Sanning och inga förfiningar

Jag har nu fått för manuset för min intervju med sanna bråding. De handlar om mina övergrepp som pappa utsatte mig för. De handlar om de helvete jag levde i, i 13 år. Sen min tuffa resa tillbaka och att bli frisk och friskförklarad. De är det min intervju kommer handla om. De som händer bakom stängda dörrar, de ingen ser. Och man är för rädd för att fråga om man misstänker att något inte stämmer hemma. De handlar om att öppna ögonen, våga fråga och våga se, våga se det som händer bakom stängda dörrar, de som ingen vågar prata om, de som är sådan tabu på, man är rätt för att få sanningen, för får man ett annat svar än att allt är bra hemma, då måste man också göra något åt det. Och de är det många kan tycka är läskigt och vågar då inte fråga. Men det bästa man faktiskt kan göra är att gå emot rädslan och fråga, för är det något och barnet vågar berätta och ni gör något. De kan va ni då som räddar de barnets liv. Och vetskapen att man räddar ett barn från ett helvete, är inte de en underbar känsla? Jag är evigt tacksam till min kurator som tog sig tid och vågade lyssna när hon förstod att de var något som pågick hemma. Hon rädda mitt liv och jag har även i efterhand tackat henne. För de tyckte jag hon var värd.  Jag vill hjälpa på samma sätt som jag vart hjälpt. Och i vården, då får jag hjälpa och det är de som ger mig sån energi. Jag har varit utsatt, jag håller inte tyst om det. Folk måste få veta, för att förstå hur vanligt det faktiskt är. De är sån tabu på det och de är något man verkligen måste få bort. För hur ska fler tjejer våga öppna munnen och berätta om ingen vågar lyssna? Jag önskar ingen de jag varit utsatt för, de är något jag inte önska nån. För att komma vidare från våltäckter, de är svårt, men de går. Men man måste jobba och inte ge upp. Men de är så få som berättar, så få som polisanmäler och jag förstår de, för de händer ju ändå inget. Allt blir bara nedlagt. De vart det för mig, två gånger, eller ja fler egentligen. Så helt ärligt, händer de igen, då skulle jag inte anmäla så länge det inte finns så tydliga bevis att det blir omöjligt att lägga ner, för det är ungefär de som krävs tyvärr. Hur får man fler bakom lås och bom om ändå dom flesta lägga ned? Vad sätter de för stämpel, att det är okej? För man åker ändå inte dit för de? Nää, Huvva blir bara aj av tänka på de. Detta är något som måste ändras, fler måste åka dit för dessa brått. För just nu faller dessa bara mellan fingrarna och de måste vi alla tillsammans sätta stopp för! 
(null)


Kommentarer
Postat av: Maria

Det är tråkigt att läsa att du fått vara med om något som ingen ska behöva uppleva. Men så viktigt att ta upp och bryta skammen! Fint skrivet av dig. Du är värdefull, glöm aldrig det!

Svar: Tack så mycket !! <3
Elina Haarala

2017-10-22 @ 10:50:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0