Jag saknar dig så mycket, du togs från detta liv alldeles för tidigt, men jag vet varför och jag förstår, men du ska veta att du är så saknad och älskad av oss alla

Jag vet att jag inte uppdaterar så mycket just nu. Jag är fortfarande i chock och jag får inte riktigt in vad som hänt. De är så svårt att förstå. Jag har känt dig i 17 år och nu får jag aldrig mer träffa dig, jag får aldrig höra ditt skratt, eller så dig le. Lyssna på dina kloka ord, jag kan inte ens få en av dina värma och underbara kramar. De gör så ont i mig, samtidgit som jag inte känner nå. Jag saknar dig så vännen. Jag älskar dig och inom mig kommer du föralltid att leva. Jag vill bidra till att minska självmord, jag vill vara med i den kampen. Jag vet själv hur de känns att välja den utvägen. Som tur var överlevde jag. Du gjorde det tyvärr inte, men jag lever för dig istället och jag ska kämpa för oss båda nu när du inte orkade längre. Jag ska bidra med att minska antalet självmord, på mitt sätt. Jag ska få din önskan uppfyllen om att minska tabun för psykisk ohälsa. De är så många som dör i den sjukdomen, den har den största dödssiffran av alla bland ungdomar och det är inget man ska blunda för, de är något vi måste öppna ögonen för och börja göra något åt, vi kan inte längre bara sitta och inte göra nå. De går inte. För då kommer antalet bara öka. De är inte meningen, de ska minska. Men varför gör det inte de? Man måste ta psykisk ohälsa på allvar, de handlar också om liv och död. För det är sjukdomen som gör att man inte orkar leva, det är den som gör det så olidligt och ja jag vet, för jag har själv varit och pendlat mellan liv och död, så tro mig jag vet. Jag önskade bara att jag kunde få prata med dig en sista gång vännen. Du är så saknad bland oss alla. Min vän, min älskade vän. Men livet måste forsätta, jag vet att du hade velat de, jag vet att du hade velat att jag skulle fortsätta kämpa trots att du inte orkade mer. De vet jag. Så de ska jag, jag ska bli frisk och fri. Jag ska leva för oss båda. Jag pratade med Elin igår, vi hade ett så fint samtal och vet du vad vännen? Vi ska ses när hon kommer hem. Det kommer kännas konstigt att du inte är med, men jag vet att du hade velat de, att våra lev fortsätter, de kommer aldrig bli som förr, för du är ju inte där. Men på något vis, så vet jag att du ändå är bland oss. Du är våran ängel, du togs från jorden alldeles förtidigt, himmelen behövde sin ängel. Så nu lever du inom oss. Jag tänker så ofta tillbaka på alla minnen vi haft tillsammans, alla underbara stunder, alla samtal. Jag önska jag hade kunnat träffa dig också, men jag var också inlåst på LPT, jag fick inte. Och jag var rädd, för jag ville inte trigga dig, men jag vet att du förstod, för de gör du alltid. Jag minns när du låg på IVA och jag vart så arg på personalen för att de inte tog med mig så jag fick träffa dig, men du lugnade ner mig och sa att du nog förstod varför. Jag med innerst inne. Men jag var så arg, men du fick mig lugn. Jag älskar dig vännen. Jag saknar dig. Sov gott. Må du vila i frid älsakde älsakde vän. Jag tänker på dig varje dag för du var en sån fantastisk person och vän, en sån vän som alla ville ha och jag är glad att jag fick ha just dig som vän. Hoppas du nu har det bra. Kram vännen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0