FRISKFÖRKLARAD!!!!!!

Sofia, nu ska du få veta något, jag var hos psykologen idag, mitt 3:e och här skulle jag få veta vad för behandling jag skulle få. Men vet du istället för att få besked om vad för behandling, så vart jag istället friskförklarad från allt, jag vart fri från deppressionen, men framför allt jag vart friskförklarad från min PTSD!!!!!!!!! Om du hade varit här, då hade jag kramat om dig i glädjetårar, men nu kramar jag om dig i text istället. 
Så JAAA, nu är jag frisk!! Eller ja så frisk man nu kan vara!!! Är så lycklig att det kommer tårar av ren glädje. 5 år, 5 år av den diagnosen, fem år av kamp med denna diagnos. 5 år senare är jag symtomfri och friskförklarad. Jag har kämpat, jag har gett upp, jag har överlevt, men det sista 7/8 månaderna har jag verkligen krigat, jag har kämpat och jag gav inte upp, vissa stunder har varit ett rent helvete. Jag har gjort allt de senaste månaderna för att må bra och bli frisk. Nu har jag kommit till den punkten då det till och med friskförklarar mig. Jag har drömt om denna dag, men nu har den också blivit verklighet. Dagen har kommit. De känns inom hela mig att jag mår bra och att jag känner mig frisk, det är inte bara en känsla längre utan nu har det också kommit till den biten att jag är det på papper. Min diagnos tas bort. Den tas bort. Kan inte riktigt fatta det. Jag har inte längre en psykisk ohälsa, jag är inte längre sjuk. Jag har känt mig frisk, jag har mått bra, men jag har inte förrän nu fått det bekräftat av psykiatrin. Nu kan ingen säga att jag är sjuk, för nu är jag frisk och det kommer även att så i mina journaler. Och de är sann lycka. De är inte så att jag har glömt övergreppen, jag vet vad jag varit med om, de finns där och kommer alltid finnas där. Men det är okej och det stör mig inte längre. Jag har lärt mig att leva med det. Det är inget som hindrar mig längre och framför allt det hindrar mig inte längre från att må bra. Nu mår jag bra, jag är lycklig och jag är frisk och fri. Det är inte bara som jag känner det utan nu har jag fått det bekräftat av psykologen och att höra det av henne, de är obeskrivligt och overkligt. LYCKAN ÄR TOTAL OCH JAG MÅR SÅ HIMLA BRA. Att jag är frisk. De är lycka. Att jag inte längre behöver ses som den som är sjuk och alltid ligger inne på sjukhus under tvångsvård. De är glädje och något jag är så himla glad över. Jag hade dock inte kunnat göra den utan all stöttning och hjälp jag har fått av både mina familjer och vänner. Av framförallt 2 på avdelningen. A och L. De har räddat mig och gett mig den hjälp som jag aldrig fått förut. Att få ha kontakt med dom personerna även utanför det betyder så mycket och är så roligt. Att få fortsätta prata och träffa dom, berätta om den resa jag gjort och prata om allt och inget. Det är så fantastiskt. Att ha mina familjer, min biologiska och min fosterfamilj som söttat mig och funnits där, ställt upp i vått och torrt, hälsat på och pratat med mig hjälpt, det har hjälpt mig med så mycket och de är obeskrivligt. Sen mina vänner, Anna, Marie och Elin. Utan er, ni har hälsat på mig ni har påmint om vem ni är när jag själv glömt vem ni är. Ni har funnits där och ställt upp i allt. Ni har räddat mitt liv och nu har trott på mig när jag själv bara ville dö. Utan er, är jag ingen. Med er är jag allt. Jag älskar er. Den resa jag gjort. Från att vilja dö, till att överleva, till att leva, till att bli frisk, till att bli frisk förklarad. De är ren och sann lycka. Jag har gjort en enorm resa, nu är det bara att fortsätta i måbra spåret och uppfylla mina drömmar. Att få komma in på den utbildning jag drömmer om och att få jobba med det jag brinner för och älskar. Jag är friskförklarad. Jag är nu mera frisk och fri. Nu inte heller bara enligt mig, utan även på papper. De är att ha gjort en resa, de är att bevisa att allt går bara man vill. Jag gjorde det. Jag är nu frisk. De är lycka och en sann glädje, det är inget bara jag känner, det är verklighet och finns på papper. För mig är det viktigt att det finns på papper, för då ljuger jag inte och det blir som sanning på något sätt, för har sagt att jag mår bra så många gånger, men sen har det ändå slutat med ett LPT, men nu mår jag verkligen bra, är symtomfri och diagnosfri även på papper, vilket gör allt sant och så himla verkligt. Och gör det till sann lycka och detta gör mig till en frisk tjej, någon som är som vem som helst annars. Någon som nu mår bra och har inte mer problem än vem som helst annars. Visst jag har en livshistoria, men den är inte jag. Jag är jag. Jag är inte längre någon diagnos, jag är som vem som helst, jag lever nu ett liv som alla andra, ett liv borta från psykiatrin. 5 år i psykiatrins händer och nu släpper det mig, friskförklarar mig och skriver ut mig från deras vård inom närpsykiatrin och jag är som vem som helst annars som söker från på hälsocentralen. Jag är en tjej som nu mera är frisk och fri. 
 

Kommentarer
Postat av: Maria

Heja dig! Vad bra du är!
Jag blev själv utskriven från 32:an för några dagar sen. Det känns bra att läsa att det går att bli fri(sk). För när man är mitt inne i det så är det svårt att tro på det.
Kram

Svar: Hej! Tack så mycket! Aah, de förstår jag måste kännas bra, trodde inte heller på det förrän det kom upp för mig att det faktiskt gick. Jo så är det, när man själv är som mest inne är det nästan omöjligt att tro att det någonsin kommer bli bättre, men jag lovar dig, det blir bättre! Så ge inte upp, kampen är inte omöjlig så länge man inte ser den som det. Jag är så tacksam att jag är där jag är idag och att jag blivit frisk. Så kämpa på maria och din dag kommer också att komma, det lovar jag dig, men det kan ta tid och ibland längre än vad man tror och vill, men så länge man kämpar är man en väldigt bra bit på vägen.

Kram
Elina Haarala

2017-10-02 @ 21:41:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0