emot och de var ändå ett tag sen sist jag hade en sån tanke, men jag har inga tabletter hemma för att de inte ska va triggande. Men tillbaka, så tycker jag de är fel bara, de säger än sak, men ändå tillåter de det och de gör mig så arg. I början tyckte jag de var dåligt att de sluta sälja dom, men ju mer tiden gick tyckte jag de var bra, men sen insåg jag snabbt att de inte alls slutat helt med de, de har bara slutat med själva tabletterna och om de ändå inte tog bort allt, då kan de ju lika väl ha kvar dom för de gör ju ingen nytta att ha kvar dom andra, eller hur lan nu ska förklara...jag tycker dom ska ta bort alla sorters paracetamoltabletter från affären för ja de kan hindra folk från att ta en intoks, tro mig, de hjälper för de gör de besvärligare om de bara finns på apotek, för ja det gör de svårare. Och inte lika triggande.
Nu är jag i Stockholm, sitter hos moster med Anna och ser film efter att ha vandrat efter Drottninggatan och kikat runt och imorgon ska vi till mall of scandinavia.


Jag vet de kan va triggande

 Jag vet att det jag skriver ibland kan vara triggande och så för andra med självskadebeteeende, men de är inte för att trigga någon som jag skriver de utan för att visa att det ja hur ska man beskriva de okej? att man inte ska behöva dölja sina ärr och skämmas för det och för att man ska förstå att de är ett problem som måste jobbas mer med och få de accepterat. Jag har börjat smått acceptera mina ärr, de gjorde jag när jag jobbade i sommaras och fick ha arbetskläder som bestod av en T-shirt, då lärde jag mig att acceptera dom, jag fick någon fråga, men för det mesta brydde sig mina kollegor inte om de vilket var så skönt och de gjorde det lättare att kunna visa dom. För bara för att man självskadar ska man inte behöva gå med långarmade tröjor året runt tycker jag och sen att jag skriver om de gör det lättare för mig. Men jag vet samtidigt att de kan vara triggande och läsa för andra som har samma beteende. För mig är det inte triggande och läsa om andra, för mig ger de bara en förståelse att andra har de som mig och också kämpar med ett självskadebeteende. Sen tycker jag väl inte att min arm är direkt fin, men vad ska jag göra? Jag kan ju inte direkt trolla bort dom, utan dom kommer ju finnas där resten av mitt liv, det enda som kommer hända är att dom kommer att blekna med åren. Men så länge som jag håller på som jag gör och inte får ett stopp på de, men jag försöker och jag kan skriva varningar när jag skriver sånna inlägg. Jag vet inte, men de gör de lättare för mig att acceptera att de hänt om jag får skriva av mig om de. Men eftersom jag försöker att sluta och kämpar med att hitta andra sett så hoppas jag att de blir lättre och jag pratar och går igenom de på mina samtal med vilket är jättejobbigt, men på något sett ger allting mig en bild om vad som gick snett just den gången och så försöker jag att inte göra om samma sak. Sen även för att minska tabun över de och visa att de kan vara okej att prata om de, för i alla fall för mig blir det lättare när jag har pratat om de. 
 

en dag utan självskador är bättre än ingen dag utan självskador

Har nu varit på mitt andra möte för denna vecka, de har gott bra, men varit tufft som alltid. Vi pratade om min lista och sen gjorde vi även en kjedja för hur dagen varit då jag skadat mig. Jag fick beskriva den och gå igenom den på nytt, de var inte lätt, men de fick mig att förstå vad som gick fel både på måndag kväll och tisdag morgon. Sen har jag fått i hemläxa att skriva på mitt aktivitetshema, men har inga idéer om vad jag ska göra, så ja, där står de också still, samt min andra lista om att inte skada sig. Vilket nu då inte har funkat så bra. Nu är jag hos mormor och morfar och antingen sover jag här eller så åker jag hem ikväll, de beror lite på, för mormor ska ändå med mig och hämta medicin imorgon eftersom hon ska ha hand om den tills dess att vi åker då anna ska ta hand om den. Så de blir nog bra ändå.
"I will keep fighting and stay with no more indjuries for so long as I can. I gonna try harder and do everythingI can to stop myself for hurting me. hopefully more than just a few days. Wish me luck."
 

5 stygn

Ja, de vart fem stygn hos läkaren idag, fick min medicin, först kolla sjuksköterskorna på de, plåstra om de och sa att de nog behövdes sys och sen vänta jag 45 min innan fick träffa läkaren, hon han bara ta bort plåstret så sa hon att de behövdes sys och ja, vad gör man då än och hoppas på att de inte gör något drastiskt sen. Så fem stygn vart det och sen fråga hon bara om jag hade nå självmordsplaner och jag sa då nej, eftersom jag faktiskt inte har några planer och då fick jag gå och jag kunde andas ut, jag slapp åka till 32:an. Nu är jag i alla fall inne i stan, har fyllt i stattningskalorna för morgonen, sitter på bibblo och andas ut och bara tänker mig bort just nu, lyssnar på musik och försöker andas ut ångesten som kryper över en, vilket går helt okej och att skriva av sig gör de lättare måste jag säga. Nu ska jag verkligen försöka göra allt för att hålla mig borta från att självskada, jag ska klara av de, de måste bara gå, två dagar i rad, de är inte bra, jag brukar klara mig längre, jag ska göra de bättre, nu ska jag ha som mål inga mer självskador före stockholm, de ska jag klara, sen såklart där borta och sen sätter jag upp nytt mål hur jag ska klara mig, hur jag ska verkligen försöka. De bara ska gå, jag ska börja ge mer tid för listan jag och min behandlare har skrivit på saker jag ska göra istället för att göra illa mig, så nu ska jag verkligen ge fokus för den listan och försöka och göra mitt bästa. 
Hunni varit hos frissan och både färgat håret och klippt mig lite, allt för att de får mig att må lite bättre och sen behövde jag fixa till färgen som vart så ojämn, sen toppa eftersom jag inte klippt det på ett halvår ungefär. 

Självskada

De faller en tår, men vad gör de när blodet rinner i samma takt? Varför är de så svårt att stå emot? När hela kroppen skriker, när man skakar av ångest...varför är de då så svårt att stå emot tvånget? Jag vet att de minskar om jag bara står ut lite till, men ändå gör jag inte de. Jag försöker med att distrahera mig, men tvånget är för starkt och jag orkar inte stå emot. Jag blir rädd när jag tittar ner och vet inte hur jag ska förklara för min distriktsköterska utan att riskera något mer, för de måste tittas på, de är tur jag ska gå dit snart. Jag känner ånger och en till tår faller ner längs min kind. Jag är tom, de är alltid så efteråt, jag vet inte, de är som att all kraft, allt försvinner ur en, samtidigt som ångesten minskar så länge de gör ont, sen stiger den sagta igen...som alltid. Jag vet inte längre vad jag ska göra och detta är något jag verkligen behöver hjälp med och bra att vi jobbar med känner jag, för mig är de viktigt och jag vill få ett stopp på de, jag vet bara inte hur längre.


När sömnen kanske når än tillslut

Ni vet sådär när klockan tickar och man vet att man ska upp tidigt...de är rätt vanligt för mig. Ligger bara och vrider å vänder mig utan en tedens till att somna, vet inte vad jag ska göra för att lyckas somna, kanske koka en kopp kamomill te, jag vet helt ärlig inte. De är så frustrerande och jag önskar jag hade lättare att somna, att jag inte låg vaken till efter tolv Och veta att jag kanske somnar men vaknar lika fort igen. De är tur jag ska träffa läkaren om en vecka, för då ska jag bland annat prata om min sömn och se vad vi kan göra åt de, så jag kanske somnar snabbare och får sova en hel natt, för de vore verkligen en dröm. De är något jag önskade att jag fick. Kanske skulle de gå lättare att stå emot impulserna och tvången om jag fick en bättre natt ändå. De tror jag i alla fall för rent logisk skulle jag ha mer energi och då orka stå emot.de blev ett kortare inlägg, men ska verkligen luta mig tillbaka och hoppas på att jag får somna snart då jag ska upp som vanlig vid 8:a. Varje natt jag har så här svårt att somna är jag så rädd att jag inte får någon sömn alls, vilket då jag är extra mottaglig för mina impulser och har extra svårt att stå emot allt, så jag hoppas jag får någon timmes sömn och nu önska jag verkligen att jag hade något jag kunde somna in på så att jag kunde få sova, men eftersom jag inte har något är de bara att fortsätta och vrida å vända mig tills jag förhoppningsvis somnar, är trött men kan som inte slappna av ordentligt för att kunna somna, fast jag testar med att dricka te nu, lyssnat på bok, musik osv, men inget funkar och de irriterar mig så otroligt mycket tyvärr.

Måste ju säga att jag även hållit mig från psykiatrins väggar i 3 veckor nu, vilket är längre än vad jag gjort på länge och känner mig stolt över de och de känns så bra att få vara ute och faktiskt jobba med problemen istället för att bara vara under förvaring.


Just en sång som lät, men inte spela rätt melodi för den stunden

Hejsan, 
Nu har jag varit på psykitrin och pratat i en timme. Vi ska börja lite smått att jobba inom ramen av DBT, så nu har jag fått hem skattningsskalor som jag ska fylla i varje dag, hur hög ångesten är, hur starka impulser jag har, om jag skadat mig osv. Så nu börjar jag med de, det enda som nu saknas är å färdighetsträningen som sker i grupp. Min hemläxa till onsdag är då att gömma undan de knivar jag brukar skada mig med, se till att jag äter tre mål om dagen, samt se om jag kommer på mer saker till min lista "att inte skada sig". Sen vet jag ju vad som kan hända om jag skulle skada mig och jag måste sy och de är ju att de skickar mig på LPT till 32:an och de är ju något jag absolut inte vill, så de är ytterligare en anledning att hålla sig ifrån att skada sig och kämpa emot impuls och tvången. Så när jag kommer hem från mormor och morfar ska jag julpynta vilket jag inte orkade göra igår, då jag bara låg och vila hela dagen, samt gömma undan de knivar jag brukar använda och slå på lite julmusik för att få lite julfeeling sådär en vecka före advent, bara för att jag åker bort då. Så jag har en hel del att kämpa med inför onsdag och jag vill ju inte heller riskera att åka in nu när jag ska till stockholm på fredagen. 
 

Den dagen jag visste var sann

Hejsan,
Sitter i soffan och pratar med Melinda. Har gjort mig klar för att möta upp Marie innan vi far till Boden och myser på där. Sov i alla fall lite bättre idag och har inte sovit något på dan vilket känns bra och är lite stolt över de måste jag säga. Räknade fel på bussen och missade den, så väckte mamma och fick skjuts dit bort och tog bussen hem sen och sen dess har jag varit hemma och gjort mig klar samt varit duktig och lagat mig lunch.

Sötnöten och syster som snart fyller 20 och befinner sig i Stockholm.


När sanningen kommer fram, då ska man inte skratta utan låta den falla in och förstå allvaret i den

Sitter på espresso house och har tvingat i mig en fredags lunch samt så dricker jag kaffe för att piggna till. Har haft ännu en dålig natt och somna därför en timme när jag kom hem från vårdcentralen, vilket var väl både bra och dåligt, de har gjort mig tröttare, eller så gjorde de mig lika trött som jag var innan, men skönt var de i alla fall. Nu ska jag fördriva tid i två timmar till innan jag möter upp mamma. Överväger seriöst att somna här i soffan om inte kaffet väcker mig till liv. Jag hatar att min sömn är så dålig och jag tycker inte heller om att jag somnar på dagen. Men kanske om jag skulle sova bättre, så skulle jag inte va så trött på dagen och råka somna..men de är skönt att få komma ut och se lite folk som omväxling från att vara hemma och instängd. För att komma ut och va bland folk är en viktig del av behandlingen, för att bara vara instäng mår ingen bra av. Så jag försöker komma ut några gånger i veckan i alla fall. Får ju komma ut minst två gånger i veckan, sen vandrar jag då och då på stan eller sätter mig här och bara vara, de är ganska skönt måste jag säga ändå. Och eftersom jag får höra av min behandlare att jag måste ta för och göra saker förutom att sitta hemma med mobilen och lyssna på en bok så jaa. Så nu har jag låtit bli att skada mig, jag har ätit lunch, jag har tagit mig ut, så ja de är väl bra de. Trots min trötthet har jag tagit mig ut och tvingat mig till saker fast jag helst av allt bara skulle vilja vara hemma.


De som kom idag

Hejsan,
Har varit på möte på psykiatrin och då har vi pratat om varför jag skadar mig om mål och om att jag måste börja äta regelbundet för att orka. Ja vissa dagar äter jag, ibland bara ett mål, ibland fler och inland inget. De är svårt och jag hatar känslan av att ha mat i magen, men jag försöker och vi har nu en överenskommelse att jag ska försöka äta 3 mål om dagen, de behöver inte vara stora, men något i alla fall, så de ska nog gå, hoppas jag. Sen ska jag skriva ner saker jag kan göra istället för att göra något destruktivt som vi kan diskutera på måndag när jag ska dit. Jag får alltså hemläxor, vilket är både bra och jobbigt. Sen prata vi även om boendestöd, samt kontaktperson via kommunen. Så åter igen har vi sökt de. Så de vi önskar är att någon kommer hem till mig varje dag och får mig igång med något och gör något, som att laga mat och handla. Men först ska en utredning göras på kommunen och jag kommer få träffa någon dag för att verkligen se vad som kan göras och då vad för insatser jag ska ha och inte. Sen prata vi om att börja prata lite smått om mina trauman om jag går med på de, inte gör en traumabearbetning, för de måste jag som sagt vara stabilare först. De är ganska tunga samtal, de är inte lätt att prata om allt som snurrar runt inom mig, men de är behövligt och de hjälper, de hjäper mig att sotera ut allt och får mitt hjärta lite lättare.

Nu väntar jag på att mamma ska komma och hämta lite papper. Igår var jag med Elin, vi tog en fika sen åkte vi till mig lagade middag och taggade upp för premiären av fantastiska vidunder och var man hittar dom (ännu ett värk av JK Rowling och Harry Potter) den var riktigt bra och rolig måste jag säga. Sen var de bara hem och sova.


Att kunna lita på sig själv

De är något jag måste jobba med verkligen. För de är något jag inte gör. Jag känner mig varken trygg i mig själv eller att jag riktigt kan lita på mig, för jag vet aldrig vad jag gör, de är det som är så svårt. Och när jag hamnar på noll, hur vet jag då att jag kan lita på mig själv? De är det som är svårt. Jag jobbar varje dag med att få upp tilliten till mig själv och att kunna känna sig trygg. De är bland annat de vi jobbar med under mina samtal. För, för att kunna bli bättre måste jag kunna lita på mig själv, så de är viktigt att jobba med och inom de kommer ju även tvången in. För dom är ju en faktor att jag bland annat inte känner att jag kan lita på mig själv. Så att jobba med dom är minnst lika viktigt. För som sagt just nu känner jag mig värken trygg eller litar på mig själv, jag menar jag vågar inte ens ha alvedon hemma, för att jag vet inte vad jag skulle göra med dom om jag skulle få en kraftig ångestattack. Så, att inte ha tabletter hemma gör mig ändå lite tryggare, men samtidigt måste jag ju kunna ha de, för där kommer även tilliten in att jag måste jobba med att jag kan ha, men jag gör inget med dom. Och sen då bland annat att jag tillslut ska kunna lita på mig själv att jag inte skadar mig. Så en del har jag att jobba med och tufft kommer de bli. Men jag ska försöka.
Idag ska jag inte göra så mycket förutom att träffa bästa Elin och ta en fika med henne på stan.

Mosters sötnos


Bra och trevliga dagar i Piteå

Har verkligen haft en bra dag. Igår färgade Anna mitt hår och jag Annas, så de vart en sen kväll, men fick ju sovmorgon, för slapp ju upp tidigt för att gå till vårdcentralen vilket var skönt som omväxling. Så hade de bra där, sen hann jag även träffa min saknade barndomsvän Sofia och vi pratade på i två timmar om allt möjligt innan jag vart hämtat av Elin och for dit och var där ett tag innan jag hoppa på bussen hem, vilket var jättetrevligt att även träffa henne som också var ett tag sen. Så sammanfattningsvis har jag haft det jättebra i Pite dessa två dagar jag varit där. Nu väntar jag på lokalbussen i Lule ska komma, ska till mamma en sväng innan jag får skjuts hem för att sova. För imorgon går jag tillbaka till de vanliga och går till vårdcentralen för medicin...hatar de, men vet att de är nödvändigt och de är så de går när ingen litar på en.

Så vart de efter flera färgningar, lite mörkare än vad jag tänkt, men antar de blir ljusare när överskottFärgen försvinner.


En dag med möte

Hejsan,
De har varit en full förmiddag med att hämta medicin och möte, samt bussresor. Mötet gick bra, fått veta att jag ska träffa läkaren den 29 och då pratas de om att rent ta sjukpenning istället för aktivitetsersättning eftersom jag bedöms ej kapabel till att ha någon aktivitet om dagarna. Vilket jag inte gör heller, för jag är för skör och när jag knappt sover så finns de inte så mycket energi. Men vi planerar upp ett schema med hur jag ska styra upp mina dagar och att jag åker in till stan då och då tycker hon är bra för att då får jag träffa folk och se nå annat än bara min lägenhet. Sen måste jag jobba med att känna sig mer trygg i sig själv, så att jag får de lättare att stå emot impulser och veta att fast jag får en rejäl ångestattack så gör jag inge destruktivt för nu är det bara tur att jag inte gör något när jag får sån ångest. Nästan varje gång är jag så nära, men jag tänker på dagarna jag klarat mig från att skada mig och att jag inte vill hamna på noll att jag klarar mig ytterligare en dag och så slår jag på hög volym av Harry Potter och gör något aktivt med mina händer som att bygga pussel eller så ringer jag någon och pratar om allt möjligt allt för att distrahera mig från att inte hamna på noll och om jag lyckas lära mig att hitta strategier och slutar få mina impulser och blir stabilare i måendet så att jag helt får bort tankarna på att skada mig så ska vi börja planera för en traumabearbetning, vilket känns bra men fruktansvärt tufft och helt ärlig är jag lite rädd för de, men de är också därför jag måste vara stabilare. Så de känns bra, men jag vet helt ärligt inte hur länge till jag ska klara av att få dagarna att gå och hålla mig från att falla tillbaka på noll, men försöka ska jag i alla fall, fast jag vet att de kommer vara tufft, men att försöka är bättre än ingenting i alla fall. Nu sitter jag på bussen mot Pite och ska eventuellt träffa Sofia ifall jag får tag i henne och sen ska jag umgås med Anna och sova över där så de blir trevligt!


En annan dag

Hej,
Sitter och fördriver tid på jourcentralen, medan jag väntar på bussen hem. Är trött och vill helst bara sova just nu, de får jag göra när jag kommer hem istället. För de behöver jag, för de har varit ännu en dålig natt, så jaa, jag hoppas man kan göra något åt de. För börjar bli less på att inte få en hel natts sömn och de spelar ingen roll om jag sover på dagen eller inte. Imorgon ska jag ju på möte igen och då måste jag säga till om att jag behöver ännu ett läkarintyg för aktivitetsersättningen, så jag får den förlängd. Igår så förutom att vila så for jag till mamma och där vart jag bjuden på pizza och umgicks tills dess att jag fick skjuts hem. Så en lugn, men bra dag.


Man såg bara de man ville

Är nu hos mormor och morfar, tar hand om hundarna och min lilla Alice medan de är på begravning. Är trött och har typ tio kilo släm i halsen som gör de tungt att andas, men de är en annan femma. Hatar att vara förkyld och den blir ju som aldrig bättre, så börjar bli en aning less. Varit vaken ett tag i natt, men de är som vanligt. Kanske faktiskt ska få något så att jag får sova en hel natt vilket jag verkligen nästan hoppas på för de skulle vara skönt att faktiskt få sova en hel natt utan att vakna upp flera gånger och ha svårt att somna om. Annars är måendet helt okej, precis som igår, jag menar tiden går och jag har inte haft nå tendeser till något destruktivt på någon dag nu vilket har varit väldigt skönt. Jag har hittills kunnat så emot, men att slippa överhuvutaget att inte ens få någon tedens till de är väldigt skönt måste jag säga. Men äntligen ska jag också få hjälp med mitt självskadebeteende så att de kanske helt upphör och jag slipper kämpa för mitt liv att inte göra något för att skada mig. För de är ju en av dom sakerna vi ska börja med, och något jag först ska få hjälp med. 
 

En början till behandling

Hej, 
Nu har jag varit på mitt första möte/träff på närpsyk. Har ju träffat henne förr eftersom de var hon som gjorde omhändetagandet på mig och min syster. De var med henne jag satt i bilen när jag bara grät och var i chock. De var hon jag satt och berättade allt för inför LVU-domen. Första gången hon träffa mig kände hon inte igen mig på utseendet utan på min berättelse och för mig är det helt otroligt, att någon som kan träffa så många kan känna igen en på ens berättelse. Hon fråga hur de var, jag ska okej. Vi pratade på om min sömn, om mina tankar. Vi pratade känslor och om mål, mål att inte skada sig och hon tyckte jag hade gjort de bra som klarat mig i två veckor utan något destruktivt beteende, vilket jag också tycker. VI gjorde en planering om hur jag ska äta och vad. Sen ser hon på mig att de inte alltid är så bra och hör och hon vill träffa mig två gånger i veckan för att verkligen följa upp mig i början innan jag blir ännu mer stabil än vad jag är nu, vilket känns bra för mig, för jag tror det är just de jag behöver, något regelbundet och två gånger i veckan känns då bra till en början, med tanke att det inte är så länge sen jag låg inne och inte länge sen jag hade försök till ett självmord då jag försökte kväva mig. Så ja de känns bra och jag tror på de här, jag tror de kan bli bättre av de, det tror jag verkligen, men tid kommer de verkligen ta. Sen ska jag få träffa en läkare och jag hoppas på snart och de hoppas hon också, sen skulle jag då få förlängd sjukskrivning, vilket känns bra, för som det är nu klarar jag inte av skolan och jag behöver ha fokus på mig trots att de innebär att jag inte gör något alls på dagarna, men så får de vara. Jag hittar på annat. Sen prata hon om att när de närmar sig och jag måste söka ny lägenhet så ska hon försöka hjälpa och se vad de kan göra så att jag inte blir bostadslös. Sen pratade vi även om DBT:n och de finns tankar om de, men just nu är de fullt och jag måste bli lite mer stabil innan jag börjar, men de är det vi ska jobba med och när de finns plats så ska jag nog få börja den behandlingen vilket känns bra. Sen ska vi kolla igenom alla mina diagnoser och utreda dom lite mer för att de är ganska otydliga, så de känns också bra måste jag säga, för att få ett litet bättre hum på dom, för helt ärligt har jag inte koll på allt jag har om jag ska vara helt ärlig. Så sammanlagt var det ett bra samtal som tog en hel timme, de var även jobbigt, men de är ju det de ska vara. Sen prata hon även om traumabearbetning att de kommer bli en fokus på de, men de blir inte än på ett tag utan jag måste vara mycket mer stabil, för hon sa att de är en ritkigt tuff behandling som kommer kräva otroligt mycket av mig och jag tror henne, för som de är just nu hade jag nog inte klarat de utan att göra nå destruktivt efteråt och de är ju inte meningen de heller utan då ska man kunna klara sig ifrån de. Så mycket planer och bollar i luften, men nu fokus på att få mig stabilare och komma ifrån mitt självksadebeteende. VIlket känns som bra korta mål. 

 

En uppdatering av tankar

Sitter i soffan på espresso house och har just tvingat i mig en sallad till lunch. Ska sitta här ett tag innan jag åker till mormor och morfar där jag ska äta middag. Annars idag har trygg vårdövergång varit på hembesök och vi pratade om lite allt möjligt och de hoppas på att inom fyra veckor så ska jag få träffa en läkare på närpsyk för en bedömning om vad jag behöver för insattser, sen hoppas jag på att mobila stödteamet snart sätts in som en insatts så att något kan få komma igång. Sen ringde de från DBT idag också och imorgon ska jag få komma på ett samtal och bedömning för att se om de är det som är rätt för mig, för att kunna se ifall att DBT kan vara rätt behandlingsmetod för mig och om jag är redo att klara av de, för som jag har förstått så är det en väldigt tuff behandling, vilket jag är medveten om och jag gör mig redo för de, men jag vill verkligen få den behandling för att testa och se om de verkligen kan vara något för mig. Det är därför jag har sjukskrivit mig från skolan för att jag verkligen ska kunna sattsa allt på mitt mående, för att kunna fokusera på det till fullo och inte riskera att det blir för mycket, för jag ska även få bedömning när jag träffar läkaren om jag är redo för traumabearbeting, alltså att jag får bearbeta alla övergrepp från de att jag var 4 år tills 17 års ålder som min pappa har utsatt mig för. Anledningen till att jag har blivit så öppen om de är för att jag vill visa att de händer och ta bort tabun från då, för jag skäms inte över de längre, utan jag har mer och mer börjat acceptera att de har hänt och om någon frågar vad som har hänt, varför jag varit placerad eller varför jag mår dåligt så är jag öppen och säger varför, för jag vet inte annars vad jag ska säga och jag vill inte heller ljuga, för tillslut vet jag inte vad jag har sagt till olika personer och de kan även ge en förklaring till varför jag beter mig som jag gör. För visst har de påverkat mig och hur jag beter mig ibland, de går inte att neka och jag vill kunna ge andra en förståelse som kanske inte heller jag själv har. Sen hämtar jag ju medicin från hälsocentralen varje dag och de kan vara riktigt jobbigt att stiga upp tidigt varje morgon, promenera iväg dryga en kilometer dit och hem. Allt för att jag inte ska ha medicinerna hemma och bli triggad till att ta en överdos på dem. De är en trygghemt både för mig och min omgivning att hämta dom här, för alla runt om kring mig vet att jag inte kan göra något och de vet jag också, sen facetimar jag med mamma och tar kvällsmedicinen som jag får hem allt för att ingen litar på mig vilket jag kan förstå, för jag förstår verkligen att ingen har något förtroende för mig med tanke på att jag tidigare slutat ta medicinerna och mått sämre, samt att jag då haft tanke på att spara dom för en överdos, så de är inte så konstigt, men de är bra för de känns bra att jag har de som jag har fast jag tycker de är fruktansvärt jobbigt varje dag när jag ska stiga upp och promenerar iväg för att ta och hämta medicinen. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe för att sedan ta mig mot mormor och morfar, och här fick ni en liten uppdatering om vad som händer och lite tankar som snurrar runt inom mig som är skönt att få skriva av sig och dela med sig av.
 
 

En väg av ärlighet

Idag har varit en dag av lathet. Har inte gjort nå förutom att gå och hämta medicin. Har vilat en stund på dagen också. Men de har ändå varit en bra dag. Nu snart kommer Helena hit och ska bjuda henne på kaffe. Imorgon blir det att vara med en kompis och sen ska jag nog även börja med de nya pusslet och se hur de går, de känns som att de kommer va svårt, men de är väl de som är meningen.

Sötnosen! Har fått så fina live bilder av syrran och blir så glad av att titta på dom, de hjälper när allt känns tungt att trycka på dom och sen hon röra på sig.


Olika tvång

Jag har nämt att jag har olika tvång och jag hatar de för de är verkligen påfrestande. Ett av dom är mitt självskadebeteende, för mig blir det som ett tvång att skada sig när jag mår riktigt dåligt. De blir ett måste som är en ständig kamp att stå emot. Men jag försöker och jag har hållt mig skadefri i snart två veckor vilket är väldigt bra och de var länge sedan jag höll mig så länge. Sen har jag ett till tvång och de är att spy upp maten efter jag har ätit som jag också hållt mig borta från i över två veckor vilket är jättebra. För mig blir även de en kamp för jag får panik om jag inte gör de, men jag står emot och de är ju det viktigaste. Att jag håller mig borta från de. Jag kämpar själv för att stå emot mina tvång och lite verktyg har jag ändå fått från 32:an, trots att de har kännts mest som att jag bara varit förvaring. Fast jag vet att de har testat med massa olika behandlingar och hindrat mig från att skada mig på många olika sett, så har de ändå kännts så fast jag vet att de har hjälpt mig otroligt mycket. Och tryggvård övergång vill att jag går tillbaka till dagvården för att få hjälp med att få rutin i att äta och få hjälpt med i alla fall ena tvånget så att de kan bli ännu lättare att stå emot, men jag vet inte vad jag känner för de egentligen.


En dag med psykisk ohälsa

Jag kanske skriver saker man inte ska skriva öppet, men jag vill hjälpa och de känns bättre att vara ärlig och skriva som de är, för att ljuga är inte min grej. Jag vet att vissa saker som jag skriver kan vara triggande, men samtidigt vet jag inte hur jag annars ska få ut mig de. De är skönt och skriva och jag är ärlig för att jag har accepterat hur läget är och nu äntligen valt att kämpa för de. Jag kämpar för att stå emot mina tvång och hittills har de gått bra. Jag väntar på olika behandlingar som jag hoppas ger mig något, för ångest har jag fortfarande och vissa dagar är jobbigare än andra, men när jag har något att göra går de lättare. Jag är väldigt rastlös av mig och går ofta ut och går med en bok i öronen ut och går, pusslar en stund så länge min konscentration räcker sen skriver jag av mig en hel del också. De är ungefär de jag gör på dagarna. Jag hoppas på att få DBT och jag väntar på att få träffa läkare och få en behandlare så att jag kan få hjälp med allt och verkligen fortsätta min kamp mot att bli frisk.

Mitt älskade syskon


En helg i Pite

Nu närmar de sig. Sitter på LTU och väntar på mamma ska bli klar med mötet för att vi ska åka till antnäs och möta upp Åsa!!! Ska äntligen få träffa min andra familj som jag längtat!!! De går inte att beskriva hur mycket jag saknar dom och de har en sån djup plats inom mig. Har inte träffar dom på jättelänge. Så där spenderar jag min helg, vilket kommer bli jättebra. Har bakat kakor med mamma igår som Tahmina enkom bad mig baka. Så har med dom och idag ska vi på havsbadet och bada allihopa vilket blir jättekul! Sen har jag även igår köpt lite hushållsmaskiner samt en sodastream så både blev fattigare, men de ska underlätta mitt lagande av mat. Sen har jag även fått ett jättefint pussel av mamma som jag sen ska göra en tavla av om jag lyckas få ihop de, de blir ett projekt jag kommer ha hemma.

Visst är de fint?!?? Älskad de.


En vandrande väg

Igår vart de bio på kvällen med Elin och vi såg bridget jones baby och den var så bra, väldigt rolig, man fick verkligen sig ett gått skratt om man säger så. De vart spontant men de var bra. Nu sitter jag hos mamma efter att ha tagit en promenad hit från björx. Vi ska snart äta lunch sen ska vi till mormor och morfar å hälsa på innan vi börjar vår tur med att handla mat osv. Igår var ju även tryggvård övergång hos mig och de gick bra, de vad även två AT-läkare på besök och jag hoppas nu att de händer saker och jag får träffa en läkare på närpsyk, ganska börja om med olika behandlingar osv. Jag hoppas de löser sig och blir bra till slut så att jag får den hjälp jag verkligen behöver. Måendet känns faktiskt mer stabilt och jag känner hopp.


Snö

Yes, de var snö även idag på backen när jag skulle gå till vårdcentralen för att ta bort stygnen och få medicin. Igår fick jag en spruta och de fick fullmakt för mina mediciner så de känns bra, nu är allt fixat och på fredag åker jag till Pite för att träffa min andra familj, Åsa och syskonen där. De ska bara ordnas med mediciner. Idag har jag ätit lunch med mamma på stan, nu väntar jag på trygg övergång och två läkare som skulle komma nu halv 2. Har även tvättat så ska packa upp den efter besöket och sen även träffa Amanda inne i stan sen, så de blir roligt!


RSS 2.0