En dröm och andra massa tankar

Godmorgon, 
Sitter hos mormor och morfar och ska sätta igång med pluggandet snart igen, har tagit en liten paus från de. I alla fall så hade jag ett intensivt och långvarit samtal igår om läkare som vi båda träffat och hur få bra det faktiskt finns, som lyssnar på en och gör rätt saker för sig. Jag har träffat en och min kompis med. Vilket är väldigt illa med tanke på hur många läkare jag faktiskt har träffat inom psykiatrin de senaste åren. De är helt sjukt och när man ser tillbaka kan man se hur mycket fel det egentligen blivit. Sen prata vi om mediciner, hur vi både blivit så kraftigt övermedicinerade (fick till och med det bekräftat av den bra läkaren som jag träffa senast i maj)  vi har varit, tankeförmågan har varit seg, talet kan ha varit otydligt. De har även gjort så att jag har fått haft katet och inte kunnat tömma blåsan osv. Vilket verkligen inte har varit roligt. De är mycket som har hänt i kroppen när jag under perioder har varit så kraftigt övermedicinerad bara för att jag skulle hållas lugn. De är sjukt. Men de är sanningen. Jag fick träffa en läkare som inte alls förtod varför jag hade alla dessa mediciner som jag hade eftersom att ingen av dom hörde ihop med min diagnos PTSD. Utom en och de var en antidepressiv medicin som jag behöll. Jag träffade en psykolog som inte förstod vars de fått alla diagnoser ifrån, som jag inte ens visste att jag hade. Och hon tog bort alla utom en och de var PTSD och med detta innebär det att jag har en diagnos och en medicin, precis som de ska vara. Efter att ha träffat en bra psykolog som verkligen gjort en riktigt diagnosutredning, alltså inte bara satt en diagnos utan att jag ens visste om de och en läkare som istället för att proppa på mig massa medicin och som faktiskt lät mig prata istället för att bara kolla i journalen, han lät mig berätta min historia om vars ifrån min psykisk ohälsa kom ifrån och vad jag varit med om, de var de första han gjorde innan han ens kollade på vad jag hade för mediciner. Han fråga hur jag upplevde att jag mådde istället för att titta i journalen och se vad den sa. De var så skönt. Jag kände mig för första gången verkligen hörd av en läkare och första gången som någon inte såg mediciner som en lösning i mitt fall utan de var samtal med en medicin, en antidepressiv medicin. De var så skönt. Och jag mår bra idag. Jag har sängt dosen på setralinet som jag tar och jag känner mig så levande. Jag är inte helt avtrubbad, jag kan känna mig jätteglad och jag kan känna mig väldigt ledsen och de är så skönt, för innan kunde jag inte känna, jag hade en känsla, men jag kunde inte ge uttryck för den som jag kan nu, vilket var väldigt frustrerande. 
 
Nu har jag drömmar, jag har mål, jag ser en framtid och de är så fantastiskt och underbart. Jag har inte långt kvar av utbildningen och sen har jag hittade en utblidning inom undersköterska som jag drömt om att gå. Barnspecialistundersköterska. Jag har alltid velat jobba med barn inom sjukvården och igår kväll googlade jag på utbildningar och då hitta jag den och de är precis vad jag drömt om. Det finns en i sundsvall och en i stockholm på två olika yrkeshögskolor. De är verkligen en dröm om jag en dag skulle ta mig in på de. De krävs minst 1600 arbetstimmar inom sjukvården som färdig undersköterska så om 1,5 år kan jag testa söka in på den utbildningen och vem vet? Kanske jag kommer in. Nu ska jag verkligen sattsa ännu mer på skolan och försöka på de sista ämnena att få högre betyg än C som jag fått på alla vårdämnen innan. För den utbildningen är något jag verkligen vill och de är mitt mål och något jag kommer sträva och kämpa för att komma in på. Igår sökte jag även för att få göra ett nytt gymnasiearbete så att jag istället för att få en examen i natur, får en examen efter jag läst religionen får en examen i vård och omsorg istället, för de betygen är så mycket bättre och de skulle göra mig så mycket bättre för att jag skulle ha en större möjlighet att söka in barnspecialistundersköterska och få ännu en utbildning och vara specialiserad på något jag verkligen vill jobba med och få extra kunskap inom de, för de är något som aldrig är fel. Så på tal om de ska jag här och nu avsluta detta inlägg och försöka komma igång med första skoluppgiften i socialpedagogik. Ha en fortsatt bra dag! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0