En blandning av allvar och jobb

Hej håå, trallalalåå, 
Intervjun har kommit med i tidningen, vissa saker kom fram bra andra sämre tyckte jag. De tog bort allt positivt och vände om vissa saker, tog bort ord ur mina meningar, men vissa saker kom fram bra. Det jag egentligen ville ha sagt med allt var att jag tycker det är fel att man behandlar folk på tvång med ECT. För det är trots allt så pass stor behandling och jag tyckte själv det var obehagligt, bli sövd under tvång och inte veta vad som händer, sen vara väldigt förvirrad osv. Men det dom tog bort var ändå det positiva det gör och att jag har förståelse för att ge olika tvångsbehandlingar, jag kan förstå att det ibland var tvungen att ge mig tvångsmedicin och att det ibland behövde bälta mig, det jag tyckte kunde ändras var att det ibland gjorde det lite för ofta, att ibland hade det faktiskt kunnat prata med mig för att lugna ner mig och att det då kunnat förhindra en bältning och tvångsmedicinering. Men jag vet också att ibland var enda utvägen tvångsbehandling iform av medicinering. Det jag egentlingen önska var att det aldrig hade tvingat mig till ECT. För det är inget jag tycker man ska tvinga till, det finns alltid andra utvägar. Där gjorde läkaren fel. Och eftersom att läkaren hade ordinerat de så hade personalen inget annat val än att få in mig på ECT och när jag vägrade var det bältning som kom på tal för att få in mig i behandlingsrummet. Och jag vet att personalen måste göra som läkaren bestämmer, men jag önskade bara att läkaren hade lyssnat och gjort något annat än att tagit till den åtgärden. Och varför utsätta mig för först 6 behandlingar och sen två veckor senare utsätta mig för 4 till. MOT MIN VILJA. Just där förstod jag mig inte på läkaren. Jag var i alla fall glad att det avbröt det efter 4 andra gången. Om folk vill ha det frivilligt så är det upp till dom och helt okej, för det har ju trots allt studier på att det har hjälpt, men det är ingen behandling jag någonsin skulle ge mot någons vilja, alltså som tvångsbehandling. Att söva någon mot ens vilja och sen ge en behandling som man inte har någon kontroll över och inte är vid medvetandet vid, det är fel. För det finns oftast annat man kan göra. Men psykiatrin har räddat mitt liv och det finns så mycket dom har gjort rätt, vissa saker mot min vilja och det förstår jag såhär i efterhand varför det gjorde. 
 
Har i alla fall varit en vecka på praktiken nu och det känns så bra, trivs väldigt bra och har superfina kollegor. Jag har fått mycket beröm och jag gör allt arbete självstädningt och frågar endast om det är något jag är osäker på, vilket är kad och journalföring. Och att hitta till andra avdelningar, men det gör jag allt mer och mer trots mitt usla lokalsinne. Känner i alla fall att det är här jag ska vara, att det är här jag hör hemma och att det är detta jag vill göra. Nu gör jag något som verkligen ger mig energi. I tosdags fick jag ett ärande att gå och hämta medicin på psykiatrin till en patient och jag gick dit, ringer på och de öppnar och jag ser hur chockade de blir, träffade A och chefen bland annat, fick kramar av både och de var så roligt att träffa dom och chefen sa att det var så roligt att se mig som personal på sjukhuset, att jag var frisk och det syntes på hela mig att jag mådde väldigt bra, sen att jag passa bra i arbetskläderna. Nä det var verkligen roligt att komma dit och hälsa på som personal på sjukhuset och inte längre som en patient. Det kändes konstigt, men det var faktiskt väldigt roligt måste jag säga. Är ledig idag och var ledig igår, sen jobbar jag resten av nästa vecka förutom torsdag. He ska bli trevligt. Nu ska jag sätta mig ner och plugga lite, har trots allt en hel del plugg att göra, jag menar läser ju en kurs på 5 veckor samtisigt som denna kurs och praktiken, så skolan kommer jag inte undan trots allt. Men den är också rolig måste jag ju säga, bara på ett annat sätt. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0