elajnsan.blogg.se

En dag i gryningen

Publicerad 2017-07-27 15:27:50 i Allt å Inget, Psykisk ohälsa,

Hallå! 


Sitter ute på bron och filosoferar i väntan på mamma. Har hunnit med att prata med Marie i tele nu på morgonen och fyndat skor i min egen skogömma. Inte illa alltså! Hunnit dricka kaffe och ätit en skål yoghurt ute i solen och sett vänner. Kan väl inte klaga på den starten eller? En väldigt mysig morgon om jag får säga de själv. Har igår pluggat och även lämnat in min skoluppgift, så de klagar jag inte på. Är annars rätt trött och har sovit nu till typ 10 några dagar i rad och somnat vid 11. Så har alltså sovit 11 H och de känns inte bra, de känns som för mycket sömn om jag säger så. Vet inte varför om de är för att de varit massa nätter med sämre sömn som de krävs denna sömn, jag vet inte. Är som rätt så kluven. Men vet inte, kanske behöver denna sömn? De kanske är bra. Jag vet inte. Men till och från har jag jättesvårt att somna och nästa sekund har jag hur lätt som helst att somna. Jag fattar inte. De är som oklart och jag gillar de verkligen inte. Men vet som inte vad jag ska göra...annars idag ska jag plugga och vet inte, bara ta det lugnt. Känner mig fortfarande rätt så trött och vet inte hur riktigt jag ska få energi i kroppen. Eller jag är trött i ögonen, men kroppen är pigg om ni förstår hur jag menar? Imorgon ska jag i alla fall in till stan och träffa min KP och sen färga fransar och bryn och efter det blir det nog att träffa Marie eller nå på stan. Så de ser jag fram emot. Dock önska jag mina ögon kunde vara piggare, men de var en annan femma. De låter lockande med att vila, men de känns verkligen inte bra. De är inte det jag borde göra. Ska nog koka kaffe och något ägg och sen inte göra så mycket mer. 

Kommentarer

Postat av: jessica

Publicerad 2017-12-06 08:06:29

Hur kom du ur depression

Svar: Jag kom ur den genom att jag började göra saker jag mådde bra av, jag tog upp mina studier och tog tag i min utbildning, de gjorde att jag började bygga upp hopp om en framtid när jag såg att mitt kämpande gav resultat. Jag hade nått min botten och var less på att va på LPT och åka på AVA till och från för överdos som bara misslyckades, jag tänkte antingen ger jag helt upp och gör slut på allt eller så gör jag ett sista försök till att må bra, med allt det stöd jag fick av familj och vänner samt vissa ut personalen på avdelningen så lyckades jag. Jag gav inte upp mina studier hur jobbigt det än var i perioder, jag minskade mina mediciner och tog bort alla eftersom, de gjorde mig mer mottaglig till att känna känslor och genom de fick jag känna riktig glädje för första gången på evigheter, samtidigt genom de lärde jag mig själv att hantera det jobbiga känslorna genom att jag visste att det bra kommer jag också och då var det lättare att hantera allt det jobbiga. Jag flydde inte längre från allt utan lät mig stanna kvar i dom och kunde se att de inte var så farliga och gick över. Jag kapade dåliga relationer och började fokusera på allt det positiva istället och det som gav mig energi och inte det som tog. Allt eftersom tiden gick vart allting mycket lättare och ångesten minskade och sen försvann den helt. De du ska veta är att enkelt är det inte, för den som säger det ljuger, de tar krafter, men det viktigaste och som verkligen hjälpte mig var att hitta något som ger energi hela tiden, för mig var det skolan som gav mig knuffen tillsammans med allt stöd från vänner och familj, samt två skötare från avdelningen som jag hade kontakt med även efter utskrivningen och som jag än idag träffar och pratar med. Så att hitta något som ger dig en positivitet och för mig skapade det en öppning till ett yrke och nu jobb.
Elina Haarala

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela