En resa

Hej, 
Vi sitter på tåget norrut, jag och Emma. De vi bokade igår och idag sitter vi här. Vi ska upp till fjällen för lite vandring. De blir mys. Jag har med mig plugget och de känns så bra! Lyssnar på musik och de ska spelas lite skipoo sen. Vi har även rustat upp oss med mat, pasta, kyckling, köttbullar och korv! Gött!! Plus kaffe. Är så taggad och jag älskar ju att göra sådana spontana saker som sånt. Vad mer händer? Inte så mycket, har varit i Pite från i lördags och umgåtts med vänner där, sov hos Emma och vi träffade både andra Emma och deneice. Så himla roligt! Är en aning trött och vi tänkte väl kanske sova ett tag, för de är fortfarande ett tag kvar till vi är framme och då ska vi ta oss ut i friska luften och utan karta eller nå orientera oss en liten tur i fjällen! Mycket roligt! Jag har inte varit där på kanske ja, hmm...5 år och då var jag i abisko med skolan och då bröt jag även mitt finger, sån tur hade jag. Men nu ska vi till katterjåkk och fjällvandra, lite annorlunda, men roligt. De skulle faktiskt vara fint väder där idag tror jag om jag minns rätt. Annars är jag väldigt stabil och jag taggar upp för resan till Spanien. Med denna resa. Först fjäll och sen Medelhavet, känns som bästa kombon. Plus plugg. Men är faktiskt ledig från plugget under semestern i Spanien så de är ju skönt. 


Glad midsommar

Sitter i soffan och väntar på att bli upphämtad. Ska till bredis. Igår var jag på möte, provtagning och sen en fika på stan med min KP. Har även pluggat en massa och de ska jag fortsätta med även idag. Ser vänner och bara är. Är en aning trött och igår när jag satt och vänta på bussen mot bergnäset, nickade jag till nästan hela tiden, så trött var jag. Nu ska jag i alla fall fira m


Jag saknar dig så mycket, du togs från detta liv alldeles för tidigt, men jag vet varför och jag förstår, men du ska veta att du är så saknad och älskad av oss alla

Jag vet att jag inte uppdaterar så mycket just nu. Jag är fortfarande i chock och jag får inte riktigt in vad som hänt. De är så svårt att förstå. Jag har känt dig i 17 år och nu får jag aldrig mer träffa dig, jag får aldrig höra ditt skratt, eller så dig le. Lyssna på dina kloka ord, jag kan inte ens få en av dina värma och underbara kramar. De gör så ont i mig, samtidgit som jag inte känner nå. Jag saknar dig så vännen. Jag älskar dig och inom mig kommer du föralltid att leva. Jag vill bidra till att minska självmord, jag vill vara med i den kampen. Jag vet själv hur de känns att välja den utvägen. Som tur var överlevde jag. Du gjorde det tyvärr inte, men jag lever för dig istället och jag ska kämpa för oss båda nu när du inte orkade längre. Jag ska bidra med att minska antalet självmord, på mitt sätt. Jag ska få din önskan uppfyllen om att minska tabun för psykisk ohälsa. De är så många som dör i den sjukdomen, den har den största dödssiffran av alla bland ungdomar och det är inget man ska blunda för, de är något vi måste öppna ögonen för och börja göra något åt, vi kan inte längre bara sitta och inte göra nå. De går inte. För då kommer antalet bara öka. De är inte meningen, de ska minska. Men varför gör det inte de? Man måste ta psykisk ohälsa på allvar, de handlar också om liv och död. För det är sjukdomen som gör att man inte orkar leva, det är den som gör det så olidligt och ja jag vet, för jag har själv varit och pendlat mellan liv och död, så tro mig jag vet. Jag önskade bara att jag kunde få prata med dig en sista gång vännen. Du är så saknad bland oss alla. Min vän, min älskade vän. Men livet måste forsätta, jag vet att du hade velat de, jag vet att du hade velat att jag skulle fortsätta kämpa trots att du inte orkade mer. De vet jag. Så de ska jag, jag ska bli frisk och fri. Jag ska leva för oss båda. Jag pratade med Elin igår, vi hade ett så fint samtal och vet du vad vännen? Vi ska ses när hon kommer hem. Det kommer kännas konstigt att du inte är med, men jag vet att du hade velat de, att våra lev fortsätter, de kommer aldrig bli som förr, för du är ju inte där. Men på något vis, så vet jag att du ändå är bland oss. Du är våran ängel, du togs från jorden alldeles förtidigt, himmelen behövde sin ängel. Så nu lever du inom oss. Jag tänker så ofta tillbaka på alla minnen vi haft tillsammans, alla underbara stunder, alla samtal. Jag önska jag hade kunnat träffa dig också, men jag var också inlåst på LPT, jag fick inte. Och jag var rädd, för jag ville inte trigga dig, men jag vet att du förstod, för de gör du alltid. Jag minns när du låg på IVA och jag vart så arg på personalen för att de inte tog med mig så jag fick träffa dig, men du lugnade ner mig och sa att du nog förstod varför. Jag med innerst inne. Men jag var så arg, men du fick mig lugn. Jag älskar dig vännen. Jag saknar dig. Sov gott. Må du vila i frid älsakde älsakde vän. Jag tänker på dig varje dag för du var en sån fantastisk person och vän, en sån vän som alla ville ha och jag är glad att jag fick ha just dig som vän. Hoppas du nu har det bra. Kram vännen. 

Jag sakna dig, jag saknar dig så, ord kan inte beskriva min saknar över dig

Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta, min älskade vän är borta. Min barndomsvän finns inte längre, jag har känt dig sen vi var 6 år och började i samma klass. Jag minns dig som en tjej jag ville lära känna. Du är en av mina närsaste vänner och allt känns så overkligt. Jag tänker fortfarande att jag ska skriva eller ringa att jag måste ringa dig. Sen kommer jag på mig själv att det inte går. Denna jävla psykiska ohälsa. Den är så hemskt. De hade kunnat vara jag, men nu var de du och nu vet jag hur de känns att förlora en vän och den smärta vill jag inte ge någon av mina vänner eller familjer. Jag ska fortsätta kämpa och jag ska kämpa för oss båda nu när du inte längre lever. Jag vet att du har det bra nu, för du är fri och slipper kämpa för att överleva. Jag vet att du tittar ner på oss och att du nu lever i oss och du kommer föralltid att leva kvar i mitt hjärta. Du var en sån himla fin person och jag älskade dig så. De är så många minnen som vi har tillsammans, jag minns så väl när vi både badade i trollsjön, när vi var med skolan på klassresa. Hur kallt det var och du badade i regnjacka och jag i underkläder. Hur många skratt vi har fått tillsammans och varma kramar jag har fått av dig. Nu ska jag kämpa för dig och se till att bli frisk, för jag vet att de är det du hade velat och inget annat. Ett liv slocknade och de är så jävligt att de skulle vara ditt. Men nu får du i alla fall vara fri precis som du alltid velat. ÅÅh vännen, som jag saknar dig, jag är fortfarande i någon sorts chock och kan inte fatta att de hänt, jag önska så att jag kunde få se dig le och skratta igen och få en sista kram av dig vännen. Vars du än är så vet jag att du nu har de bra. Jag älskar dig och saknar dig så och de kommer jag alltid att göra. Finner som inga ord, jag vet inte vad jag ska säga. De är så hemskt och overkligt att jag varken vet ut eller in. Du lever inte längre, för mig är de så oförståligt. Men jag förstår varför och jag vet att de även kunde ha varit jag. Så jag förstår dig, tro mig. Jag vet att inget kan få tillbaka dig, jag vet de, men att sen förstå det de är så jävla svårt. På söndag ska vi alla närmaste vänner till dig träffas och tillsammans ska vi vara. Vi håller ihop och jag ska aldrig glömma dig och allt du gjort för mig. Vi har varit på olika håll, men ändå har du funnits där för mig. Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre, de är så svårt. Men jag lovar dig, jag ska kämpa och jag ska bli frisk, jag ska göra dig stolt. Jag älskar dig vännen och jag saknar dig så.
 
Denna jävla psykiska ohälsa, den är så brutal, den är hemsk, de dör flest ungdomar genom självmord tack vare denna förbaskade psykiska ohälsa. Hur ska man få folk att förstå, att de är ingen sjukdom man ska leka med, de är en hemsk sjukdom, en av dom värsta. Min vän dog i den, jag hade kunnat de, men jag överlevde. Men du dog i de. Jag vil göra något, bara något för att få folk att förstå hur jävla hemsk denna sjukdom är. Men vad kan man göra? De finns mycket och jag stöttar två förreningar som kämpar mot denna sjukdom och försöker göra den hörd. Men jag vill göra något eget, för att få andra att förstå, de är ingen sjukdom som är på lek, den sjukdomen handlar också om liv och död. De är något som är så viktigt att man förstår. Jag vill på något sätt genom dig på samma sätt förmedla hur hemsk denna sjukdom faktiskt är. För jag vet, för jag lever själv i den. Jag lever med min kamp och den är inte över än. Så jag vet hur brutal den är och jag vill vara med att få andra och förstå hur hemskt den faktiskt är.
 
Jag älskar dig och du var en sån fantastisk vän, min första vän i skolan och dig kommer jag aldrig gömma. Nu är du en ängel och nu vakar du över oss alla. Du är vår skyddsängel nu.

Jag är så tom, jag är tom på ord, jag vet inte vad jag ska säga, sov gott älskade vän, nu är du fri, de är så tomt, jag älskar dig vännen och du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och jag vet att du nu har de bra och att du vakar över oss, jag saknar dig så

Skriv inläggstext 


lite aggrigationer

Go kväll, 
Ligger i sängen och ser på greys, är trött och tänkte lägga mig tidigt ikväll, eller försöka sova. Har varit på en fika med min KP och vi hade de så trevligt. Vi satt på espresso house med varsin islatte och prata om allt möjligt. De var så roligt. Har haft de bra dagar hittills, suttit och plugga med malin och pratat med henne. Sen sov hon även över här och vi pratade på tills vi somnade. Så de är väl ungefär de som hänt. Imorgon ska jag på freda klockan 11 och sen på gyn i sunderbyn för någon kontroll som jag inte vet vad. Ska även träffa älskade syster imorgon över en fika. Sen efter gyn ska jag träffa Marie, som förövrigt även fyller år idag. Så ett stort grattis till henne. Nu är även hon 22 år. Så imorgon ska vi fira henne och de ska bli så roligt. Har även städat lite och sånt. Så de händer inte så mycket egentligen. Jag går en traumabearbetning via FREDA eftersom jag inte får det på något annat sätt. Men den är bra, och min kontakt är bra. Men de är tufft. Men de går bra. Jag får inte ens dag i närpsyk. Har försökt tre dagar i rad nu men de svarar inte och säger bara att de inte finns något tid att ringa upp på, så börjar bli less. Får ingen kontakt där eller nå just nu och de skulle bara ta några veckor och nu har det tagit över 2 månader och jag fattar inte och visst jag förstår och inser nu att jag kanske få vänta till hösten. Men de har en skylldighet att göra, så börjar bli lite less. Och skulle vilja ta bort min sömnmedicin för att jag sover så mycket på den. Så vill bli av med den, för jag kan sova utan den, för de har jag gjort flera nätter och nu dom två senaste 2 dagarna har jag varit helt utan och sovit väldigt bra och varit piggare på morgonen. Sen ska jag även få en läkartid denna månad, men har inte fått något brev en, så imorgon ska jag testa ringa direkt på morgonen när jag vaknar och se om de har tid att svara då, men de vet man aldrig. Ska dessutom låta bestämd och säga att jag vill att de ska hända saker nu, för jag börjar bli less på att allt står så stilla hela tiden. Jag mår helt okej de gör jag. Men jag känner ändå att jag skulle behöva prata med någon då och då, kanske inte varje veckan, men varannan i alla fall. För att ha legat inne i 10 månader med 6 veckor i de fria och endast haft en kontakt i 4 veckor. Och sen blivit utskriven efter en period på 4 månader som varit ett helvete, men självmordsförsök, våldtäkt, polisförhör, självskadning, bältning, tvångsinjektioner, ja listan kan göras lång, så känner jag ändå att jag skulle behöva något att prata med då och då. För jag har ett jävligt bagage med våldtäkt av min egen pappa, en graviditet med honom osv, så jag skulle vilja ha någon som följer upp mig och har koll på mig, för jag vet att jag kan falla tillbaka. Jag vill inte och jag ska inte, just nu känner jag inte heller ens att jag är på väg, för har inga tankar på nå. Men man vet aldrig. Jag har inte varit fri från detta så länge och jag är inte frisk. Så nån måste jag ju få som kan prata med mig. De ska fan inte ta sånhär lång tid att få någon tycker jag. Speciellt inte när jag låg som prio ett, men de är säkert för att jag är stabil nu som anser att de kan ta de så lugnt. Men jag vill inte tillbaka på 32:an och då vill jag ha någon som jag kan prata med och ha ett öga på mig och säga till mig ifall att jag börjar må sämre, för jag är inte alltid medveten om de förrän de gått förlångt och jag hamnar tillbaka på ruta ett. De vet jag, för jag känner mig själv så pass väl att jag vet de. Jag har inte haft såhär mycket energi och livsvilja på ja, okej helt ärligt i hela mitt liv. Och de är väl ändå nu som mest jag behöver hjälp? För att behålla den. Pluggandet och att mitt slit för skolan som visar sig i bra betyg, de ger mig så mycket positiv energi. Mina familjer och vänner. De betyder allt och allt jag gör, de gör jag för mig själv. För jag vill må bra och jag vill ha ett liv, precis som jag har det nu. Att kunna umgås med familjen och vännerna och skratta och vara glad, de är det jag vill, inget annat. Jag längat så mycket till den dagen jag får ett jobb och får tjäna mina egna pengar, efter 1,5 år av slit med massa plugg. Att få en utbildning är det jag drömmer om och mitt absoluta mål. Så de är det jag kämpar för och därför vill jag ha en att prata med för jag vet att de kan hjälpa ännu mer och de skulle vara skönt. För de finns saker jag vill prata om, som jag inte kan prata med nån. 
 

En del av livet och att inte dö

Tjoo, Go kväll, eller nå åt de hållet. 


Ligger i sängen och tänkte sova. Jag vet det enda jag gör är typ sover. Okej idag vart de 12 timmars sömn, men ja, de är fortfarande för mycket. Men ringde närpsyk och de sa att jag ska testa vara utan min sömnmedicin, eftersom jag inte har några direkta problem att somna och se efter någon dag om tröttheten minskar. För de kunde mycket möjligt tro att de var den, eftersom att många kan få ovanligt mycket sömn med den. Så ja. Nu återstår de att se, ska annars ringa tillbaka och så får de göra och se över vad de kan vara eftersom de själva sa att de inte var normalt. Är i alla fall väldigt trött och har pluggat i flera timmar idag, värvat med att se greys och äta mat och jordgubbar och kladdkaka. Yes min måndag. Imorgon är de tisdag och jag hoppas på en dag med bättre väder. Borde i alla fall sova snart känns det som. Har pratat en kortis med Anna och har även varit utskriven i 70 dagar vilket är det längsta jag varit utskriven på ett år och de känns så otroligt bra. Sen har jag varit skadefri i 84 dagar och de känns bara helt otroligt. De är så overkligt och de är så skönt att de går så bra som de gör för mig just nu. Är så himla lycklig och glad. Känner mig så himla stolt över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna den känslan jag känner just nu. Den är så overkligt. Visst kan jag ha dagar med ångest. Men de är ju normalt och de har ju alla, så de är inge fel på de eller något jag ska vara rädd för. För ångest är en obehaglig känsla, men den är inte farlig, men den kan tyvärr göra mycket skada just för att den är så obehaglig som den faktiskt kan vara. Men de går så bra för mig nu och jag är så himla glad över de. Det gör mig så stolt över mig själv. Jag fixar de. Något jag aldrig trodde jag skulle fixa. Okej jag trodde inte ens jag skulle leva nu, men de gör jag och att jag överlevt, de gör mig så lycklig. Att jag överlevt allt fruktansvärt jag utsatt min egen kropp för, så finns det dom jag kan tacka för att jag lever. Som mina vänner, mina familjer, men en vän som faktiskt räddade mitt liv, de är Anna. Jag hade kunnat dö, men hon tog modet och ringde 112 och ambulansen kom och hon räddade mitt liv, annars hade jag nog inte levt för ett år sedan och de är jag evigt tacksam för. Vad hade jag gjort utan dig? Jag hade inte ens levt om de inte vore för dig. Sen personalen på avdelningen A,L och min person. Om de inte hade sett och förstått att något inte stod rätt till, då kanske någon av mina överdoser hade tagit död på mig. De finns så många jag kan tacka för att jag faktiskt lever idag. Och utan allas stöd, då hade jag verkligen inte legat i min säng och skrivit detta inlägg. Jag vill kunna ge tillbaka, tillbaka för att ni har gett mig ett liv att leva, ett liv som jag vill leva och nu snart är det min tur att rädda andra liv, precis som andra räddat mitt. Nu ska jag leva, jag andas och jag skrattar och ler och allt är en sådan befrielse. Jag vet som inte riktigt vad jag ska säga, förutom att jag är så tacksam för att jag fått en andra chans till livet. Och den chansen ska jag inte leka med, för de kanske är den sista och de vill jag inte. Jag kanske blir den där tanten med 10 katter, men vad gör de så länge jag är lycklig? 


Kram på er alla och lova mig, tänk efter en sista gång, innan ni gör något dumt, är de verkligen de ni vill...för att för mig, jag har inte velat dö, jag har bara velat komma bort från allt, slippa känna, slippa tänka osv, tabletterna, de har varit mitt sätt att fly, när jag nu vet att de finns andra sätt att ta tag i allt, för att fly, de är inte det bästa. De är en sak jag vet. 


En vanlig söndag

Hej, 
Idag har jag fått en sömn på 17 timmar, vilket verkligen inte känns normalt. Har gjort de förr. För inte så länge sen så hade jag också två sånna nätter.  Men men. Ska prata med dom på närpsyk om de är min medicin jag tar på kvällen som egentligen är vid behov, men jag får den ändå nästan varje dag. Om de är den, eller om jag faktiskt har brist på något ämne. För de kan ju vara de också, men sist jag ringde sa de bara, ja men de är nog pga medicinen. Och nog kan de vara de, men de är jobbigt.  Imorgon börjar jag med medicin 2 och de ska bli intressant. Men de har varit lite skönt med någon dag pluggfri också måste jag säga. Annars har jag mest landat och njutit av värmen speciellt som den var igår! Låg ute i solen och bara njöt. Såg på vänner och idag har jag ligger jag i soffan, käkar sallad och ser vänner. Helt okej söndag. Sen har jag även bakad en kladdkaka till sen och några pluggdagar framöver. He blir bra. Borde även städa lite, men de blir nog morgondagens projekt, efter jag kollat över allt plugg som jag har framför mig. Så tänkte som att de är som nå bra att pausa med. För när jag lästa introduktionen så verkar den svår, men de ska nog ändå gå bra tror jag. Nu ska jag ringa Melinda och prata med henne innan jag kanske tar ek promenad, eller så tar jag de samtidigt. Har inte ritningar bestämt mig. 


Just another day in stockholm

Ppuust, pyy och pää...Nu har jag äntligen gjort denna muntliga tentan som jag så länge väntat på att få bortgjord. Så skönt, de var som att en börda släpptes från axlarna om jag så säger. Visste som inte riktigt vad jag skulle plugga på, men de verkade verkligen som att jag pluggade på rätt saker om jag då säger så. För jag kunde svara på alla frågor och de gick faktiskt riktigt bra måste jag säga. Jag kände mig nöjd. Var lite eftersläpande på en sak, men annars så gick de väldigt bra och mitt hårda slit har gett reslutat och kom i mål med ett C i slutbetyg. Har även sett att jag faktiskt har de mest C i slutbetyg i alla kurser jag läst, utom en då jag har ett E, men då låg jag faktiskt inlagd på LPT och hade dessutom övervak, så var alltså väldigt dålig. Och såklart syntes det på betyget. Sen har jag faktiskt även ett B i psykologi och de är det bästa betyg jag någonsin fått på gymnasienivå i slutbetyg. Så de kändes som bra tycker jag. Annars så är jag väldigt nöjd över mina resulat jag fått. Och med tanke på hur dåligt jag faktiskt mått under många stunder jag pluggat så är jag sjukt nöjd. De märks att de är jag gör något jag är intresserad av, för annars hade jag inte fått de betyg jag får och lagt ner all energi jag faktiskt lägger ner på mina studier. Så, ja, jag är nöjd. Jag har dessutom dysleksi, som gör det svårare ibland för mig att förstå. Men då frågar jag och de förstår och hjälper mig, så de känns som bra, eller så googlar jag och de är så skönt att jag hittat mina sätt att klara av studierna på om jag säger så. Har även fått veta att jag kommit in på akutsjukvård, så i agusti blir det att börja läsa på plats, förmodligen min sista kurs, ska även parallet göra ett gymnasiearbete och tillsammans med de så blir jag färdig USKA när jag är klar med akutsjukvården, har dock sett att jag måste läsa lite mera, för att kursen är längre än vad jag trodde och alltså är den inte 100% i fart, så måste alltså läsa mer för att få upp ett fullt studielån, men de ska nog gå bra, ska prata med syon och höra efter med henne och se om de finns någon kurs som riktar in sig mot barn, för är lite sugen på att jobba på barnmedicin, så ska se efter och höra vad hon säger om de. Om jag behöver någon speciell kurs för de, för ja, de är annurlunda att behandla barn till skillnad från vuxna. Så de skulle inte förvåna mig ifall jag skulle behöva de och dessutom skulle de vara väldigt intressant att läsa tycker jag. Så idag har jag firat med rosé vin tillsammans med moster och hennes sambo och njutit av min sista kväll här i stockholm. De har varit så roligt och vara ner, de har som varit en liten minisemester och har njutit lite själv och gått för mig själv och filosoferat, sen har jag även njutit av de fantastiska sällskapet jag fått, min moster har alltid betytt mycket och jag har alltid sett upp till henne. Och jag menar 8 års skillnad, de är inte mycket och de tycker jag gör det som extra roligt. Jag trivs även väldigt bra i stockholm, de måste jag säga, för de gör jag verkligen, jag har alltid gillat stockholm. Och de kommer jag nog alltid att göra. Har även pratat med syster ett tag i telefonen i morse och de var ett tag sen, min älsakde lilla syster som är mamma till en nu 8 månaders bebis som jag älskar väldigt mycket. Har annars idag varit i mall och svandinavia och vandrat runt där, varit på levis store och köpt ett bar svarta jeans, ja de kosta mycket, med då hitta jag i alla fall ett par jag kunde ha som inte heller glider ner på mig, vilket alltid är en fördel och dom är dessutom väldigt sköna om jag säger så. Nu ska jag sova och imorgon vandrar jag mina sista timmar här innan jag beger mig hem till lule igen. Då blir det en frukost i gamla stan med moster innan hon går till jobbet och jag vandrar mina sista timmar innan jag sätter mig på arlanda express ut till flygplatsen och kliver på flyget hem. 
Här käkar jag upp allt jag skrivit inför tentan i hopp om att kunskapen skulle falla på plats i min hjärna. 

Kroppsideal

Jag blir så less. Jag går runt på stan och ska testa kläder, eller byxor. Men vad kan jag egentligen ha? Inget. HM, för litet, bikbok för litet. Jag har ett par molly jeans från gina L, Fast jag tvättar dom kan jag ha dom utan problem, men går jag in där för att köppa ett par nya så är det ett fett NEJ, då måste jag gå upp i storlek till XL. Varför kryper dom storlekarna, är det för att dom ska ge en ångest? Dåligt självförtroende eller vad?  Jag förstår inte. Jag är inte särkilt stor ändå, men ändå kommer jag inte i den största storleken på många affärer. Är det meningen att man ska få ångest varje gång man går in i en affär för att prova jeans och se om man kan komma i deras största storlek eller ej. Hur ska de få en att må bättre? Hur man än ser ut, de ska inte spela någon roll, ska man väl ändå få känna att man mår bra och att man kommer i ett par helt vanliga svarta jeans. Jag tycker de är så fel, de samhället gör med en. Att man ska svara den ideala kroppen för att känna sig okej och kunna prova och köpa kläder var som helst. De gör mig egentligen bara ledsen. De är inte så konstigt att de är så många idag som får än ätstörning, med tanke på den synet samhället och media har på en att man ska se ut för att passa in. Idag var jag och provade jeans, jag har, men mina glider hela tiden ner, hur mycket jag än tvättar dom och försöker få dom mindra, så tänkte försöka hitta en annan modell som kanske sitter bättre uppe. Men de går inte. För om dom inte ska vara svindyram så finns det typ inga jeans att köpa. Jag kan ha cubus, men dom glider ner där bak, samma med ginas. Jag vill ha ett par som sitter uppe och som jag kan ha. Jag vill inte behöva känna denna ångest varje gång jag ska gå in i en affär och testa jeans och tänke, kommer jag få på mig dessa, eller kommer jag få leta vidare. Har varit på tre affärer hittills i stockholm. newyorker, HM, BikBok, ingen kunde jag ha. Så tänkte när jag druckit upp te:t att jag går på veromoda, annars vet jag helt enkelt inte vad jag gör. Testade ett par hos moster och kanske beställer dom, för de satt ändå helt okej och var väldigt sköna. Men jag får se. Elina ska gå på jeansjakt i stokholm och nu är jag i nacka och går runt där och kikar efter. 
Bild från gårdagens tur och rundtur/promead, vad man nu vill säga här i stockholm.Var så mysigt att sitta vid vattnet, igår, de var så himla skönt väder och jag bara njöt. Annars har jag de väldigt bra här nere, trivs ändå i stockholm. Nu ska jag fortsätta med mitt pluggande och dricka upp mitt te så ska jag gå på en fortsatt ångestjackt. 

Jag ska till Spanien!!

Yes, ni läste rätt, den 29 juni är en bokad resa till spanien. Då ska jag och hälsa på Åsa och familjen där nere under deras semester. Blir där 7 nätter och de ska bli så himla roligt. 14.00 går planet och pass är check, nu är det bara att införskaffa lite solskydd osv till. De ska bli så himla skönt, komma ner till värme och sol med min älskade andra familj. Känner verkligen att jag behöver en sån semester. Fast pluggandet hänger över mig i alla fall, så de kommer jag inte ifrån, men ska verkligen göra allt för att ha så lite plugg som möjligt under min semester, de ska jag verkligen. Måste bara se hur nästa kurs är upplagd först, de är väl mest de. Måste för den delen ringa cyon nu imorgon, om de då har tider jag kan ringa på. Sen så har jag ju varit hos Åsa sen igår till idag och de har varit så mysigt. Vi har pratat, umgåts, ätit gott, myst på, fått träffa syskonen osv. Jag och Tahmina satt uppe till halv 2 och pratade på om allt möjligt medan alla andra sov och de var så mysigt. Sen idag for vi till hängnan i kyrkbyn i lule och gick runt där innan dom skjutsa mig till mormor och morfar och nu är jag här och ska sova över här och imorgon åker jag till stockholm för att vara där några dagar och hälsa på moster och hennes sambo. De ska bli så kul.10.00 går mitt flyg och jag ska bara njuta av liten mini semester. Hoppas bara de är lite värme där. Annars händer inte så mycket mer utan allt är fixat och klart och jag ska bara njuta av allt. Sen även denna gång har jag plugg över mig, då jag har slutprovet på torsdag, så de blir jag inte heller fri ifrån, men de gör inget. För jag kan ändå det mesta känns de som, checkar bara av allt då och då. Men är ändå lite nervös måste jag säga. Nä nu ska jag se lite serie och sen blir det en tidig kväll för min del, då jag ska upp rätt tidigt ändå. 
Älskade syster.

En liten dag, men ett långt samtal

Go kväll, 
Ligger och läser ur den nya Harry Potter boken direkt från London, page to screen. Måste säga att de är intressant! Sen äter jag även choklad. Har duschat och gjort inpackning osv. De var så skönt, tills varmvattnet försvann, vilket de aldrig gjort förr...och då har jag ändå duschat längre...så jag fick skölja ur inpackningen och balsamet i kallvatten, vilket inte var skönt. Har annars idag åkt buss, varit på FREDA-mottagningen och de känns så bra, men jobbigt och jag känner mig redo. Sen har jag pratat med Marie i sådär 7,5 timme, fullt normalt och samtalet flög som på med allt mellan himmel och gjort och de var så trevligt och roligt! Blir så glad av att prata med henne. Fick även gjort en massa medan vi pratade, som att diska, packa, tvätta, hämta boken inne i stan av moster kompis som kommit från London. Jaa alltså en hel del. Nu tänkte jag lägga mig i sängen och se en film eller nå. De är i alla fall de jag känner för att göra. Om de nu blir så är en annan sak. Ska upp tidigt, eller ja vid halv 9/9 imorgon och göra mig klar, checka väskan och sen hoppa på en buss till Åsa i Pite och vara där från lördag till söndag. Så mysigt! Sen blir det Stockholm på måndag och hälsa på moster och hennes sambo vilket blir så roligt! Längtar redan! Eller de har jag gjort ett tag, men ändå. Annars händer det inte så mycket mer. Känns som att de har varit en riktigt bra dag idag måste jag säga, en lugn och skön dag. Känner mig redan trött så blir nog en tidig kväll för min del. Vilket för mig inte gör något i alla fall. 


RSS 2.0