Okej, ännu ett steg

Jag krigade och gjorde klart uppgiften, min lärare han till och med rätta den och jag lyckades få ett A, vilket var väldigt väldigt länge sen jag fått de, tror psykologi var sist jag fick de. Kvällen spenderades med kaffe och ett stycke Malin, vi pluggade och pratade på, samt drack massa kaffe. Om någon timme är de ny vecka och de ser jag fram emot. Nog för att denna vecka har varit riktigt bra, jag menar, jag har fått umgås med fantastiska vänner. Blivit utskriven och med gott samvete har jag tackat dom som hjälpt mig
lite extra med hjälpen under föregående vecka, då jag hade min magkänsla om att jag skulle bli utskriven, en känsla som bara jag haft. Så ja, de har känts bra och de viktigaste av allt, de har ju faktiskt gått bra när jag varit hemma. Tagit medicinen, fixat med ekonomin, bokat tid hos studievägledaren och pluggat. Ätit och hålla mig skadefri har jag också gjort. Imorgon ska jag ringa två samtal och sen hoppas jag på att få en ny samtalskontakt så fort som möjligt, så att jag faktiskt kan påbörja en behandling, fast jag vet att de kan ta tid...visst har jag fortfarande ångest, den försvinner ju inte bara för att jag blivit utskriven, utan den kommer vara där, till och från ett tag och de är bara något jag får acceptera som jag precis håller på att göra. En sak jag kom att tänka på, när många får en ångestattack så tror många att de är en hjärtinfarkt, för symtomen är så lika, de är många som åker till akuten för att de tror de fått en hjärtinfarkt fast de bara är ångest de handlar om och de fick mig en tankeställare. Eftersom jag är så van att få ångestattacker och de är väldigt lika symtom som hjärtinfarkt, kommer jag nog ha svårt att avgöra vad de är och därför inte åka in, för jag kommer att tänka de är "bara" ångest och de är ju inte farligt. Så för att jag är så van vid ångest och vet symtomen man kan få av de, gör de att om jag någon gång faktiskt får en hjärtinfarkt, gör de att jag inte åker in och om de är de, så kan de vara farligt att inte åka in och de kan riskera mitt liv. Men man vill ju inte heller få panik i onödan och åka in och så är de ångest och inget annat. Ja menar, de är ju onödigt. Men jag vet de som inte är van och får en ångestattack och får symtom som en hjärtattack tror att de är de och åker akut in, jag förstår dom, man kan bli rädd. De gäller bara att lära känna sin ångest, men när man inte är van är de ett helvete och de är något man måste lära sig och arbeta med, för ångest är inte farligt, väldigt obehagligt, men inte farligt och de är något även jag själv måste påminna mig om till och från, när man känner känslorna, så får man tänka, de gör över, de är här nu, men de försvinner och jag dör inte av dom om jag då inte gör något destruktivt, som jag inte ska göra, för de är inte farligt och den går faktiskt över hur svårt det än kan vara att tro i den stunden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0