En och en annan tanke

Godmorgon, 
Nu har jag landat i Stockholm och är redo för de dagar här. De blir bröllop, de blir mys med moster och syster. Helt enkelt en hel del trevligheter om jag får säga det själv. Har varit lite till och från de senaste veckorna. Jag kan inte förneka det, men allt med Sofia de har verkligen tagit på mig. De har varit kaos vissa dagar och jag har varken vetat ut eller in. De har inte varit roligt. Jag har ingen från närpsyk att prata med och jag vill inte belasta mina vänner med allt. I söndags ringde jag mamma fem på morgonen och hon satte sig i bilen och körde till Pite. Jag hade panik och visste inte vars jag skulle ta vägen. Tårar rann och allt var kaos. Men jag tog mig igenom de. Jag andades och mina skadefria dagar behöll jag och jag är uppe i över 130 skadefria dagar och de är så skönt! Vi får till akutpsykiatrin och där tog de emot mig, jag och mamma satt där och prata och väntade på läkaren, vi satt och prata med personal och jag förklarade varför jag börjat må sämre. Jag ska få kontakt med TVG tills dess att jag får ek behandlare på närpsyk och jag har fått ek vid behovsmedicin som jag ska ta när jag får mina kraftiga ångestattacker. Så de kändes bra. Jag var så stolt att jag lyckades hantera den så bra. Nu vill jag bara att allt ska komma igång tills dess så hoppas jag att det löser dig på det bästa sättet, men jag hade gärna sett att tvg skulle ringa mig i veckan och boka en tid till nästa. Men de får jag väl se om de bör av. Har annars pratat med A och sen har jag träffat min person L igår, de var så trevligt och roligt! Fick en jättesöt typ stressboll som ser ut som en anka. Hon bjöd mig på middag på artic thai och de var mycket gott och enormt mycket mat. Annars har jag även varit hos Melinda in Pite några dagar och sen i söndags har jag varit hos mormor och morfar och de är så mysigt och roligt att vara där. Sen har jag klippt mig och färgat håret brunt igen. Mer än så har jag inte hunnit med. Jo pluggat en hel del och de går bra, men de går trögt och är väl inte direkt den roligaste kursen jag läser nu om jag säger så, men de var en annan femma. Börjar med en ännu värre kurs den 21 religion...blä, de ämne jag verkligen hatar om man får säga så. Men börjar även den 21 med akutsjukvård och det blir nog väldigt roligt! Praktik och något jag vill lära mig som jag tycker är intressant. Sen har jag även sett att jag kommer få göra ett nytt gymnasiearbete så jag kan få en examen i vård och omsorg vilket blir bra, för de gör att jag får högre poäng för att jag har bättre betyg i vårdämnena än i natur. Så de tar jag mig inte ifrån. Tack vara att jag bara har ett samlatbetygsdokument från gymnasiet så har jag denna möjlighet att göra såhär. Vilket jag har väldigt tur med om jag får säga det själv, för de ger mig möjligheter till framtiden om jag vill göra något annat. Är annars väldigt trött och hade gjort mycket för någon timmes mer sömn. Nu känns det som att jag har skrivit en hel del, men behövde verkligen skriva av mig lite. Och ja de går upp och ner påvägen mot att bli frisk. Man blir inte bara poff det utan de går upp och ner innan de planar utför. Men så långt som jag har kommit efter vägen, de trodde jag aldrig att jag skulle göra. Att hantera allt som hänt de senaste månaderna, på de sätt jag gjort, de är jag så grymt stolt över. För bara 5 månader sen så hade jag antingen skadat mig ordentligt eller faktiskt försökt ta en överdos. För då hade jag inte klarat av att hantera det på de sätt jag gjort nu. Och de är så enorma framsteg för mig så de går inte med ord att beskriva. Jag har verkligen vuxit inom mig och helt ärlig behövde jag nog dom där 10 månaderna på psyket på ett LPT. De var nog de jag behövde för att komma till den insikt jag kommit till nu som gör att jag kan hantera allt så himla bra. De är så stora framsteg. De jag varit skadefri nu och den tid jag varit utskriven, de är del längsta tid jag någonsin varit utskriven, sen jag första gången vart inlagd, och detta är den längsta perioden på flera år som jag faktiskt varit skadefri. Vilket fan är helt amazing. Allt jag varit med om, har tillslut satt sitt stopp, jag hamnade i kaos. Men efter flera års kamp, okej ett helt livs kamp. Så har jag tagit mig ur det värsta och jag har för första gången lärt mig att hantera allt på ett bra sätt. Nu saknas det bara en PTSD behandling och att jag sen blir friskförklarad. Att bli de. De är en dröm jag har som jag vet kommer bli sann. De är något jag bara har bestämt mig för. Och de ska det gå, så är det bara. Nä nu ska jag avsluta och snart kliva av Arlanda express och bege mig mot moster, med ett stopp för att ladda SL-kortet. Ha en fortsatt trevlig dag! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0