Sanningens ögonblick

Då håller onsdagen på att rinna ur sanden. Haft besök av trygg vård övergång och de var ett bra möte och de ska hjälpa mig och de sa klart att jag inte ska ha mediciner när jag förklara hur de kan gå om jag får en impuls och inte kan hindra den. Så de ska ordna med mediciner på något sett och prata med läkaren för att eventuellt någon ska komma med mediciner till mig eller nå, de skulle skriva och prata med dom om de så jag får väl se. Kanske de blir som när jag hade hemtjänst, fast de vill jag helst inte, men de lät inte som att ha mediciner själv var något alternativ. Men de tyckte de var bra att jag var ärlig och sa som de var och hur jag tänkte, att de var ett steg till tillfrisknande. Ska även försöka prata med läkaren om de, om jag lyckas ta mod till mig och vara så ärlig och säga precis de jag sa till dom. Men annars har de gått bra, har kunnat hindra mina impulshandlingar och inte skadat mig eller nå. De känns bra och ger mig styrka och mod fick även beröm för de och de vart glada för att jag lyckats. Så nu ser jag på Harry Potter och gör allt för att hålla koncentrationen. Sen gruvar jag mig för imorgon. Vill inte tillbaka. Vill vara hemma. Men vill ju träffa läkaren så de är väl de som drar mig tillbaka och får mig att ta bussen imorgon till 32:an.

Idag for dessa tre hem


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0