Ett steg i rätt riktning och närmare mitt mål

*PUST* Jag kan andas ut, jag har nu gjort den muntliga examinationen och de kändes faktiskt riktigt bra, de är nog första gången jag har gjort denna examination och de känts så bra. Pratade på och de var som upplagt på ett helt annat sätt, inte massa fakta som man skulle rabbla upp rakt upp och ner och de gillar jag, när jag kan få tänka utifrån mig och inte bara massa fakta som man ska proppa in i skallan och sen glömmer man den för att man i panik bara proppat in massa fakta. För sån var jag hela natur, kommer inte ihåg nå förutom lite biologi, om människan. De är väl ungefär de jag kan från 4 år på natur, okej, gick inte helt fyra år och jag skolkade och var inlagd en hel del av tiden. Men de var en annan femma. Kanske om jag skulle börja plugga sånt igen att jag skulle komma ihåg de efter ett tag, men de är inget jag tänker och de är inget jag vill. Om inte jag hade haft så fina klasskompisar som jag hade, hade jag aldrig stått ut, tror inte ens en termin. Men i alla fall, de är lite dehär jag gruvar mig inför medicin som jag ska läsa, för de är ju så sjukt mycket fakta, bara en massa fakta och de går inte riktigt ihop för mig, men kanske att de går lättare nu när jag läst den en gång (fick inge slutbetyg för att jag inte gjorde slutprovet, då jag vart inlagd) Kanske att jag kommer ihåg lite i alla fall och jag tycker ju de är intressant och då brukar ju mer fastna, men jag ska läsa den på 7 veckor, 150p och de innebär att de är mer än 100 % i fart, så ja de gäller att verkligen ligga i, hoppas de är 4 uppgifter som är uppdelade på 6 veckor och sen en veckas plugg till slutprovet, de hoppas verkligen jag, för de skulle vara så himla skönt, verkligen jätteskönt. Men jag får väl helt enkelt se. Sen måste jag säga att de är så skönt att fått permission igen, igår fick jag ju ingen (för en aning sur för de) Men idag fick jag och de tackar jag för, för att komma ut från avdelningen är typ de bästa och jag hoppas att utslussningen går fortare och jag får komma hem snart, för jag vill inget annat än komma hem. Nu känns det i alla fall som att jag är påväg dit när jag ska få börja åka hem lite och att mobila stödteamet sätts in, och vi tar den här veckan först, sen tar vi nästa vecka och jag ska planera upp den tillsammans med min sjuksköterska på måndag, ska även träffa henne på fredag och ta en härlig promenad, vilket känns skönt tycker jag. De är så skönt att prata med henne, var väl inte så glad över de korta permissionerna som hon satt in åt mig, vilket hon såg, men jag förstår, så jag accepterar de. Är mest nyfiken hur hon planerar upp nästa vecka, hur den ska se ut och hur länge mitt matvak ska vara, för de är sjukt jobbigt och frustrerande, men jag förstår, jag förstår varför, för att svimma kan vara jättefarligt och inte okej, jag förstår att de vill hålla koll på mitt ätande och att de kommer fortsätta med de sen genom att mobila stödteamt ska ta efter de. Sen idag kommer i alla fall mamma och hälsar på och jag tänkte åka till henne på lördag och hälsa på. Nu måste jag springa till bussen, ha de! Så hörs vi! 
SÅ HELT FANTASTISKT VÄDER DE ÄR!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0