is it always gonna be this way?

Hej, 
Sitter i soffan hemma i lägenheten, syrran och kevin har gått på en promenad, jag har tryckt i mig lite lunch. Är trött, vill helst sova, vet att jag borde plugga, men de känns så sjuk jobbigt och känner mig inte alls taggad för de, verkligen inte alls. Men, får se vad de blir av de. Ska sen åka in till stan, köpa någon slags middag och sätta mig någonstan där det är öppet och äta den. Jag har tänkt en hel de på dedär med maten, okej väldigt mycket. Hur blir man frisk? När är man frisk? Blir man frisk när man ser den förändring man vill ha? Eller blir man bara mer sjuk, för att de går ännu längre? Hittar man stoppet? Svaret på den frågan är nej, de gör man inte, de spelar ingen roll hur mycket man går ner i vikt så vill man ändå gå ner ännu mer, man blir aldrig nöjd och de gör egentligens heller inte ens uppfattning om kroppen bättre. Att va smal, man blir inte lyckligare för de. Jag får panik om jag måste väga mig, jag vill inte veta vad jag vägar, för om jag skulle veta de, för de är något som är så sjukt triggande och jag skulle bara få ännu mer panik, siffrorna på vågen skrämmer mig, fast jag vet att de bara är siffror, de är bara siffror, men ändå skrämmer de mig så sjukt mycket. Att titta i en helkroppspegel, de gör mig bara äcklad, jag vet att de inte borde de, jag vet, jag måste lära mig att acceptera min kropp precis som den är. Men de är så mycket som triggar, och gör att de inte går. Jag vill gå ner i vikt, men jag kan inte, för om jag märker att jag går ner mycket, då kan jag inte sluta, för jag blir aldrig nöjd. Jag kan inte träna, för där finner jag inget stopp. Jag vet att om jag skippar måltider och äter oregelbundet och spyr upp maten, går jag upp i vikt, de skrämmer mig. Jag vet att de bästa vore att äta regelbunet och inte spy upp maten, för då behåller man sin vikt och även kan gå ner. Men de får jag också panik av. Jag vet att jag måste acceptera min kropp som den är, jag försöker, men de är så himla svårt. Jag känner mig aldrig fin i nå kläder, när jag provar nya kläder blir jag mest äcklad, jag hatar att stå i en provhytt, de är bland de värsta jag vet. Och att folk pratar med mig om, ät de, skippa de, ät de istället, gör si gör så, de gör de hela inte bättre utan de triggar mig bara ännu mer till att gå ner i vikt. Jag ser mig som tjock och överviktig, som något man blir äcklad av. Men samtidigt vet jag att de inte är så. Jag måste bara få en bättre bild över mig själv, men när jag ser att jag går ner i vikt, de gör det inte lättare, för de får mig bara att vilja fotsätta och jag vet att jag inte har något stopp för hur mycket jag skulle gå ner, för jag vet att jag aldrig skulle bli nöjd, de är de som gör mig sjuk, de är mitt synsett, tänk och handlingar som gör mig sjuk i en ätstörning. En diagnos som jag vill bli frisk från, ett beteende jag vill bli kvitt ifrån. Jag vet bara inte längre hur. Jag ska sova i lägenheten onsdag till torsdag, jag ska börja vara borta hela dagar, vilket innebär att de blir å äta själv, och hur jag ska fixa de, ja de är en fråga jag själv knappt kan svara på, okej, jag kan inte de, för jag vet helt ärlig inte. Men de är väl ett av ställerna mobila stödteamet ska komma in i. Men samtidigt vet jag att den delen kommer nog inte igång förrän sen när jag blir utskriven. Jag vet inte, jag vet inte längre. De är så svårt. Jag önska jag kunde flytta nu och att allt skulle kunna komma igång på riktigt och att de inte skulle vara så osäkert allt. 
 

Kommentarer
Postat av: Sofia Kihlström

Det går att bli frisk, men det är en helvetes resa och man ska inte tvingas försöka klara det själv. Du behöver hjälp, för det är en lurig sjukdom och en riktig mardröm. Hoppas du får hjälp via ätstörningsenheten för en sådan här sjukdom ska man inte behöva bemästra helt själv. Men det går, försök tro på det och fortsätt kämpa. Kram <3

Svar: Tack Sofia! Ja de är verkligen en riktig mardröm, jag hoppas jag åter kopplad till dom, men man vet aldrig, avdelningen gör inte de, eller snarare läkaren vägrar..de är så svårt att tro på att man kan bli frisk, men jag ska försöka och jag hoppas jag får hjälp, de gör jag verkligen, vet bara inte hur hjälpen ska kunna göra så jag blir frisk
Elina Haarala

2017-03-25 @ 17:20:56
URL: http://sofffiak.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0