lite aggrigationer

Go kväll, 
Ligger i sängen och ser på greys, är trött och tänkte lägga mig tidigt ikväll, eller försöka sova. Har varit på en fika med min KP och vi hade de så trevligt. Vi satt på espresso house med varsin islatte och prata om allt möjligt. De var så roligt. Har haft de bra dagar hittills, suttit och plugga med malin och pratat med henne. Sen sov hon även över här och vi pratade på tills vi somnade. Så de är väl ungefär de som hänt. Imorgon ska jag på freda klockan 11 och sen på gyn i sunderbyn för någon kontroll som jag inte vet vad. Ska även träffa älskade syster imorgon över en fika. Sen efter gyn ska jag träffa Marie, som förövrigt även fyller år idag. Så ett stort grattis till henne. Nu är även hon 22 år. Så imorgon ska vi fira henne och de ska bli så roligt. Har även städat lite och sånt. Så de händer inte så mycket egentligen. Jag går en traumabearbetning via FREDA eftersom jag inte får det på något annat sätt. Men den är bra, och min kontakt är bra. Men de är tufft. Men de går bra. Jag får inte ens dag i närpsyk. Har försökt tre dagar i rad nu men de svarar inte och säger bara att de inte finns något tid att ringa upp på, så börjar bli less. Får ingen kontakt där eller nå just nu och de skulle bara ta några veckor och nu har det tagit över 2 månader och jag fattar inte och visst jag förstår och inser nu att jag kanske få vänta till hösten. Men de har en skylldighet att göra, så börjar bli lite less. Och skulle vilja ta bort min sömnmedicin för att jag sover så mycket på den. Så vill bli av med den, för jag kan sova utan den, för de har jag gjort flera nätter och nu dom två senaste 2 dagarna har jag varit helt utan och sovit väldigt bra och varit piggare på morgonen. Sen ska jag även få en läkartid denna månad, men har inte fått något brev en, så imorgon ska jag testa ringa direkt på morgonen när jag vaknar och se om de har tid att svara då, men de vet man aldrig. Ska dessutom låta bestämd och säga att jag vill att de ska hända saker nu, för jag börjar bli less på att allt står så stilla hela tiden. Jag mår helt okej de gör jag. Men jag känner ändå att jag skulle behöva prata med någon då och då, kanske inte varje veckan, men varannan i alla fall. För att ha legat inne i 10 månader med 6 veckor i de fria och endast haft en kontakt i 4 veckor. Och sen blivit utskriven efter en period på 4 månader som varit ett helvete, men självmordsförsök, våldtäkt, polisförhör, självskadning, bältning, tvångsinjektioner, ja listan kan göras lång, så känner jag ändå att jag skulle behöva något att prata med då och då. För jag har ett jävligt bagage med våldtäkt av min egen pappa, en graviditet med honom osv, så jag skulle vilja ha någon som följer upp mig och har koll på mig, för jag vet att jag kan falla tillbaka. Jag vill inte och jag ska inte, just nu känner jag inte heller ens att jag är på väg, för har inga tankar på nå. Men man vet aldrig. Jag har inte varit fri från detta så länge och jag är inte frisk. Så nån måste jag ju få som kan prata med mig. De ska fan inte ta sånhär lång tid att få någon tycker jag. Speciellt inte när jag låg som prio ett, men de är säkert för att jag är stabil nu som anser att de kan ta de så lugnt. Men jag vill inte tillbaka på 32:an och då vill jag ha någon som jag kan prata med och ha ett öga på mig och säga till mig ifall att jag börjar må sämre, för jag är inte alltid medveten om de förrän de gått förlångt och jag hamnar tillbaka på ruta ett. De vet jag, för jag känner mig själv så pass väl att jag vet de. Jag har inte haft såhär mycket energi och livsvilja på ja, okej helt ärligt i hela mitt liv. Och de är väl ändå nu som mest jag behöver hjälp? För att behålla den. Pluggandet och att mitt slit för skolan som visar sig i bra betyg, de ger mig så mycket positiv energi. Mina familjer och vänner. De betyder allt och allt jag gör, de gör jag för mig själv. För jag vill må bra och jag vill ha ett liv, precis som jag har det nu. Att kunna umgås med familjen och vännerna och skratta och vara glad, de är det jag vill, inget annat. Jag längat så mycket till den dagen jag får ett jobb och får tjäna mina egna pengar, efter 1,5 år av slit med massa plugg. Att få en utbildning är det jag drömmer om och mitt absoluta mål. Så de är det jag kämpar för och därför vill jag ha en att prata med för jag vet att de kan hjälpa ännu mer och de skulle vara skönt. För de finns saker jag vill prata om, som jag inte kan prata med nån. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0