Barndomens värsta minne

Nu tänkte jag berätta varför jag mår som jag gör. Jag har sparat detta inlägg ett tag, men nu känner jag mig redo. Jag minns det som igår, kanske för att de kommer upp som minnesbilder, jag vet inte. Men när jag var 4 så minns jag att pappa började förgripa sig på mig.sexuellt. Jag började få leva min värsta mardröm. De var då jag börja leva i en smärta, så outhärdlig, så hemsk, så brutal att jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Jag grät om kvällarna, jag grvudade mig för att lägga mig, för att gå in i duschen, jag visste aldrig när pappa skulle komma. Jag var rädd. Rädd hela tiden. Har även när jag var 14 år varit gravid med honom. Men som tur var fick jag missfall. Annars hade jag varit mamma åt pappas barn. Alltså att pappa hade även varit morfar samtidigt som pappa åt mitt barn. Men de var först vid 10 års ålder jag börja förstå att detta inte skedde hos alla, att de inte var normalt att gråta sig till sömns varje kväll, att vara rädd och inte veta om de skulle ske ikväll, om de skulle göra ont denna dag med. Rädsla vart en vardaglig känsla för mig och de var inge konstigt längre med de.

Jag påminns om de varje dag, genom minnesbilder och mardrömmar, de är hemskt. Men kan inte göra något åt de. Vill gå till någon och prata, mamma har hittat en privat om de inte blir så att jag får någon på närpsyk snarast, för bearbeta måste jag få göra nu, detta håller inte i längden. Jag skadar mig själv, jag tar överdoser, jag åker in och ut från Psyk, vilket inte är ett liv för mig. Maten är paj, armarna med och här fortsätter de på annat sätt. Men jag försöker sluta, men de är det enda som får mig tillbaka till verkligheten från minnesbilderna. Det är därför jag och syster vart omedelbart omhändertagna från skolan, för att jag betätta vad som skedde hemma. För från 4 års ålder till 17 års ålder skedde det sexuella övergrepp av pappa. Och därför jag ej har någon kontakt med honom idag.


Kommentarer
Postat av: Sofia Kihlström

Så himla starkt att berätta det. Och det är så otroligt hemskt att du har behövit vara med om det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får hjälp att bearbeta den otroligt hemska från din barndom. Massor med kramar <3

Svar: Tack, kände att de var dags för de nu. De hopppas jag också, på ett eller annat sätt. Massor med kramar <3
Elina Haarala

2016-10-07 @ 09:12:43
URL: http://sofffiak.blogg.se/
Postat av: Kerstin Nedergård

Det var bra att du berättade, kanske kan det hjälpa dig på vägen, eller det kommer att hjälpa dig, det är jag säker på. Var stark och tro på dig själv. Kramar från mig

Svar: Tack, ja jag kände för att de var dags att göra de nu. De ska jag! Kram
Elina Haarala

2016-10-09 @ 16:53:16
Postat av: Carolin Fredriksson

Vill bara ge dig en stor styrkekram och säga att vi alla står vid din sida. Vilken stark människa du är Elina! Du är en kämpe!

Svar: Tack så mycket! De betyder mycket att höra och veta!!
Elina Haarala

2016-11-18 @ 22:27:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0