UTSKRIVEN

Yes, efter 8 veckor så har mitt LPT äntligen släppts! 8 veckor av evig kamp. Tuffa veckor med blod, självmordsförsök, tvångshandlingar, veckor utan mat och vatten, tårar, pratstunder och även skratt. Blivit fasthållen, fått tvångsinjektioner, fått anafranil på tvång, samt ECT på tvång. Men jag har också lärt mig en hel del och hade ett bra möte med läkaren, hon får verkligen saker gjorda och vill de känns de som, hon ska skriva till närpsyk och få igång något där så de kändes bra, de var första gången jag kände att modet var kvar efter mötet med henne, men samstidigt förstår jag att hon har gjort de hon gjort för art hon var tvungen. Har även fått komplimanger och både skötare och sjuksköterskor har sagt att jag ser väldigt fräsch ut, sen har jag även fått kramar och massa lycka tilln. De kändes så bra att gå därifrån en sista gång och veta att jag inte behöver komma tillbaka dit. Nu ska tryggvård övergång höra av sig till mig under veckorna, jag ska hämta medicinen på vårdcentralen allt i väntan på boendestöd, kontaktperson på närpsyk, väntan på svar om jag får DBT eller inte. Så mycket väntan, men man får se. Jag vet inte, jag önska bara jag hade fått svar på allt nu och slippa vänta, jag vill komma igång med allt nu, så jag kan säga att jag blir bättre och de är de jag ska kämpa för, nu känns de mest som att jag får vandra omkring i väntan på allt. Men nu ska jag mest njuta av friheten och känslan att veta att jag slipper tillbaka och sova innanför dom väggarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0